än är det inte för sent att vända om

tuggummit som lillebror inhandlade sista kvällen i spanien har legat i trygghet på mitt skrivbord. det allra sista. jag har undvikt att tugga upp det. av en så fånig anledning att, nu  har jag något kvar ifrån spanien hemma. och nånting kvar från vår sista kväll.
ganska löjligt. även jag inser det, så tidigare i förmiddags tog jag det allra sista tuggummit i min hand. delade det i två delar och tittade länge, länge på det. innan jag började tugga.
nu tog jag precis den andra delen.
men jag har inte slängt pappret än.
hur naiv får man vara?



ok, gott folk. imorn ska jag iväg till andra sidan stan igen. hmm. jag vet inte varför jag gör det (fast långt där inne vet jag varför, att jag bara gör det för min egen skull). jag frågar mig själv varje gång ifall jag verkligen ska göra detta "än är det inte för sent att vända om" viskar jag till mig själv. varje gång får jag samma känsla i magen, och hjärtat slår några extra slag.
men ändå vänder jag inte om.
är det fel på mig?

kan någon ringa nu en röst för mig
mobilen är på
nu ta tystnaden från mig - jonathan johansson

det grämer mig fortfarande att jag inte kunde se honom igen, efter midsommarafton. gah.

-hannu.k

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback