plåster på hjärtat

det blir  uppehåll här.
ett tag.
några veckor närmare sagt.

börjar komma till den nivån nu,
ehm.. att det är dags.


plåster på hjärtat.
inget krossat hjärta denna gången.
inte helkrossat iaf,
men lite kantstött (man vänjer sig ju till slut!) kanske räcker nog?
och nej, jag syftar inte på min edward cullen..

brukar kunna hålla det till en gång per år,
oftast infaller det sommartid.
jag vet nog inte vad som hände nu,
eller varifrån karusellen fick fart,
men jag har lyckats. igen.
andra gången detta året. yey.

peace out

'cause i'm miss brigthside

tillbaka till; jag mår som jag förtjänar.
jag vet.

magen - ur spel.
men vad hade jag väntat mig?
dagens första måltid?
intogs precis, i liten dos.

det värsta är att jag tycker det är så fett värt det.

tillbaka till; det där med att växa upp.
jag vet.

men jag älskar det - fortfarande.
blir man stor nångång?

comin' out of my cage and i'll been doin' just fine
gotta gotta be down because i want it all

yoo lovers

trassel

det är tid för sängen.
snart är jag där. snart.

först ska den stora tandborstningen göras.
och allt ska redas ut.
mitt trassliga hår, trassliga kläder, tanketrassel. trassel helt enkelt.
vart börjar man med att reda ut?
vad är det som ska redas ut exakt, och hur gör man det mest praktiskt?


min framtid känns just nu som ett enda nätverk av trassel.
hjälp säger jag bara.
vart tar jag vägen i höst?
vart tar jag vägen till våren?
jag vet inte om jag vill tillbaka till nåt.
om inte måste man fram.
men vart är fram just nu?
jag blir tokig.
igen.
på riktigt - allt det där.

man vill bara att allt ska bli bra.
eller hur. det kommer bli bra.
det löser sig alltid.


men nu då?


och kanske framförallt,
dog allt vad musik heter nu eller?




kanske tid att återgå till
' jag lägger allt i dina händer? '

funkar det då?
rädda mig.

hannu

house in the hall

kroppen skriker i vanlig ordning trötthet.
kanske dags att vrida ut o in på sommarens vrängda dygns- och kroppsrytm.

det blir house.
hoppas inte jag skrämde iväg ms.dansfröken bara
- vilkadagarärdetduhar?jagmåstegå!!dethärvarskitkul.jagälskardet!!
andningspaus.

jag vet, det blir lätt att det går överstyr.
jag vet. men jag jobbar på det - NOT!

det blev lite häng med skruttan på vicky efter nrj in the park,
- ja jag älskar fortfarande nrj in the park-
vi såg verkligen skitbra. tacka vet jag fjortonåringar!
helgen i övrigt har fortsatt i fin takt.

bäst just nu är för övrigt chriss.
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=128&a=512891
tjejen är inte bara bäst just nu.
hon krossar allt.

tid för the big sleep.
over and out

bara ge mig

bara ge mig min edward cullen.
please!!

jag vet.
det är sent. jag tappar det.
men låt mig.

jag behöver inte ens prata med honom.
jag vill bara få minnas helt hur han ser ut.
så länge jag minns det och
(som nämnts så många gånger förr)
kan känna hans perfekta kind, axlar, kropp
- jag vet i've crossed the line, but that's long time now. nothing left to lose..

jag vet,
men låt mig.
jag håller på att släppa - yeah right.

men som skruttan sa idag
- nog att det tog en vecka hanna. nog att det tar en vecka till..

gaaahh

klagovisan for real

min kropp motarbetar mig.
kommer jag nångång kunna fungera/gå som vanlig människa igen?

anade inte i onsdags vad som komma skulle.
kroppen motarbetar mig helt totalt.
det går långsamt att ta sig framåt,
om den ens väljer att ställa sig upp.
lillen har fått agera gaffeltruck mestadels av tiden.

det är ganska sjukt ändå,
att sommarens stillasittande bara dragit ner en så fett i skiten!

jag vaknade med en mage (that's kinda good still)
med en värk utan nåde.
jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna detta.
några tabletter senare brukar den lägga sig.
men idag ska vi inte göra det.
idag ska vi kämpa i motvind.
ska ut och traska lite, kanske att det kan göra susen?
- cross your fingas for me.

ikväll blir det nrj in the park oavsett vilken värk som beslutar sig för att klistra sig fast i min kropp.
kan inte bli annat än bra,
- speciellt med tanke på att övriga i publiken inte är äldre än 14,
= perfekt, då jag har möjlighet att faktiskt se något!
det enda som går emot är att killar i den åldern faktikst kan vara ganska långa..!

peace and love

when love takes over

brorsan drar till kreta imorn.
han kom hem från hongkong i söndags.
jag fattar inte grejen.
han har vart i grekland massa av mina födelsedagar,
tack för den.
well well - jag vet att han älskar mig!

det var house för paulinn som gällde på dansfourm idag.
fett värt.
jag är kär i henne. shit asså.

kroppen har valt att inte spela med övriga kvällen dock.
frågan just nu är
- kommer jag nångång kunna resa mig och gå som vanligt igen?

jason en av årets favoriter åkte ut ikväll.
nooo. han är så fin.
det är det värsta med so you think you can dance när favoriterna tvingas lämna.
life's a bitch.

over and out

den stora städningen

är påbörjad. for sure.

två garderober har tömts på allt innehåll.
en har flyttat upp en våning för att hjälpa mig hålla ordning på kläderna.
mitt rum är fortfarande ett stort vulkanutbrott,
men det kanske kan bli bra tillslut ändå?
hopefully.

i övrigt mår jag jättekonstigt.
känner mig yr, extremt trött - benen vill inte bära riktigt.
jag hoppas det är att man sovit konstigt ett tag som är anledningen.
mamma trodde det, så det känns som om det kan vara så.

det blir alltså en söndag hemma.
peace out


otippat att det händer mig.

15/8, 02.35 sittandes på en bänk längs avenyn, ensam.

en man närmar sig 35-40 årsåldern. jag känner hur han stirrar.
orkar inte vara trevlig, kollar inte tillbaka.

han ställer sig upp. ställer sig precis framför mig,
inte ens en meters avstånd.
kollar fortfarande inte. han sätter sig bredvid mig.
kan inte ignorera längre.

- hej, hur är det?
- bra
- vad heter du?
- hanna heter jag. (är inte otrevlig, men verkligen inte trevlig..)
- ok, bor du här?
- nej
- ok var bor du?
han har ett snällt ansikte.
verkar inte vilja något ont,
bemödar mig med en halvsekunds ögonkontakt,
får av nån dum anledning dåligt samvete för att jag är otrevlig.
- jag bor inte här
- ok, var bor du?
fast det blir lite väl mycket
- jag bor inte här. jag hälsar på en vän.
- ok, varför sitter du här? ensam?
han ser ändå snäll ut, verkar trevlig, och inte som om han har nåt ofint i tankarna.
- missade bussen - yeah right. insåg mitt misstag och antog han skulle erbjuda svarttaxi. men icke..
- väntar du på nån?
- inte direkt, förlåt. jag är inte särskilt pratglad nu, du kanske borde prata med nån annan..
- ok det är lugnt.
här börjar han berätta om sig själv och sitt liv. han är indier. bor här, jobbar på restaurang.
men han tappar mig ganska fort.
- mm
- bla bla bla bla
ingen respons
- bla bla bla bla
- mm
- bla bla bla bla..

sen sitter han tyst bredvid.
funderar på om han tycker synd om mig. skulle vara just snyggt.
kommer fram till att han nog bara vill väl.
och att han tycker synd om mig,
ensam - mitt i natten, mitt bland folket.

- är det ett problem att jag sitter här?
- va?
han varvar lite med engelska och frågar igen om jag anser att det är ett problem att ha honom där.
-  (säg ja säg ja) ehh. nej.

äntligen. han reser sig upp.
ja ja ja!!

han skakar hand.
ger mig en kram
där går han långt över min gräns för vad som är tillåtet.
ingen kram här inte.
sen stannar han med ansiktet en millimeter från mitt.
- can i have aslköf?
- va?
- can i have a kiss?
(får panik, puttar bort honom)
- är du dum i huvudet. aldrig.
. ok, thank you

varför alltid jag? alltid dessa äckelgubbar.
åh åh åh. jag mår illa bara jag tänker på det.

naiv som man är tror man gott.
vad är felet?
jag har insett det igen.
i just don't do boys.

jag vet inte hur man gör.

det blir alltid fel.

som chriss så fint sa i väntan på taxi för två år sedan efter en ola-konsert.
' snälla lär mig. jag fattar ingenting'

jag ger upp.
seriöst.
- så länge han inte är brunhårig, blåögd, lagom lång, hockeyspelare och kommer från jönnet..!

peace out!



tillåt mig drömma - part 2

jag är kär. på riktigt. igen - allt är alltså som vanligt här.

fick den frågan av en klasskompis från gymnasiet:
hur går det med allt, är du fortfarande som innan?
- det går bra och ja, allt är precis som vanligt.

sommarens nya kärlek fångade mig med storm nu ikväll.
säger fortfarande som vår tyske vän manuel skulle sagt
'it was like WOW'

men fatta vilken jobbig dag man haft.
först springa på johan heltne - igen. åhh så jobbigt.
sen stå längst fram när tingsek spelar. åhh så jobbigt.
och sen träffa sommarens nytillskott på kärleksfronten.
värre dag kunde man inte haft.
(inte på ett sätt, var ju tvungen att åka hem med sista bussen..)

min edward cullen börjar falna.
eller inte han. men minnet av honom.
det smärtar mitt hjärta.
but what to do? (- man ersätter med en ny!)
det här med
' jag blir sån här en vecka, sen släpper det '
stämmer fortfarande. tror jag.
annars är jag helt seriös i att så länge jag får ha kvar minnet av honom,
så länge jag kan känna hans perfekta kind, kropp,
och ha hans snälla, snälla, fina blick kvar kan jag leva celibat. på riktigt.
surt bara att man tappar det.
det är sent nu. för sent.
då tappar jag inte bara minnet.
jag tappar allt vad självbehärskning heter.
mer eller mindre.


jag ska packa nu. ska fara till ida imornbitti. kan inte bli annat än bra!! yey!
men borde verkligen bli klar nu snart innan jag måste upp igen.

peace out




you're not alone

då tar vi det där djupa andetaget.
tid att lägga sig i den stora sängen egentligen.
- har vritdit på dygnet för länge nu.
och ja, kanske att man sett sex and the city filmen ikväll.

igår träffade jag sommarens nästa kärlek - johan heltne.
ni vet hjärta.insikt.principer killen.
smart ass som jag är kan jag ju inte hålla käften,
utan bara måste gå fram om prata med honom.
han såg glad ut och leendet såg ut att komma från hjärtat.
så jag tror det gjorde det.

ryggen är messed up.
men vad hade jag förväntat mig..?
det där med att stanna upp mer eller mindre all fysisk aktivitet sommartid är ingen höjdare.
det blir mycket städning - gamla jobbet som städare sitter allt kvar i händerna.
(synd att det går så mycket långsammare att städa hemma bara, än när man får betalt..)



det verkar bli kärlek hela dagen imorn.
sen far hon igen.
helt seriöst. hur ska jag klara en höst till utan tove?
det går bara inte.

over and out


mår som jag förtjänar?

jag tror det ändå.
det har blivit enbart sena nätter och tidiga mornar hela veckan.

men visst är det så livet ska levas ändå.
fulla dagar och vakna nätter.
sådär ungdomligt glatt  -synd bara att kroppens reaktion är som en 80- årings..

ända tills idag.
det funkade att gå upp ur sängen.
det gjorde det, helt seriöst.

men
efter att ha stått där nån timme i en något svalare lokal (enbart 27 grader idag..)
var det som om benen inte bar.
illamåendet som borde dykt upp än tidigare kom,
huvudet började sakta dunka och kroppen skrek nej.
jag vet inte vad som hände.

mamma är expert på de värmande orden
- nämen oj hanna. så du ser ut. är du hur trött som helst eller?
(hör till saken, är att hon började jobba två timmar innan mig och slutar tre timmar efter..)
hennes kollega bredvid frågar
- kommer du direkt utifrån eller?
ännu mera tack.

- ser jag sån ut?

nu vet inte mamma hur hon ska ta sig ur det här
- nej inte direkt. eller.. jo... nej.. kanske lite ändå.




jag brukar säga att 'jag är sånhär en vecka sen går det över.
så är det också.
överlag.

men hur ska jag nånsin kunna glömma min alldeles egna edward cullen?
det värsta är att jag redan nu börjar tappa hur han ser ut.
eller klart jag har kvar bilden, men jag minns inte alla detaljer lika bra som i början..
jag behöver inte prata med honom igen.
jag vill bara få se honom så jag inte glömmer hur han ser ut.
åhh. vackra människa. fina människa. snälla människa.
can't take my eyes off you.

ska se om benen vill bära om jag går ut till badenbaden.
ingen sol kvar, långärmade tröjan på och geijerskolan byxor - softish.

peace out


mår troligtvis ännu mer som jag förtjänar nu.
efter förra inlägget kom ett stort sting av rastlöshet över hela kroppen.
trots benen som väger 1 ton. styck.
jag har blivit sjuk.
det är karins dom och jag litar blint på den!!


natten är fortfarande ung och det är inte alls jättesent.
pensionären i mig lever alltså fortfarande..

ska väl helt enkelt packa ihop mig,
bereda tid för den stora tandborstningen och bara bege mig in i drömmarnas värld.

please give me sweet dreams.
edward cullen where are you?

köss

ge mig min edward cullen

please!!



jag andas enbart med munnen

jag är i världens lyckorus.
skulle lagt mig direkt när jag kom hem,
det var därför jag tog bussen 03.04 istället för 04.04.
av två anledningar.
1. jag är så tokförkyld. därav anledningen till att jag bara andas med munnen. mm - gott.
2. jag börjar jobba 6.30 på måndag, måste komma in i rätt tidsrytm - lycka till,,

men eftersom lyckoruset håller mig vaken går det bara inte.
har haft sånt sjukt flyt ikväll.
sånt händer inte mig.
kanske min tur ikväll, bara för en kväll? probably!!

fick en biljett för 300 kr till U2 igen. jag är ordlös.
LYCKORUS på det.
efter två konserter fattar jag nog inte att det är slut.
lämnar the edge mig nu?
med den sjuka turen fann jag och elvria varann.
vi hade biljetter i samma sektion, hur stor är chansen, jag köpte biljetten tio minuter innan vi sågs..
men hittade våra egna ståplatser däremellan.
så det var perfekt. allt var perkfekt.


jag fann min alldeles egna edward cullen. sheisse.
jag har aldrig sett liknanade.
i'm in heaven.
på riktigt.

tid att börja med den stora tandborstningen ändå.
och tid att drömma sweet dreams!!
- hannu