this is it


haha jag vet redan att jag är sjuk i huvudet.
detta är sista exponeringen.
sen ska aldrig vare sig espoo eller herr k nämnas i min närhet.
eller hur..

haha så fantastiskt att man är så otroligt naiv,
och inte riktigt tillåter sig att växa upp!

peace out

espoodreamin' 2

är man så dum som jag är får man ju verkligen skylla sig själv.
jag har faktiskt sovit inatt.
bra tillochmed. but still, jag kommer ju inte få nån ro i kroppen under dagen.
men men.
kanske att man någon dag kommer tycka att det är värt det?
probably not..!

espoodreamin'..

skorna jag gjorde stureplan i, och för alltid kommer ångra att jag inte snodde!!
herr k sa att det var ok, men av nån anledning ställde jag de så snällt utanför hans dörr.
fråga mig inte varför.



jag vill till espoo

ok vänner.
jag har lyckats. igen.
och inte nog med det,
att jag är en starfucker har jag alltid veta.
har bara inte känt till nivån.
men jag konstaterar precis som alltid.
värdigheten tappade jag för längesen - ingen idé att hålla nåt sken uppe längre.

efter att ha gjort stureplan tillsammans med 'crazy finnish people'
är jag numera bundis med josef fares (japp sjukt snygg i verkligheten)
och halva paradiset.
fares ville inte ställa upp på bild,
vilket man ju får acceptera.
men genom att vara sjukt trevlig kommer man långt + lite ödmjukhet på det.

men allt detta spelar ingen som helst roll.
jag gjorde det igen.
jag har blivit kär.
det nya tillskottet behöver varken nämnas vid namn som
'25-åringen' 'mr.x' eller nåt annat i den stilen.
det mest naturliga kanske vore finnen,
men det sjuder inte så gott i mina öron..
herr k är anyway the man, som första man 2010 fångar mitt hjärta.

och det med besked..

cheers




stockholm part 2 - last part

jag har haft det så sjukt bra här i hufvudstaden.
trots allt.
idag var det bara ett
'tack för att ni kämpat, ni har varit jättduktiga. här tar er resa slut'
jag visste ju detta redan i onsdags,
men anledningen till att jag gick tillbaka var för att få träffa den snygge jurykillen igen.
inte anade jag att dagen skulle ta slut så fort..

jag har definivt fått bönesvar dessa dagar,
jag är nästan säker på det.

jag fann en ängel aka 131:an på min audtition.
det har blivit luncher med härliga sthlms-brudar.
fröken elvira tapper hade svängarna förbi,
vi har pratat, sovit, ätit och tittat på avatar. fett överskattad.
-vågar man uttala sig om detta utan att bli skjuten?

jag har varit på fika med receptionisten här på vandrarhemmet,
kollat två timmar på paradise hotel (JAAA) med min enda svenska granne - felippe.
åkt en sväng till upsale för en fikon med ida.

nu om några timmar ska jag och fröken persson do the third lunch this week.
det kunde helt klart vart värre.

imöra kommer jag hem.
cheers



stockholm part 1

jag fullkomligt älskar när man kommer till ställen där folk är lika snurriga som en själv.

väl framme på vandrarhemmet var han som jobbade här uppe i ett samtal.
direkt när han lagt på ringer både hans mobil, och telefonen hit.
han ger mig den andra telefonen så jag får prata.
visserligen var det ju mina frågor han skulle sköta,
men det var så soft, han slängde telefonen till mig och sa,
-här varsågod, ta det!!

- ehh hej. han fick lite fullt upp han i kassan så jag tar det,
jag undrar om det finns möjlighet att stanna en natt extrta?
- är det hanna hermansson jag talar med?
- ja precis!
- ja, jag känner igen din röst sen igår.
- ja men det var jag!
- ok det var ju detta vi pratade lite om
(bör tilläggas att jag sa fyra nätter, men hon trodde det var fem,
så vi ändrade från fem till fyra)
jag behöll faktiskt natten ändå till dig, så det går bra. du kan sova i samma säng också!
- jamen vad bra, tack snälla!
- det är den sista platsen du får nu, sen är det fullt.
- oj vilken tur att det blev lite missförstånd igår då. tusen tack.

nu sitter jag här.
efter dryga sju timmar på buss.
har traskat mig fram på egen hand i stora staden.
det var tomt när jag kom hit.
blev väl omhändertagen av han som jobbar här och min granne.
nu kryllar det med folk här och det enda man hör är spanska, franska och portugues.

den första jag sprang på var marcus birro himself.
trodde även jag såg cimon från paradiset och blev alldeles till mig.
men icke..

känner ingen större nervositet inför morgondagen än,
det värsta är väl att åka  tunnelbana inkl. byte och allt sånt.
och den informationen jag kan känna varit något bristfällig från 'almost-julia'

cheers
- julia (har fortfarande inte drabbats av storhetsvansinne..)

stockholm baby

då var hostel bokat.
det blir en tripp till den stora staden.
hjälp.


pussiluss
- julia (nej, har inte alls drabbats av storhetsvansinne..)

pensionär är det nya svarta

jag vet.
tiden som pensionär på geijer har satt sina spår.

jag har jobbat hela helgen och är därför sömntrött redan nu
(bara en sån sak) men framförallt.
jag gick ifrån jobbet med en köpt (EN KÖPT!!) knep och knåp.
på samma sätt firade jag nyårsafton.
gick ifrån jobbet på nyårsafton,
fast denna gången med en kors och tvärs i handen.

jag är alltså påväg att bli pensionär på riktigt. än en gång.
behöver jag tillägga att sen jag skadade båtbenet i handleden,
- då jag ramlade världens isigaste dag vintern -07 -
enbart går tomtesteg så fort det kommer minsta antydan till halka?


på väg hem från jobbet funderade jag över att imorn,
då ska jag nog beöska facebook igen.
och jag insåg hur mycket jag verkligen längtade.
hur sjukt är inte det?!




btw, blev sådär löjligt varm inombords en gång idag också.
give me those eyes and this smile!

cheers


it's all right to be alone tonight

jag sitter med röda naglar.
jag har inte bitit på en månad nu.
jag har alltså lyckats igen.

detta är kanske det finaste i mitt liv just nu,
på detta planet har jag valt att inte ge upp.
trots flera fall.
och nu talar vi inte om enstaka gånger,
utan måååååååånga fall.
kampen har pågått i flera år,
hittills har jag lyckats att inte ge upp.
är det inte fantastiskt,
nåt så oviktigt tar så stor plats,
nåt så oväsentligt som röda naglar ger mig lite hopp.
om att att inte alltid tillåta ett fall utan förmåga att resa sig upp.

ok vänner, kommer jag undan med att jag gick upp riktigt tidigt idag?
jag var uppe innan 8 (8 är det nya 7)
och min kropp har inte förmåga att tänka klart kring tankar som exempelvis naglar..

jag ska jobba hela helgen. lovely.
ni som vill, vi ses på sjukhuset.

cheers

btw, fann en ny duva i veckan.
här har ni honom!
han är värd åtminstone en lyssning!
http://www.myspace.com/dufvan

romeo och julia

fuck beach 2010.
varför ens hoppas liksom..?

vi pratar om att falla, ställa oss upp,
falla igen, ställa oss upp, falla än en gång, ställa oss upp lite starkare.
det är ju bara det där med styrka va.


dagen i övrigt då.
en helt sjuk dag.
ödets ironi ibland asså.

from now on, you can call me julia.
nej jag har inte alls drabbats av narcissism.

- julia

do the d.a.n.c.e

har tittat så osunt mycket på konståkning idag va.
jag vet inte vad det är som gör att man fastnar,
men fastnar.. det gör jag ju.

dansläraren igår var så snygg att jag började rodna när han tog av sig.
detta är helt sanslöst. hahaha och jag är så mobbad.
jag vet verkligen inte hur det gick till,
jag stod bredvid honom och ser i spegeln hur hela ansiktet blir tomatrött.

men som vanligt,
det värsta är att jag inte orkar skämmas,
eller bry mig..

det där med att inte ha nån värdighet kvar i kroppen då va.

nu ska jag röra mitt ass mot dansforum igen. lovely.

cheers

det känns som en film

tillbaka till,
jag mår som jag förtjänar.

oh yes.

jag gick hemifrån och konstaterade
' jag är verkligen helt dum i huvudet som går i leggings'

jag kommer aldrig fatta varför vi väljer att ha på oss leggings året om.
nu är det svinkallt ute.
till våren och hösten passar det bra.
till sommaren är det för varmt..

till det tunna skor. så sjukt.
jag hade räknat med en dunderförkylning till idag,
för det om nåt förtjänar man.
jag är sliten men för övrigt i fin form,
bortsett från för lite sömn och pajad mage.. haha lovely!

det började med ett flängande igår.
fram och tillbaka, men ack vad trevligt det blev.
först en sväng till pandis med sällskap till pk eller tp eller vad det nu heter..
billigt är bra.
sen upp igen till vasastan.
där dyker kvällens första kändis upp.
eller ok, kändis och kändis.. men iaf erik ståhlberg
http://www.folkteatern.se/artister/images/erik_stahlberg_stor.jpg

01.30
och här startar filmen.

vi anländer till push.
sällskapet känner vakten.
vi drar förbi kön.
väl inne. 150 spänn i kassan +  jacka.
människorna, kläderna, hypen - helt sjukt.
bra housemusik.
in i dimman!
nästa kändis musse
http://www.stureplan.se/articles/2965/images/article_image_39058bd94671d12a.jpg
och sist och absolut kortast magnus uggla!!
http://www.nykoping.se/upload/Melodifestivalen/Webphotogallery5/images/Magnus%20Uggla.jpg

hela placet bara skrek vi är bättre än alla andra.
statusuppdelningen är fullkomligt fantastisk ibland.
hur ytan är det viktigaste av allt.
jag känner bara hur långt ifrån min värld det är asså.
och hur glad jag faktiskt är att den världen är långt från min.
eller ingen ide att gå under stol med att man först fascineras över allt.
blingbling, fin yta - jag hade inte bangat.
vid första tanken.

vid närmre eftertanke är det nog så långt ifrån mig man kan komma.

thank god.




dessa konståkningsmän GRR

- hanna ska du kolla på herrarnas imorn?
- va är det redan imorn?! men svt sänder inte eller?
- nej, men om du är ledig kan du kolla svt play.
- åhh tack snälla snälla mikael.
- det blir ju lite året med alla comebacks till os.
- asså, är plushenko tillbaka?
- ja och lambiel också.
- VAAA är lambiel tillbaka?! jag trodde verkligen han la av för gott.
- det sägs ju att årets os kan bli det bästa nånsin med lambiel, plushenko, joubert..
-
åhh ja. joubert, verkligen..



jag har verkligen världens finaste lillebror som har bättre koll på mig än jag själv.
just den prestationen i sig är kanske inte så svår,
men han är så fin.
den som fångar honom är lyklig.
och kommer behöva genomgå en pretty tuff övning för att bli godkänd.

jag hade sån tur också,
satte mig lagom till kristoffer berntssons korta åk.
shit, killen kan om han vill.
hoppas verkligen det räcker för att få åka till os.
han måste dock få en pallplats.
skulle ju bli första gången isf och kanske kan bli lite tufft..
ah hoppas hoppas.


jonathan johansson in my heart

jonahtan johansson står lätt för p3 gulds bästa framträdande.
jonathan jonathan, min jonahtan.
han känns faktikst lite som min egen.

jag vet,
jag har aldrigt sagt att mitt förhållande till honom är helt friskt.

allt började på frizon.

sommaren 2005.
jag satt utanför tältet där han spelade utan att veta vem han var.
tyckte det lät bra,
men sen var det inte så mycket mer med det.
han dök upp som bakgrundssångare på några konserter

och inte helt otippat kanske så föll han in i kategorin
'en av festivalens snyggaste killar..'


köpte hans skiva, den enda skivan den festivalen utan att riktigt veta att det var hans skiva.
väl hemma la jag mig på trädgården.
efter de två första låtarna var jag inte överdrivet imponerad.
på tredje låten släppte det.

sen var jag fast.
har varit på konserter i det allra minsta formatet med honom.
pappa körde mig till jönnet midsommarafton för några år sedan,

enbart för att han skulle spela typ fyra låtar en kväll.

under mitt projektarbete i trean
(som fick way to stora proportioner, det var verkligen gör allt du kan eller dö)
hade vi lite mailkontakt,
och sedan var några av hans låtar med på slutkonsterten.
och nu stod han här.
scandinavium. p3 guld. shit.

någon har lyckats.
det är ju kul när det går bra för andra..!


pussiluss

silverkort

silverfisk silverfisk silverkort.
tillbaka till dansforum.
ett silverkort rikare.


det känns fett bra.
vet inte om jag skulle säga fett värt det.
det blir house och hiphop igen. lovely.
jag hade inte hjärta att lämna dessa.

den tredje klassen vet jag inte om jag vill gå.
egentligen.
eller jo, självklart vill jag det.
- jag längtar dit.
kanske av helt fel anledning - antagligen.
jag missade prova på gången med läraren.
så jag vet inte riktigt vad det är jag anmält mig till.
jag vet bara att läraren är den snyggaste på hela dansforum.
och att jag inte kan låta bli att välja hans klass.

ni ser ju.
allt är precis som vanligt.
jag önskar ibland att man hade förändrats.
hmm, mognat kanske passar in här.
men icke mycket har hänt på den fronten.

så jo, självklart är det fett värt ett silverkort.
förstår inte ens varför jag tvekar när jag får det så här
raktuppochner för mig själv.
(kommer nog aldrig förstå det uttrycket, vad är det som är uppochner?)


nu är det dags för paradise hotel.
som jag längtat!!

cheers


Om

Min profilbild

hannu