no worries

http://www.youtube.com/watch?v=kD-fH5W_Ruk&feature=player_embedded

'every single girl right here right now i want you to know that you are beautiful.
you are gorgeous just the way you are'

det är ju så lätt att få perspektiv på allt.
bara sådär.
och sen tappa allt vad perspektiv heter på två sekunder.
jag ska verkligen inte ta åt mig äran här på nåt sätt.
det är herr k som sa sitt, på sitt sätt.


en konstig dag.
på alla sätt och vis.
en tacksam dag.

cheers




cross your fingahs please

har aldrig kallat mig en följare av karma.
men idag blev jag nästan varm inombords när jag läste gp.
och hade karma varit twitter hade jag genast satt upp mig på
'follower' listan.
(om det nu finns en sån? har aldrig hängt med riktigt i twittersvängen)

juliaprogrammet går tydligen dåligt,
och hade tappat nästan hälften av tittarna från första veckan.
som man sår får man skörda som mamma sa.

beter man sig så pissigt som svt gjorde förtjänar man inget annat.

morgondagen kommer bli det största skämtet hela dagen.
men ni som vill, be gärna en bön.
eller håll en liten tumme om det passar er bättre.


cheers

snilleblixten spekulerar

helgens nattliga cykelturer har gett svårigheter att sitta.
vad är det för ben man sitter på man när cyklar egentligen?
jag minns inte att det känts såhär tidigare.
och jag förstår inte varför det underhudsfett
(som ju faktiskt existerar, hur gärna man än vill bli av med det)
inte skyddar.


i övrigt har jag fortsatt köpa köpa, konsumera glädje.
det största frågetecknet är i vanlig ordning,
hur tänkte jag där?
köpte diverse kul grejer inkl. en guldbikini som är fett nice.
kanske att den är ute ur tiden beach 2048 dock?

cheers

the elephant goes by bicycle

vi kan ju välja vilka konflikter vi kan ta.
sägs det.

ibland är det kanske så.
eller oftast såklart.

det kluriga är väl när man inser att den största konflikten är lite väl nära.
när man själv är hela problemet, roten till konflikten.
ok vänner, hjälp mig - hur gör man för att välja bort den?


det gav nån sorts frid att återigen kunna cykla i natten.
den cykeln har gått många turer här i bifrost nattetid.
undebart.


den stora sömnen knackar på min rygg,
borde nog lyssna till den och tänka
1. den stora tandborstningen.
2. det stora sänggåendet.

cheers

litar du på mig?

idag var nog dagen när jag fick vara jasmine.
åhh. denna fantastiskt söta kille -på tok för ung- fick mig att le inombords.

han kommer fram till kassan och är lite snurrig.
väldigt trevlig, men som  lite velig.
jag kände igen mig i honom.
känns alltid bra när man connectar med någon på det sättet,
oavsett sammanhang.

han har handen full av mynt.

- jag tror det är jämt.
- mm.. jaa.. det tror jag.. med.. ja..

nu tittar han på mig med sina fina ögon och frågar
(nästan så att han sträcker ut sin hand också)
- litar du på mig?
- ja det gör jag
- ah men åh så bra
(kanske mer mina ord, minns inte exakt hur han uttryckte sig efteråt)
ha det så jättebra!


det går inte att återge för att ge honom rättvisa,
men han var så söt.

(självklart räknade jag pengarna)

over and out

it's all about the rygg

vet inte om jag drömde nåt konstigt,
eller vad det kom ifrån.

anyhow. jag vaknade med skratt i magen.
typ.

back in 2008.
back in byron bay.

jag har precis vaknat och är inte på topp.
dels för att man vaknat nyligen.
men troligtvis mestadels för att man var i just byron.
på väg tillbaka från morgonens första toalettbesök.

- hey gal, sorry to interrupt but would you put some sunscreen on my back?
killen som frågar är 'en av dem'.
lång, rakad, muskulös intill sprickningsgränsen.

- yeah of course!
man får inte vara dum!
jag ropar till min roomie
- vet du vad jag ska göra?! jag ska smörja in killen!! hahahaha.
- VA HANNA ÄR DET SANT?!
- haha japp han frågade precis.
- näää vad fuskigt.
- jag vet!!

haha när jag kommer dit är det en spray.
vilket ger det en helt annan innebörd.
det enda jag behöver göra är att spraya helt enkelt.

sen kommer jag tillbaka, och är lite smått upprörd (- ja det är sant!)
- aaahhh, det var bara sån spray du vet!!!
- näe va surt.
- jaa..

sen tittar vi på varann och inser precis vad det är som 'förstört min dag'
och det brister.
sen skrattade vi åt det resten av dagen.
hahaha som sagt, jag har inte hävdat att jag är frisk.

cheers

and next?

tjejen som håller på att bli tokig sitter här.
samtidigt som jag faktikst andas ut
- utan att andas in det stora andetaget.

jag säger som vanligt,
herr k har mig verkligen i sina klor.
om han vill.
detta är livsfarligt.

jag förstår nog inte riktigt vart detta håller på att ta vägen.
vart det leder.

jag vet bara att det största frågetecknet sitter i min panna.

och att jag fortsätter konstatera;
ja, jag är verkligen knäpp.
på riktigt.

imöra blir det churchen ute i opal.
kan bara bli fina grejer, när finaste tjejen i världen kör konsert.

cheers



jag vill ha sår under näsan

verkligheten äter upp oss som tillåter,
- vi som väljer att ta det där extra andetaget.

borde sluta andas.
eller aldrig ta det stora, djupa andetagen åtminstone.
- för att vara på den säkra sidan.

eller?

ett som är säkert är att den stora förkylning är på intåg.
och det med besked.

jag lurar jämt mig själv och tror att jag inte kan bli förkyld.
bara för att jag en gång i 16-årsålder delade säng med en tokförkyld vän i en vecka,
måste det inte nödvändigtvis betyda att jag är immun mot förkylningar.
uppenbarligen inte.

man kan säga så mycket som att jag det senaste året minst sagt varit olycksdrabbad,
då det kommer till förkylningar.

som tur är gör ju inte en förkylning ont i hjärtat.
- det ger bara det där fina såret under näsan.
det är ju olika sorters smärta - jaså? - men jag tror jag väljer såret under näsan.
hellre sår under näsan,
än försök till plåster på hjärtat.
eller jag vet.
jag väljer ju lätt sår under näsan.
av dessa alternativen måste jag ju säga att sår under näsan är behagligt.


over and out

en sportkommentator på svt förklarar sina känslor kring patrick kane

ok vänner som bekant avslutades ju os för några veckor sedan.
jag satt och tittade på hockeyfinalen med 2/3 av bröderna.
till eftersnacket gick bägge två och la sig.
inte jag.

thank god!!
jag fick höra det skönaste os-citatet ever.
man skulle kunna säga att jag känner stark samhörighet med han som sa det.

'jag kan åka till chicago nästa gång jag åker till nordamerika,
BARA FÖR ATT FÅ SE HONOM!!'


nu är det ju inte så att jag älskar just patrick kane himself,
och troligtvis är det väl av helt olika anledningar vi är beredda att åka så långt,
bara för att få se nån.

men det kändes så skönt att veta att man inte är ensam!!

cheers

i don't want to fall another moment into your gravity. 2

you hold me without touch
you keep me without chains
i never wanted anything so much
than to drawn in your love and not feel your rain

ok vänner.
jag är på tok för trött
- det är då min allra svagaste sida får ta plats (se ovan)
sömnen ville inte riktigt till sig inatt.
jag vet att jag inte hade somnat då klockan var 3.30.
6.30 ringde klockan till jobbet.
på sätt och vis har jag väl mig själv att skylla,
som sov kanske tolv timmar natten innan(?)

herr k
fyllde år i veckan och min allra svagaste sida (bortom trötthet) tog vid.
det där med att vara stark.

..funkar ju sådär.

det enda jag vet för tillfället är att jag nog måste ge sömnen en ärlig chans.
nu kommande natt.
för att inte tappa fokus helt totalt på jobbet.

kom förbi om du/ni vill.
det är lugnare om helgerna, erbjudandet kvarstår
(när kommer du skeriksson?!)
så om du/ni vill kan vi avancera oss ända bort till kaffet, eller naturgodiset.
du väljer.

cheers

keep rollin'

det kom in en så sjukt fräsch kille imorse va.
inte bara fräsch, snygg, sexig, perfekt kropp, trevlig - allt det där.
- vad i allsindar gör en sån kille i mölndal,mitt jobb en tisdagmorgon?!

jag kommer ju aldrig få veta svaret,
jag vet bara att jag levde på det leendet och vår lilla konversation resten av dagen.

jag har nog aldrig varit så tacksam åt att vi har två kaffemaskiner som idag.
han tog kaffe från fel maskin, och i samma veva tog mjölken slut.
= jag behövde fylla på och stod inte ens en halvmeter ifrån honom
(hans arm snuddade vid min en gång!)


har lyssnat mkt på herr j.sandwall det senaste,
han sjunger; det enda jag begär är att få stå i din närhet

precis som om det vore nåt självklart.
nåt man kan kräva.

skulle jag bara få vara i närheten av mr.x skulle det räcka,
för att få mig att andas - leva ett fullvärdigt liv
(jag hävdar fortfarande inte att jag på nåt sätt är frisk i skallen)
för det är nog det enda jag begär också isf.

och kommande dygn fyller herr k år.
sucks.



cheers




don't leave me now i'm hollow

jag - hej ursäkta, är det du som kör michael jackson style?
kille typ 19 - ja!! ska du vara med?
jag - eh neej asså.. det är bara det att vi brukar ha denna salen.
kille - jaha?

haha jag vet inte vad som flyger i mig ibland.
inte för att det blev fel, kändes bara så ohyfsat på nåt sätt.

anyhow, jag jobbar i veckan.
actually, pretty mycket.
kom förbi sjukhuset så hånglar jag upp dig/er vid kassan, eller korven.
du väljer.

.. don't turn and walk away.
inte mina ord såklart.
den som kommer på är välkommen att underteckna.

cheers

elefanten bland vandrande pinnar

det är jag som är elefanten.

vem är det man försöker lura liksom?

jag försökte tänka openminded, outside the box
(solly, kunde inte låta bli bara!)
det jag vill få fram är det satt säkert bara i mitt huvud,
och att jag dagen till ära försökte vara öppensinnad.

h. no att det bara satt i mitt huvud.
mitt huvud hade helt totalt rätt.

och här sitter jag nästan 2000 kr fattigare.
vilket innebär att jag numera innehar ett gymkort.
utan att riktigt förstå varför.

jag sa till mig själv:
är jag den enda elefanten bland alla vandrande pinnar, vänd i dörren.

hon i kassan var så himla trevlig,
och trots det faktum att jag borde vänt i dörren då situationen  var som den var,
gjorde jag det inte.
fråga mig inte hur jag tänkte - för jag vet det inte själv.
jag vet bara att jag är lika messed up i huvudet som vanligt.


nä nu talar jag kanske lite i osanning.
det var ju några killar
som var större än mig.
(eller män?, kan man använda kille på bodybuilderkroppar?)
mycket större. men då på ett sätt som anses accepterat av samhället.

skjut mig
- elefanten

jag gjorde det igen

jag lyckades igen.
två gånger igår t.o.m.

tanken slog mig att kolla läget på ett gym.
bara för att se hur det ser ut.
jag samtalar med en jättetrevlig tjej,
och när jag går därifrån är jag alldeles slut.
jag tror alltså att jag har tränat.
är det inte fantastiskt?

nästa gång var det när jag går utanför mina grannars hus.
de har en son som är i början av tonåren och nån som är kanske 17-18, typ.
det var killen på 17-18 jag mötte, med en kompis
vi brukar hälsa när vi går förbi varann, så att jag säger hej är inget konstigt.
förrän jag sagt hej och kommit förbi och ser att det inte är min granne.
jag har alltså hälsat helt random på två killar i 18-årsåldern.
det finns inte så mycket att skämmas över - i vanlig ordning.
jag funderar bara,
tänkte de på det, eller tyckte de det kändes lika naturligt som jag?

cheers



va?! varför i hela friden ringer detta mitt nummer??

- ehhh a det är hanna
- hej hanna!! kul att du ringt.
- ehh.. ja
- vad gör du?
- ehhh ja.. ehh är på väg till dansen tror jag
- jaha men så trevligt.
- ehh japp. vad gör du?
etc etc -  behvöer jag tillägga att jag fortsatte börja varenda mening med öööhhhhhh?

jag fattade ingenting. men människan sa ju två gånger
- kul att du ringt!
jag hade ju inte ringt..

tredje gången gillt vänner.
varför är jag inte förvånad?!
man kan säga att jag har tre nummer i min mob,
man inte råkar ringa upp i fickan.
det är förbjudet.

gissa vem som inte hittar knapplåset på lånetelefonen?



du och jag här igen

jag träffade herr.k inatt.
allt var som vanligt,
-haha så fantastiskt att man uttrycker sig så ändå, när man känner nån sååå väl-
tillbaka nu på morgonen var jag fett nöjd.
över att vi hade setts, igen.
och mot all förmodan tog det ganska lång tid innan jag förstod att jag sovit.
att detta var min egen historia.

det har numera gått 7(!!!) månader sedan mr.x tog mig med storm.
(och som vi alla vet krävs det ju inte sådär JÄTTEMYCKET för att lyckas med det)
kanske inte fortfarande kan säga att jag kan leva i celibat så länge jag minns honom.
för minns honom, det gör jag.
men skulle jag se honom på stan vet jag inte om jag skulle kunna känna igen honom.

det är tre veckor sedan jag och herr.k bodde på
(det just då) finaste hostel i världen.
jag är övertygad om att inte bara min värld var ljusare där och då.
det måste ha lyst över fler - sån tur har inte jag annars.


lika bra att sopa allt under mattan nu.
och bli den där realisten man vet man borde vara.
romatikern äter upp mig inifrån annars.

jag har sån fin träningsvärk i ryggen nu.
haha så otroligt kul,
jag kan inte med mitt fullaste allvar förstå att kroppen reagerar såhär
- då jag inte upplevde att det var så fruktansvärt ansträngande igår.

pensionären ska försöka resa sig upp från stolen.
snart är det dags att fara över till andra sidan stan.
kan bli bra?

cheers