hjälp

hjälp.

belive it or not, men det är sant.
jag har väldigt svårt att förstå det.
shit.
 "asså, shit johanna"
jag tror det sades trehundragånger under tio minuters mobilsamtal.

ahh. det är galet verkligen.
helt galet.

vi älskade filmen. from the beginning to the very end.
miss little sunshine in my heart.

vanity fair som sågs timmarna innan (nurse) betty var bra.
men nådde inte riktigt miss little sunshine nivån då va.
imorgon blir det dags för lite bondbröllop.
jag har verkligen inte följt serien. har sett kanske två avsnitt.
men imorgon, då ska det minsann giftas och då ska det sittas som fastklistrad framför tv:n.

bye bye

önsketänkande

det slutade lyckligt.
alla blev lyckliga och allt var bättre än bra.
wehoo. det vore rätt chill att kunna lägga en lapp i skåpet
"vi ses bakom den sneda hyllan, kom så fort du kan"
och få frid och fröjd i livet efter det.
jag vet att mimmi skrev om att det vore skönt om livet vore som en film (eller serie, don't remember).
och just idag, just nu, håller jag med till 100 procent.
tittade på high school musical,
och jag önskar det vore jag som var den smarta söta tjejen, som fick den grymmaste killen i skolan.
han som brinner för det han gör, och är snällare än snällast.
i min värld spelar han inte basket,
men han sjunger den där fina duetten.

i filmen var visserligen killens kompis den jag i verkligheten skulle sprungit efter. men wtf.

snart är det nyår.
då ska det livas. fullt ut, med hela själen och hjärtat.
eller inte. jag vet inte vad jag ger mig in på,
men det kan bli bra.

dagens blingbling - min nya klocka

-hannu

fly away

tomtegröt är verkligen gott dagen efter. dagen efter man gjorde den.
har ätit tomtegröt både igår och idag. mumma.

julen går mot sitt slut,
men här ska det firas in i det sista.
idag åker vi ut till hälsö, och äter ännu mera julbord.
tack och lov att jag inte äter så mycket där. groooose.
det brukar mest bli potatis (om man har det) och vörtbröd.

det var en helt ok julafton.
vi åt jullunch, var hemma hos farmor och farfar,
tittade på kalle anka,
på kvällen var vi hemma, julklappar delades ut,
och på ytan var det inget annat än frid och fröjd.
så även i våra hjärtan tror jag. men det är svårt att vara säker.
för man vill så gärna att det ska kännas så där bra, som det kan göra.
viljan tar liksom över.

det har blivit himla massa spelande de senaste dagarna,
både euphonium, sång och vanliga spel.
jag valde att inte vara med på "julkonserten" i år,
inte för att det är jobbigt, men jag kände inte för det helt enkelt.
fast mor tjatade så jag och camilla sjöng två låtar med improviserade stämmor.
det var kul. ska få noter på en låt idag, som jag kanske ska ha med på konserten.
det blir antagligen en konsert, får ställa in mig på det.
fast jag egentligen känner att jag inte har mitt självförtroende liggande nånstans i någon låda på vinden som jag inte hittar typ.
men vi tar det som det kommer.

jag var ute igår, och gick min gamla runda, fast en tredjedel utav den.
jag tänkte att jag kopplat iväg tankarna nu under lovet.

och det har jag.
förutom en liten stund på kvällen då jag visade thomas och camilla skolkatalogen.
först han med de otroligt lysande ögonen. och  sedan allt det där andra.
men igår blev allt så tydligt. det var bara jag och mina tankar,
jag önskar jag aldrig hade ringt och ändrat tiden.
isf hade jag missat skolavslutningen, och i och med det,
den otroligt pinsamma situationen som uppstod.
men det är ingen ide att tänka så.
bara att det kan bli bättre. till våren.
ta dig i kragen hanna.

bye bye- hanna


oomtyckta

det var stängt imorse.
vad hade vi väntat oss, egentligen?!
men ändå.
folk vill typ inte ha oss hos sig.

det blev cafe colombus istället,
inte samma kvalite nånstans,
men sällskapet gjorde det till en höjdare.
julklappar bytes, och jag må vara typ den lyckligaste i hela mölndal nu.

pustervikbiljettgubbe,
go right the way to -.
gosh, jag pallar inte såna människor.

idag lyssnar jag på danny  och hans version av whats left of me,
mest för att han är snygg typ.
det går utför. såna killar har jag inte sprungit efter sen jag gick i femman.

http://tv4.se/idol2006/488696.html
cause i want you
and i feel you
crawling underneath my skin

god jul gott folk.
ni är mig så varma om hjärtat.


kärlek och respekt




känslor som känns

det har vart en bra dag.
om man kortfattar dagen i sig.
den långa versionen kan bli lång.
väldigt lång. för lång.

skolan och timmen precis efter var inget vidare trevliga.
bevare mig väl.

men sen blev molnen lättare, de i mitt huvud iaf.
det är märkligt. vilka skillnader det är på dagarna nuförtiden.
handlar det om att man känner mer, att man går ifrån det där gråa träsket och lever i känslan,
man verkligen känner?
ibland kan jag längta till den gråa sörjan. det är rätt bekvämt att gå där,
samtidigt som det är värre än något annat.

tack skruttan och el. mina änglar.
ni ligger mig verkligen, verkligen varmt om hjärtat gott folk.
och på hemvägen stannar en bil precis bredvid mig.
och jag är ju rätt van nu, alla bilar stannar efter mig..
det var my partner in crime i bilen.
weehoo.
+ att jag innan dess fått sällskap av sandrus mamma från bussen.
kan det blir bättre?

jag har agerat frisör ikväll.
det är kul. man tar bara fram rakgrejen och rakar.
men nu börjar ryggskottskänslan komma.
jag orkar inte. snälla. inte nu.
jag ska lägga mig, och be en stilla bön om att slippa detta.

jag är dum
bye bye

filmen med stort F

kära vänner.

idag har jag och emily (inte du regndans..) tittat på Filmen.
filmen med stort F. ascoolt.
efter skolan, en lektion pallrade vi oss hem hit, och ja, då var det gjort.
hahaha.

nu är jag lycklig. helt enkelt.

ikväll har jag tillbringat mina timmar hos bettan.
ohh. toppan och bonden. wehoo.

det blev ändrade planer igår. varken vänner eller ugly betty.
det blev musikbyrån , fibes oh fibes, asha ali förgyllde min halvtimma med skön musik.
love 'em.
sen belv det promenix och toppan. gosh, we love toppan.


jag o tove var grymma. pluggade massa timmar när vi egentligen inte behövt vara i skolan.

och satt i caféet (såklart, inte att man vill missa...).

sleep tight folks

jag är så dum

jag har gjort det igen.
som så många gånger förr.
jag är så dum.
jag förstår mig inte på mig själv.

men samtidigt kan jag bara inte låta bli att skratta,
och hela klassen med mig.
shit asså. på nåt sätt lyckas alla, alltid bli involverade.
eller alla var att ta i. men ja, fler än vad som borde.

idag var det lite kul. i have to admit.
men ändå. gosh.

ikväll är min första lediga kväll på länge.
vad gör man då? jag ska kolla på vänner och ugly betty.
och lyssna på jonathan.j.
wehoo.

bye bye
äppelpaj - hanna

att inte vara tillräcklig

det är med en viss frid i hjärtat jag sätter mig här idag.
och ledsamhet, tunga fingrar.

det är jobbigt när det gör ont i de nära.
och just nu har jag bara dig i min tankar.
det finns en känsla av att inte räcka till.
men det är ingen ide att lägga ner tid på att tänka så.

förövrigt har det varit en fin dag.
förutom att himlen bestämmer sig för att ligga bakom molnen och inte synas.
vi bakade pepparkakor i förmiddags.
sen drog jag in till stan där jag och el hade party några timmar.
ikväll är det musikal med bror, fru och kompisar.

bye bye - hannu

i want you to know my heart is beating
i want you to know my heart is beating
i want you to know my heart is beating
i want you to know my heart is beating - eskju divine

between a smile and a tear

det är filmen/dokumentären jag fick låna.
den var verkligen intressant. och visst är väl hela livet,
mer eller mindre så. between a smile and a tear.

det var både tårar och otrolig glädje på den scenen.
som en av de äldsta männen sa något i stil med,
when lisa (nilsson) sing say it again, i started to cry,
i didn't understand a word in swedich, but i understood every word anyhow.

när det går över gränser, kan det bli så. musikens språk är oändligt.

förövrigt går jag över alla mina gränser som finns. både bakåt och framåt.
saker som hämmar utvecklingen och fortsätter den.
mitt projekt. gosh. jag vet inte längre. diskuterar med halva världen, men kommer ingen vart.
vågar inte. vågar inte tro.

det är bara en vecka kvar i skolan. det innebär att jag kommer ha en klasskamrat mindre nästa år,
det känns hemskt. åk inte!!!

nu drar jag in till stan och alla shoppingglada människor.
men vi ska väl inte säga nåt 
"4 grejer för 50 spänn, jag är överlycklig"
"jag vet, shoppingglädjen.."

party med skruttan ikväll. weehoo.

och som det slutade igår.
vi hörs nästa termin.
"jag ska tänka, och tänka och tänka"


-hanna

moll möter dur

gårdagen kunde varit den värsta ever.
jag kommer till skolan, och vi har ingen svenska. yippie. värsta regnovädret, regn all over. yeah.2 timmar till nästa lektion.

efter att ha varit på andra sidan stan, missar jag bussen med kanske tio sekunder, om ens det. fem sekunder skulle jag tippa.
men men, det är ingen katastrof. går några hållplatser och hoppar på nästa.
vid första bytet tänker jag att det är bättre att åka en hållplats "mer än vad som behövs" för att matcha med kommande spårvagn eftersom då slipper jag gå i regnet.
så när jag står på fel hållplats åker vagnen förbi, eftersom bussen stannar på hållplatsen i en minut!!! då missar jag vagnen, och får vänta på nästa.
väl vid chalmers och nästa byte har jag missat bussen precis. 11 minuters väntetid. fine. ingen buss. 15 minuter till, och precis när det är min tur att hoppa på "nej nu stänger jag dörrarna" eftersom den var så full. ok, kul. 15 minuter till nästa buss. då tar det 40 minuter att åka den sträckan, som i vanliga fall tar max 10 då det är mycket trafik och rödljus. yeah.
väl hemma, astrött och iskall.


men jag orkar inte vara bitter. jag kastade böckerna i golvet på morgonen, och var förbannad. men det växte till något annat, jag vet inte vad som hände.  men jag ville inte se det grått. jag kunde välja vilken färg jag ville måla dagen i. grått, mörk grått, blått eller gult. jag kan inte säga att det blev gult, men blått iaf.
det är nog första (kanske enda) gången jag gjorde så. men det kändes så mycket bättre, när jag vid halv 9 kom hem sleten pch utsliten, och inte fått i mig någon mat sen klockan 11, så var det ändå ok. det kunde vart så mycket värre. det var en befriande känsla.

luciatåg idag. lillebror var nisse. gosh, så söta pojkar. musikläraren har använt samma program varje år, soft, och från att ha sjungt alla låtar augusti - december i tre år satt många stämmor fortfarande kvar, och ibland visste jag ordningen!! jag kom t.o.m ihåg verserna fyra tärnor i åttan läser, och versen lucia läser!! how is it possible?! tänk om så mycket viktigt fastnade i hjärnan istället..


helgen var ok, mycket känslor under lördagen. hela kvällen. min storebror är bäst, alla kategorier.
stoltheten växte nog flera meter.
"håll dig samman hanna. behärska dig"
söndagen var fin. konsert, det var himla kul.
min soulsister var där med mor, satt bredvid min mor.
pirr i magen. till 1000.
shit vad är det egentlgen som händer?
johanna: "hanna så här extrem brukar du inte vara"
JAG VET!!!! galet.

party imorgonbitti. nu är det kvällen före. halsen är fortfarande paj,
men wtf, det är bara att köra på. fortsätta tills den går sönder helt.
ses vid bron 7.00 yeah (det är fortfarande omänskligt att gå upp innan 7).


för att hänvisa till moll möter dur. som han från dvd:n jag fick låna av min sånglärare sa:
"sweden is a minor 7 land" han vet inte hur rätt han har!! eller så är det precis det han gör(?)
-hanna


tre år sedan

tiden går.
galet fort.
vart har alla år tagit vägen?

tre år sedan idag då.
sheisse. men då var det måndag. och dagen efter att vi haft konsert.
idag var det fredag, och vi har övat inför konserten.
så på ett sätt står jag och stampar, samtidigt som jag har flugit.
det handlar väl om att välja hur man vill se på det.
oftast väljer jag flygningen, men just idag känns det mer som jag står och stampar.

bye bye forever - hanna

äckligt

fingefärste smakar så vidrigt va.
åhh, fy vad äckligt det är.


men  jag lyssnar på min sånglärare, och jag ska försöka dricka en liter.
en halv liter har jag druckit iaf. men det var kväljningar varje gång.

jag har vaknat typ 8 gånger inatt, p.g.a att jag haft så ont i halsen,
och det är verkligen fel tid att bli sjuk nu. det är massor av konserter, helgen och kommande vecka. så idag är jag hemma, och hoppas på att kunna stoppa detta,
innan det bryter ut helt.

byes

warmely welcome

onsdag. mittwoch, mitt i veckan.
javisst, men det känns samtidigt som om det vore fredag igår.
som min danslärare sa "trevlig helg"
nää. just det. "det är ju bara tisdag idag, vi ses på fredag"

jag träffade dr miss R E S P E C T i måndags.
att man kan våndas så mycket, och så länge inför tio minuter. det är inte sant!!
doktorn sände iväg mig till en ny doktor för utredning. yippe.
mest för att kolla varför jag är så hiskeligt trött hela tiden.

jag vill ut. utomlands. wiie. vad det vore skönt.
på söndag är det konsert,
musikskolans avslutning 18.00 i fässbergskyrkan.
warmely welcome!

hanna is the shit

vi tänder ett ljus i advent

vi tänder ett ljus i advent
det värmer den som frusen är
vi tänder ett ljus i advent
det sprider ljus i vårt mörker här
och alla som är rädda och fryser på vår jord
de borde få sitta vid vårt bord
när vi tänder ett ljus i advent
när vi tänder ett ljus i advent

det är min favoritsång. verkligen.
jag var i kyrkan imorse. det är tradition jag hållt på under många år.
första advent. det är då alla dessa sånger som den ovan sjungs.
det ger en känsla av hopp. av ro, att få vila ut.
att finnas med i något större, bara för en liten stund, en timma eller två.


det finns kanske hopp. ändå. långt därinne.

-hannu

ug