be my baby!
ok, gissa vem som jobbar när det hoppas stavhopp på torsdag?
förra året var det en himla baksida som gjorde att allt blev inställt,
och som jag hade väntat..
det har jag gjort nu med ända tills jag insåg att jag kommer jobba. rackarns.
hoppas på final, då kommer jag kunna titta!
förra året var det en himla baksida som gjorde att allt blev inställt,
och som jag hade väntat..
det har jag gjort nu med ända tills jag insåg att jag kommer jobba. rackarns.
hoppas på final, då kommer jag kunna titta!
(men det kommer typ sluta med att jag spelar in det,
om jag känner mig själv tillräckligt..)
om jag känner mig själv tillräckligt..)
hur länge står man ut?
just nu känns natten väldigt sen. och timmarna väldigt långa.
precis som det nämndes innan är jag svintrött.
jag får bara ingen ro i kroppen till att sova.
det är tankarna som spelar mig ett spratt,
och jag tror ibland det kunde sett annorlunda ut om jag agerat annorlunda.
fast jag ska inte tänka så.
för jag vet att det kändes rätt. där och då.
ett annat agerande än det som blev hade troligtvis inte känts rätt.
men hade läget varit annorlunda nu?
tro inte att jag inte tänkt tanken över åttatusen gånger.
fast nej. det kändes ju rätt. jag gjorde rätt där och då,
om jag följde min vilja.
klassas jag som tråkig nu?
vrids klockan tillbaka till sisådär andra advent 2006.
startade en cirkus, jag aldrig misstänkte skulle leda till det här.
framtiden är ju alltid oviss,
men skulle nån sagt att det slutat såhär,
och framförallt, att jag känt såhär, skulle jag garvat den rätt upp i ansiktet.
helt seriöst. jag hade aldrig för nåt i hela världen trott på det.
det som kändes så tungt i början av året, känns nu mest pinsamt och naivt.
kanske att jag kommer tänka så här om detta om sisådär ett halvår eller två. (eller tre, fyra, fem...)
och jag minns att jag som nybakad student yttrade orden
-utan e hade jag aldrig kommit hit. så det kanske fanns en mening trots allt.
hell no.
visserligen såg jag ingen poäng för ett halvårsen att det slutade som det slutade.
men kommer jag nånsin se en poäng i det här?
probably not.
för det går inte att jämföra.
man kan säga att det är pretty far away från varandra.
och nu vill jag inget hellre än att bara sova,
men det går ju inte. eftersom det bara finns massa tankar som säger att
"det kunde sett annorlunda ut om..."
samtidigt som jag vet att det kändes rätt då.
så nu önskar jag att det bara kunde slutas fred i hjärnan,
och att jag kunde sova bort eländet.
nu har jag i vanlig ordning gett bort allt mitt värde som människa. igen.
jag har tappat det helt kan vi ju konstatera vid det här laget
så jag kan ju lika gärna fortsätta lite till.
bre på lite extra so to say
för nu vill jag inte mer.
det får vara nog snart.
hur länge står man ut,
hur länge härdar man ut,
vad är mänskligt?
over and out
precis som det nämndes innan är jag svintrött.
jag får bara ingen ro i kroppen till att sova.
det är tankarna som spelar mig ett spratt,
och jag tror ibland det kunde sett annorlunda ut om jag agerat annorlunda.
fast jag ska inte tänka så.
för jag vet att det kändes rätt. där och då.
ett annat agerande än det som blev hade troligtvis inte känts rätt.
men hade läget varit annorlunda nu?
tro inte att jag inte tänkt tanken över åttatusen gånger.
fast nej. det kändes ju rätt. jag gjorde rätt där och då,
om jag följde min vilja.
klassas jag som tråkig nu?
vrids klockan tillbaka till sisådär andra advent 2006.
startade en cirkus, jag aldrig misstänkte skulle leda till det här.
framtiden är ju alltid oviss,
men skulle nån sagt att det slutat såhär,
och framförallt, att jag känt såhär, skulle jag garvat den rätt upp i ansiktet.
helt seriöst. jag hade aldrig för nåt i hela världen trott på det.
det som kändes så tungt i början av året, känns nu mest pinsamt och naivt.
kanske att jag kommer tänka så här om detta om sisådär ett halvår eller två. (eller tre, fyra, fem...)
och jag minns att jag som nybakad student yttrade orden
-utan e hade jag aldrig kommit hit. så det kanske fanns en mening trots allt.
hell no.
visserligen såg jag ingen poäng för ett halvårsen att det slutade som det slutade.
men kommer jag nånsin se en poäng i det här?
probably not.
för det går inte att jämföra.
man kan säga att det är pretty far away från varandra.
och nu vill jag inget hellre än att bara sova,
men det går ju inte. eftersom det bara finns massa tankar som säger att
"det kunde sett annorlunda ut om..."
samtidigt som jag vet att det kändes rätt då.
så nu önskar jag att det bara kunde slutas fred i hjärnan,
och att jag kunde sova bort eländet.
nu har jag i vanlig ordning gett bort allt mitt värde som människa. igen.
jag har tappat det helt kan vi ju konstatera vid det här laget
så jag kan ju lika gärna fortsätta lite till.
bre på lite extra so to say
för nu vill jag inte mer.
det får vara nog snart.
hur länge står man ut,
hur länge härdar man ut,
vad är mänskligt?
over and out
folks in behov av hjälp
ok, för att besrkiva läget just nu.
jag är heeelt slut.
jag går i slow motion och det är precis som om benen inte orkar bära mer.
för att vara lite dramaqueen på det där.
det kommer in en kvinna nära till panik
"vaktmästaren, kan du hjälpa mig ringa vaktmästaren, jag har tappat en ring i toaletten"
- ehh, tyvärr, jag har inget möjlighet att göra det. jag vet inte hur man får tag på dem
"snälla, du kan väl hjälpa mig"
- nej tyvärr
"vad ska jag då göra?!"
- kommer du tillbaka imorgon, då kan du prata med värdarna som sitter där ute
"snälla hjälp mig nuuuu. ringen är inte min, och jag kommer inte tillbaka igen."
- jag kan inget göra tyvärr, du får ringa värdarna imorn.
"men du kan ringa vaktmästaren nu"
- jag kan inget nummer, jag vet inte hur man får tag på dem.
här rabblar hon ett nummer.
varpå en sliten man i ett par jeansshorts och en läderväst kommer in och säger,
-behöver du en telefon, till kvinnan.
"jaaa"
- här har du.
-tack.
- men, ska du ringa på den? det kostar ju pengar. det har jag inte.
varpå han tittar på mig,
- lite schysst kan man ju vara och låna ut den, men pengar det har jag inte.
han köper en korv med bröd, och tar sedan en servett för att torka sig. i HELA ansiktet.
han visar mig servetten (här spyr jag nästan)
den är alldeles blöt och svart.
- ser du?!
och så tar han en ny och visar ännu mer demonstrativt.
- kolla här. det är smuts, avgaser efter att ha vart ute en dag i stan.
mm, how i love it.
detta är bara ett av alla exempel,
av alla ställen verkar det vara pressbyrån som lockar flest weirdoes.
byes
jag är heeelt slut.
jag går i slow motion och det är precis som om benen inte orkar bära mer.
för att vara lite dramaqueen på det där.
det kommer in en kvinna nära till panik
"vaktmästaren, kan du hjälpa mig ringa vaktmästaren, jag har tappat en ring i toaletten"
- ehh, tyvärr, jag har inget möjlighet att göra det. jag vet inte hur man får tag på dem
"snälla, du kan väl hjälpa mig"
- nej tyvärr
"vad ska jag då göra?!"
- kommer du tillbaka imorgon, då kan du prata med värdarna som sitter där ute
"snälla hjälp mig nuuuu. ringen är inte min, och jag kommer inte tillbaka igen."
- jag kan inget göra tyvärr, du får ringa värdarna imorn.
"men du kan ringa vaktmästaren nu"
- jag kan inget nummer, jag vet inte hur man får tag på dem.
här rabblar hon ett nummer.
varpå en sliten man i ett par jeansshorts och en läderväst kommer in och säger,
-behöver du en telefon, till kvinnan.
"jaaa"
- här har du.
-tack.
- men, ska du ringa på den? det kostar ju pengar. det har jag inte.
varpå han tittar på mig,
- lite schysst kan man ju vara och låna ut den, men pengar det har jag inte.
han köper en korv med bröd, och tar sedan en servett för att torka sig. i HELA ansiktet.
han visar mig servetten (här spyr jag nästan)
den är alldeles blöt och svart.
- ser du?!
och så tar han en ny och visar ännu mer demonstrativt.
- kolla här. det är smuts, avgaser efter att ha vart ute en dag i stan.
mm, how i love it.
detta är bara ett av alla exempel,
av alla ställen verkar det vara pressbyrån som lockar flest weirdoes.
byes
LIVINGTHEROCKDREAM
det är verkligen inte så att jag anser mig skriva viktigare saker nu än innan.
det mesta jag skriver är mest ointressant skit, men jag är medveten om det. den du!
jag jobbade idag,
jag kände igen mig själv idag.
jag blev glad, varm i hjärtat (sån som jag brukar bli..)
och det gjorde min dag.
mörka ögon, mörkt hår. oh, in my heart!
(eller är det bara ett sista hopp till självbevarelsedrift.
typ "jag orkar inte gå under, på riktigt?")
det mesta jag skriver är mest ointressant skit, men jag är medveten om det. den du!
jag jobbade idag,
jag kände igen mig själv idag.
jag blev glad, varm i hjärtat (sån som jag brukar bli..)
och det gjorde min dag.
mörka ögon, mörkt hår. oh, in my heart!
(eller är det bara ett sista hopp till självbevarelsedrift.
typ "jag orkar inte gå under, på riktigt?")
- håller precis på att bli attackerad av en pappa långben.
jag är inte rädd eller nåt sånt, men när den flyger mot ögonen rycker jag till.
nu har jag gjort det typ 800 gånger och har fått ont i nacken. osmart, yes indeed -
för att inlägget överhuvudtaget ska ha nåt med rubriken att göra.
jag fick världens finaste present av tovis, i form av en handduk.
med texten LIVINGTHEROCKDREAM all over the place. how i love it!
peace and love - hannu.kjag är inte rädd eller nåt sånt, men när den flyger mot ögonen rycker jag till.
nu har jag gjort det typ 800 gånger och har fått ont i nacken. osmart, yes indeed -
för att inlägget överhuvudtaget ska ha nåt med rubriken att göra.
jag fick världens finaste present av tovis, i form av en handduk.
med texten LIVINGTHEROCKDREAM all over the place. how i love it!
när man inte orkar hata mer
but my heart,
it don?t beat,
it don?t beat the way it used to.
and my eyes,
they don?t see you no more.
and my lips,
they don?t kiss,
they don?t kiss the way they used to,
and my eyes don?t recognize you no more.
- killers
it don?t beat,
it don?t beat the way it used to.
and my eyes,
they don?t see you no more.
and my lips,
they don?t kiss,
they don?t kiss the way they used to,
and my eyes don?t recognize you no more.
- killers
mage = in uppror = tröttsamt
ok, min mage. och jag = in uppror = tröttsamt.
de senaste dagarna har varit bra.
nätterna har tillbringats at tove's,
och då kan man ju inte förvänta sig nåt annat.
vi har vart inne på kalaset varje kväll,
och ikväll är det timbuktu & damn! som gäller.
jag är inget större fan av honom, men han är kul live.
lillebror kommer ständigt med frågor om sport.
till mig. jag som inte är särskilt intresserad och ytterst lite insatt.
han vill jämt få till en diskussion.
man vill kanske det om man bryr sig tillräckligt,
även om man inte alls får särskilt kul respons.
för några dagar sedan var det ifk som kom upp på tal.
- vem tror du blir den förste att få lämna ifk?
- va menar du? vem som blir köpt, flyttar utomlands?
- aa.
- ehm. ingen aning.
här svarade han vem han trodde, men det minns jag inte alls..
han diskuterar vidare och frågar
- tror du det blir andres vasquez?
- näää, det hoppas jag verkligen inte!
- varför inte?
- nä, men det är la kul om han är här ett tag till...
- men vadå, han har ju redan flickvän.
är det så jag uppfattas, tragisk?
you never were and you never will be mine
bara för att jag älskar robyn.
och för att hon är bra, här har ni henne i sitt esse.
http://www.youtube.com/watch?v=TWkDZti16dY&mode=related&search=
och för att hon är bra, här har ni henne i sitt esse.
http://www.youtube.com/watch?v=TWkDZti16dY&mode=related&search=
put your back on me
i don't mind you don't mind
i don't shine if you don't shine
i don't shine if you don't shine
put your back on me
put your back on me
put your back on me
cykla bort från polisen
är det möjligt att stjäla någons ord, någons tankar?
kom och ta mina. så jag bara blir av med eländet.
har cyklat som en galning den senaste halvtimmen.
jag är ingen bra vara-ensam-ute-sent-människa.
jag har nog aldrig cyklat såhär fort i hela mitt liv. puh.
men det är ju en sån frihet.
vi pratade om det idag, hur bra det är att cykla.
slippa känna marken. typ.
jag är helt rastlös. har ingen ro i kroppen. vill bara inte sova.
för jag orkar inte vakna med samma känsla i magen,
som jag somnar med.
(fast jag borde inte klaga, jag vaknade ju upp med frugan imorse..)
kom och ta mina. så jag bara blir av med eländet.
har cyklat som en galning den senaste halvtimmen.
jag är ingen bra vara-ensam-ute-sent-människa.
jag har nog aldrig cyklat såhär fort i hela mitt liv. puh.
men det är ju en sån frihet.
vi pratade om det idag, hur bra det är att cykla.
slippa känna marken. typ.
jag är helt rastlös. har ingen ro i kroppen. vill bara inte sova.
för jag orkar inte vakna med samma känsla i magen,
som jag somnar med.
(fast jag borde inte klaga, jag vaknade ju upp med frugan imorse..)
you can run into my arms
inatt åker nån till turkiet
lite sol nu låter ju inte alls fel..
har asmycket tankar nu.
men allt jag formulerar blir mest fel.
märkligt hur man kan formulera samma mening flera gånger, och ändå aldrig bli nöjd.
orden vill inte samarbeta.
jag tar mig inte för att göra nånting.
rummet behöver grovstädas.
och då menar jag inte plocka lite från golvet, och dammsuga.
det är så stökigt att jag släcker ljuset för att att slippa se eländet.
dagen har vart himla bra.
har käkat frukost med johanna.
och ätit mer. vi har käkat mest hela dagen. och gått på indiska.
haha, där fastnade vi.
och pratat, pratat, pratat.
orden vill inte ta slut.
nu har jag två val.
1. duscha och vara någorlunda fräsch när min fru kommer.
2. inte duscha och vara asäcklig.
3. duscha men skita i håret.
jag tror jag tar trean.
lite trevligare än tvåan, men mindre ambitiöst än ettan.
now that it's raining more than ever
know that we still have each other
you can stand under my umbrella
you can stand under my umbrella
lite sol nu låter ju inte alls fel..
har asmycket tankar nu.
men allt jag formulerar blir mest fel.
märkligt hur man kan formulera samma mening flera gånger, och ändå aldrig bli nöjd.
orden vill inte samarbeta.
jag tar mig inte för att göra nånting.
rummet behöver grovstädas.
och då menar jag inte plocka lite från golvet, och dammsuga.
det är så stökigt att jag släcker ljuset för att att slippa se eländet.
dagen har vart himla bra.
har käkat frukost med johanna.
och ätit mer. vi har käkat mest hela dagen. och gått på indiska.
haha, där fastnade vi.
och pratat, pratat, pratat.
orden vill inte ta slut.
nu har jag två val.
1. duscha och vara någorlunda fräsch när min fru kommer.
2. inte duscha och vara asäcklig.
3. duscha men skita i håret.jag tror jag tar trean.
lite trevligare än tvåan, men mindre ambitiöst än ettan.
now that it's raining more than ever
know that we still have each other
you can stand under my umbrella
you can stand under my umbrella
ett hjärta av stål
och där krossades hjärtat.
ok. vart ska jag börja.
finns det liksom en början, och ett slut?ok. vart ska jag börja.
eller är allting bara en enda stor massa mitt i.
eller kanske att jag fortfarande är i början.
eller slutet då.
jag vet faktiskt inte alls.
och jag vet inte vad jag hoppas på.
det jag hoppas är att jag aldrig mer kommer känna såhär.
den största förändringen är väl att jag numera undviker k-brunnar.
och att titta på klockan de tiderna alla siffror är samma.
annars kan jag inte vara annat än tacksam.
vänner i nöden. sannerligen. jag står i fet skuld till folk nu.
fast det gör man väl kanske inte till de nära?
har försökt poängtera det flera gånger.
jag är verkligen tacksam.
de har gjort dagarna, veckorna händelserika.
jag har inte vart hemma ensam en enda dag på flera veckor.
dagarna har vart maxade och de här veckorna kunde inte kommit mer lägligt.
förutom jobb har det partajats (hårt!) hos bettan, jag har fått en fru!
kärleksmeddelanden när man kommer hem från jobbet in my heart!
och nu är jag på väg tillbaka till hjärtat av stål.
jag är bra på att ha det!
det passar mig himla bra.