och tungan blir svart

lättjans pris är högt.
det är väl bara att se sanninen i vitögat och inte motsäga.
kanske att det bara är jag som blir arg på alla andra,
i stället för på mig själv, när det bara är jag som kan ändra läget.
för mig, hos mig.

min lathet idag har slutat i en berlinmage,
och, ja jag är värd den.

maten har legat lite för länge i kylen,
och mjölken gick ut förra veckan.
då hade jag kunnat mena igår,
men sanningen är den att det inte är varken igår, eller lördag.
eller fredag.. eller, torsdag, onsdag.

jag hoppas verkligen det är dagens matintag av gammal mat som gör att magen spelar mig ett spratt.
och att det inte är nåt annat som ligger på lur.
för då orkar jag inte tycka att det är mitt eget fel mer.
då är det alla andras fel igen.

för jag menar, ni mina vänner ska STOPPA MIG innan jag gör nåt som är tokigt.
jag menar, som 20-åring är man inte kapabel att ta ansvar för sina handlingar.

bakslaget idag är därmed inte helt oväntat.
hela jag känner mig som ett stort frågetecken när jag undrar,
varför gjorde jag det?
snälla berätta. VARFÖR GJORDE JAG DET!!

men. här kommer mennet.
jag vet någonstans att det inte hade gått annars.
ibland finns bara en väg ut.
eller nja, kanske inte i detta fallet.
men för att stå ut med mig själv i nuläget fanns bara en väg ut.
vi ska faktiskt inte höja det till högre dimensioner än det är värt.

vykort är lätt underskattat.
idag fick jag två. hela två stycken på posten.
hur ofta händer det?
och vad roligt det faktiskt är.


för övrigt så har jag fortfarande pojkvän tydligen.
iaf om man ska tro mig själv.
synd bara att han inte är tillgänglig, eller åtminstone lite synlig..
pratade med skruttan som lugnade ner mig med lugnande ord om att det är ok.
tack..


nu ska jag väl gå och ljuga mig ihop nån ny nödlögn.
eller jag vet inte. kanske inte ändå. bara litegrann.

- jane

ps. har faktiskt slängt maten som blev över,
och nu står mjölken näst på tur.
tar en funderare kring ifall det var värt att vara lat,
inte orka laga ny mat, köpa ny mjölk.
jag tror inte det faktiskt.

men det ångrar jag väl bittert imornbitti när jag undrar vart den veckogamla mjölken tog vägen..




nothing left to lose

det har varit en sån kalasdag.
kalas för johanna, som även hon växer upp och är på väg ut ur tonåren.
grattis hjärtat.

fotboll nu ikväll.
både mitt och toves brann och lyckan var helt enkelt på topp när ramos och killarna gjorde sitt.
för toves del torres då, men han blir ju alltid utbytt. haha.

idag har jag faktiskt tagit ställning till det jag så länge klurat på.
ska jag. nää, inte ska väl jag. eller jo, nu gör jag det. fast nä det ska jag nog ändå inte.

idag gjorde jag det bara. det känns typ fett rätt.
(fast nja.. jag vet ändå inte)
och jag kommer nog få tid nog att hinna gräma mig över det over and over again ganska många gånger.
men ändock,
gjort är gjort.

"she got nothing left to win and nothing left to lose" - u2

jag stannar vid det.

krams

mungojerrie & rumpleteazer

hur långt är man beredd att gå innan man tappar bort sig själv?

när jag tänker tillbaka på veckan börjar jag undra.
fast det är ju inte rättivst att lägga upp det så,
veckan har varit bra på många sätt, speciellt med tanke på att livet gått sambo.
och jag har dejtat tove, träffat farmor och farfar och monne idag.
men om man bortser från det så börjar jag verkligen fråga mig själv.
hur långt är du (i detta fall jag) beredd att gå.
är det ok att tappa sig själv helt bara för att man inte vet hur man handskas med frågan?

hur mycket tar man, hur mycket har man rätt att säga ifrån?

visst är det ganska klent att klaga. I KNOW. bli inte arga på mig.
but please: tell me how am i supposed to breath with no air?

svar kom i veckan,
och det med besked. massa val som ska göras.
nu med detsamma.
eller nä, jag har hela juli på mig.
men ändå!!

antar att jag är för trött för mitt eget bästa.
men har inte haft ro i kroppen under hela dagen och har det fortfarande inte
= jag kan bara inte gå och lägga mig.

fast kanske ändå, att det börjar bli dags?

over and out
- jane

tell me how am i supposed to breath with no air

yeah we'll shine like stars in the summer night
we'll shine like stars in the winter light
one heart
one hope
one love
with or without you
with or without you
i can't live with or without you
with or without you - u2


jag antar att jag inte är värdig att lägga deras ord i min mun,
för visst är det storslagna?
men ändå kan jag inte låta bli att leka lite med ödet,
när det är så vackert.
ska inte gå in längre på det där nu,
men ja, vackert är vad det är.
och nånstans önskar jag väl lite att jag själv också lyckas formulera så vackra ord, meningar i framitden..

jag har den senaste halvtimmen kissat fyra gånger.
men jag får verkligen skylla mig själv.
fattar inte varför jag häller i mig två koppar te efter 21.
(och till råga på allt tar två olika tepåsar!! hur onödig kan man bli liksom)
men det är ju så gott..

föll precis, nu när jag hela kvällen försökt klara mig ändå.
matt/sven klagar på att jag äter för mycket tabletter.
jag försöker verkligen att inte göra det i onödan.
men det går bara inte mer nu.
jag fick ont i huvudet på jobbet,
och istället för att låta det ge med sig har det envist bestämt sig för att hålla i sig.
mer och mer. och mer.

ska nog försöka sova nu och hopefully få lite air.
in minds, at least.


sleept tight mates
- hannu

please swallow your pride

and you give yourself away
and you give yourself away
and you give and you give
and you give yourself away
with or without you
with or without you

i cant't live with or without you
with or without you
with or without you
i cant't live with or without you
with or without you



jag sitter fortfarande i morgonrock.
jag gick upp lite efter 8,
men innan halv 9. jag lovar.
har ändå inte kommit mycket längre än hit.

tycker det känns ganska ovärt att inte ta vara på dagen.
att bara vänta till klockan blir 13.50 och då gå till jobbet.
det är precis den vardagen jag inte vill ha.
jag vill ha att man kommer in i en bra rytm.
tar en stor funderare på när jag ska duscha.
för idag handlar det inte om ett om, utan när.
vissa dagar är man inte sugen på att bara ta det där avgörande steget.

sitter och småoroar mig för att brevet till skolan inte kom fram.
det skulle inte förvåna mig heller isf.
fick för mig att jag fyllt i fel när jag väl stängt ihop brevet, skrivit adress o satt på frimärke,
så jag öppnade brevet och kollade en extra gång och tejpade ihop brevet.
och fortfarande tror jag typ lite att jag ändå fyllde i :
jag har fått andra planer och tackar nej   X

anledningen till oro är den att man nu i slutet av juni skulle ha fått kommande brev.
jag vet att juni inte är slut än,
men det är ju verkligen inte långt kvar nu.

sprang precis ut o kollade,
men det såg inte så mycket ljusare ut idag.

blir det thailand till hösten ändå då kanske?

nu ska jag fortsätta i tankebanorna.
ok, nu gör jag det!! nu måste jag bara göra det!!
för att sedan tänka,
men varför verkligen göra det, tänk om du ångrar dig.

en dag till..

- jane

samboes

and you give yourself away
and you give yourself away
and you give and you give
and you give yourself away
my hands are tied
my body bruised
she got me with nothing to win
and nothing left to lose



dagarna är i äkta fru-anda just nu.
jag är numera sambo och fruga.
vi gör det man brukar göra,
äter mat, chillar, kollar film o tar det vääääldigt lugnt.

kan ju meddela att vi avverkade fyra filmer igår.
tre draman som blev tyngre o tyngre.
sen lättades det upp med little miss sunshine.
världens härligaste film. åhh. den gör mig varm i hjärtat.

det ser ut som om det blir en oskyldig flirt med timo ikväll.
jag menar, att flirta lite vid sidan om är väl aldrig nån större katastrof?



det som för tillfället gör mig helt galen annars är att jag bestämmer mig för:
ok let's do it. det får bära eller brista bara du gör det.
och då känns det skitbra. och ja, let's see what happens, men jag gör det.
för att i nästa sekund tänka:
men nää.. inte ska väl jag. varför? tänk om jag ångrar mig.. det är väl jättedumt!?

att gå från det ena till det andra minut efter minut, timme efter timme,
dag efter dag, vecka efter vecka gör mig galen.

borde bara bestämma mig för att köra på.
ja, jag gör det.

men tänk om jag ångrar mig?

puss o kram

jag blir knäpp

through the storm we reach the shore
you give it all but i want more
and i'm waiting for you
with or without you
with or without you
i can't live with or without you


jag skämtar inte nu.
jag blir knäpp.
jag står inte ut.
en dag till i frågetecken och ovisshet och jag blir galen.
det är i stunder som dessa jag förstår de som tar till de mest desparata alternativen.


well well, do i see you on tha bus tomorrow morning?
sounds great! see you there 5.45 am.

sleep tight mates

könsbyte på g

see the stone set in your eyes
see the thorn twist in your side
i'll wait for you
sleight of hand and twist of fate
on a bed of nails she makes me wait
and i'll wait without you
with or without you
with or without you



det är kanske dags att ta saken i egna händer och faktiskt satsa på att göra ett könsbyte.
och det omgående.
det har ju varit på tråden ibland,
mest på skämt såklart.
men nu kanske det är dags.

ändå.

jag blev så trött imorse av att vakna till ett illamående som heter duga.
ännu tröttare blev jag av att gå in i badrummet och se buskarna till ögonbryn.
och att ens känna på benen är det inte tal om. det blir till att klappa medhårs..
och för att inte se värre ut än ett bombnedslag är smink ett måste.

har aldrig hört killar som mår illa varannan morgon.
hur ofta plockar killar ögonbryn? även om det är vanligare nu, är killar ändå snygga med de oplockade.
definitivt inget måste att raka benen.
och faktum kvarstår att killar är sjukt snygga. utan smink.

så en omvälvning just nu hade inte satt fel.
(fast nu har jag ju nyplockade ögonbryn,
och halva make upen klar.
så vi kanske kan vänta nån vecka tills ögonbrynen intar sin normala form så det inte är helt i onödan..)


anyway.
om en sisådär timme är det jag o martinez som gör gbg lite farligare än vanligt.

kärlek

ett gott skratt förlänger livet

eller?
kanske att man blivit några dagar den senaste veckan då,
eller vad säger du sandra, hahaha.

folk har vart ute och rest.
och kommit hem.
jag vill också åka på en sån  vara borta en vecka och bara sega semester.
eller hellre av allt så vill jag självklart till koh chang,
och stanna där bra mycket längre än en vecka.
men det är en såndär enveckas semester som känns rimlig just nu.
fast det är ju inte alls rimligt om man bara tänker steget längre.
jag ska jobba fram tills jag flyttar.
slutar fem dagar innan eller vad det nu blir. inte mycket tid till solsemster där.

har aldrig känt det så starkt förr.
har aldrig haft nåt att jämföra det så starkt med förr heller,
kanske att det kan vara roten till anledningen..

känslan i london då vi steg av planet var nej nej nej. detta är inte rätt.
och vet inte om jag fastnat i känslan på flygplanet då vi faktiskt åkte hem.
för ibland tror jag att jag fortfarande befinner mig där.
bara för en liten stund,
men att det fortfarande finns en annan möjlighet.

well well, nu ska jag hänga på jobbet resten av dagen.
come and join.
- jane

gnisslande gångjärn där käkarna en gång var

jag vaknade inte med två käkar imorse.
jag vaknade med ett gångjärn.
inte ett sånt där fint, nyoljat gångjärn,
utan ett sånt som stått i två år i väntan på användas ni vet.
och när man väl öppnar dörren gnisslar det utan dess like och man ångrar att man öppnade dörren..
även om man vet att man behöver använda det som finns där.

så var det för mig imorse. inga gångjärnsproblem kanske,
men när jag vaknade hade jag riktigt ont i käkarna.
förstår inte varför de tillbringar nätterna med att bita ihop när det är så mycket skönare att vila de.
what's the problem liksom?!


jag bestämde utan större eftertanke att det blir ingen frukost idag.
direkt på tandbostningen alltså, och att borsta tänderna var ungefär lika skönt som att ramla i en rosbuske.
på ytan ser det fint ut med alla rosor, men att vara den som rensar i buskarna är inget man vill.
det jag på nåt sätt försöker få fram är att jag vill inte skrämma iväg kunderna,
och därmed bör borsta tänderna. men det är frågan om ifall det var värt det.


nu ska jag kolla uppvärmning timmen innan matchen börjar,
och det faktum att jag precis såg henke larsson i närbild gör att lyckan inte kan vara annat än på topp.
om än för ett litet tag.
man he's so hot!!

och nu har det tagit kvart från det att förra menigen skrevs till att jag är här,
eftersom jag inte kan slita blicken från grabbarna.
så jag måste helt enkelt fästa mina ögon på henke med vänner,
och för toves skull tar jag mig en ögonglimt på torres också.

pussiluss
- hannu.k

vill du eller vill du inte?

ok. den sjukaste kvällen på länge.
hur länge som helst. typ.

efter att ha stått i den längsta kön nånsin
(för mig, chill att det tog mindre än fem minuter att komma in bara, hehe)
kom vi in på trädgår'n och möttes av tårar.
glädjetårar om jag kunde läsa av situationen rätt.
nu skämtar jag inte, och det var inte jag eller tovis som grät heller för den delen.
lite överväldigade, - men glada - startade vår kväll ändå här (tror jag?)
innan dess hade vi checkat fotboll, i sällskap av lillasyster sandström som några gånger försiktigt frågade
- är ni verkligen så taggade?
jag märkte inte av att vi sände ut några såna intentioner,
men jag tvivlar på mig när jag själv när jag försöker se mig objektivt.

här kommer min stora nervositet - hmm, ska man kalla det nervositet?-
eller den fanns där hela tiden egentligen,
men här var det verkligen den stora konstiga känslan i kroppen.
helt plötsligt var man ett år tillbaka i tiden och allt var konstigt.

efter några kisspauser och sittpauser kom vi iaf fram till kön, och därefter glädjetårarna.
den glädjen i det rummet,
går den att ta på?
den är helt utöver det mänskliga.

det är läskigt hur mycket man ljuger.
nånstans ligger du skall icke ljuga och trycker med sitt mantra alla de gånger man talar i osanning.
eller visst har jag ingen mobil, en msn som heter [email protected], och en pojkvän..

ja som sagt, stämningen i det rummet är helt galen.
och ni som var i göteborg vet ju att hela göteborg var galet,
inte bara galet, i närheten av hysteri.
but how we love it!!


för att återgå till rubriken då.
- vill du eller vill du inte?
- hahahhaha
- men säg, vill du eller vill du inte
- hahahahha.
- men du får säga, vill du eller vill du inte?
- hahahhahaha

jag har sagt det förr.
men ett skratt funkar ofta.
skitbra.

och ikväll rockar vi på salem al fakir tjejör.
sandra, lovajs visst kommer vi bara vara så fett bäst!

nu ska jag försöka få i mig en liten frukost.

den fortfarande ohungriga,
- hannu

den stora flykten

jag kände förut, både igårkväll och imorse att jag hade så mycket som ville ut.
så mycket att skriva om att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.
men datorn har vart avstängd,
och att trycka på startknappen har känts som ett större projekt som vart lite väl övermärktigt nu i sommarvärmen.
inte för att jag på nåt sätt är viktig,
och vem är jag att döma att det jag hade var tillräckligt intressant för att skrivas om..

well well. man kan väl säga att jag återigen tappade det lite.
kommer bara ur form när jag inte får grepp om tiden, vardagen, dagen, kvällen, natten.
att ena dagen börja jobba då solen står som högst,
 för att nästa gå upp mitt i natten ger mig en helt störd sömn och ingen kontinuerligtet.
och det leder i sin tur till att jag allt som oftast går runt i en grå dimma av trötthet där jag inte vet varken ut eller in.
försöker hitta anledning till den trötthet som breder ut sig i hela mig.
och nånstans förstår jag väl att detta är den största anledningen.
men man vill väl helst blunda för den eftersom det inte är nåt som går att påverka.

just nu.
till hösten flyr jag.
eller kallar man det flykt nu med?
jag ska ju faktiskt bosätta mig på en helt annan plats ett tag framöver.
men känslan i kroppen är ju fortfarande övervägande: FLYKT!

kanske för att jag varje kväll, varje morgon befinner mig nån helt annanstans.
det handlar inte om ett medvetet val,
det bara är så.
jag ligger inte i min egen säng, jag ligger i en säng som gnisslar i sydney.

(kan ju påpeka att alla i mitt rum HATADE mig där,
1. jag hade himla bed bugs liknande bett över hela vänstersidan,
det ledde i sin tur att jag när jag låg i sänger kliade mig maniskt utan att veta om det.
2. i vanliga fall vande jag mig vid att inte springa på toa,
men eftersom jag sov så dåligt där sprang jag säkert trehundra gånger per natt.
och att inte ha tove som stöd i samma rum sved såklart lite extra)

jag håller lille zkj i ett hårt tag och ser fram emot en dag på manly beach och sedan billy elliot på capitol theatre.
eller så ligger jag i coffs harbour med det fetsate täcket ever,
bara tove som sällskap (grr!) och vi äger hela hostelet.
bokstavligt äger placet.

ja, det är svårt att inte längta tillbaka.
samtidigt så ska min inte bara lägga guld i allt.
för så bra var det inte jämt.
men nästan.
en natt efter att vi varit ute gick jag o la mig.
men stod inte ut med att sova så äcklig.
folk hade varit överallt, det där med att man har känsliga delar på kroppen finns inte bland backpackers.
jag fick gå upp halv fyra och för första gången på länge duscha varmt.
och det krävdes lång tid innan man kände sig någorlunda ren igen.


lillen sa idag - tråkigt att du jobbar hela sommaren och inte kan åka med till flodåsen.
och mitt hjärta går sönder lite när han säger så.
är det nåt jag vill så är det att ta vara på tiden med honom i största möjliga mån nu innan den stundande hösten.

jag frågar honom varje kväll - hur ska jag klara mig utan dig till hösten?
och han säger med sin numera mörka röst - det kommer gå bra hannu. men det känns lite tråkigt.

och att inte kunna hänga på o spela minigolf med delar av syskonskaran och kusinerna gör också lite ont.
men o andra sidan. det är jag som tjänar pengar ikväll!

closer, because of you, hate that i love you so (har förberett kvällen med massa neyo)
- hannu

don't hold back is there anybody out there feeling something?

ok, har kanske vuxit något det senaste. (kanske..?)
det är i vilket fall som helst skönt att känna att man inte saknar.
som att slå huvudet på spiken och inse att nä, det är definitvt inte nåt jag behöver mer av.
inte nåt jag behöver ha i mitt liv liksom.

för visst är det så lätt att drömma sig bort till hur bra det har varit,
och i nån sorts förhoppning hoppas att man bara ska kunna fånga bollen
mitt i rullandet och sedan fortsätta rulla som om ingenting hade hänt.

men så fungerar det ju inte alls.
och det har precis konstaterats.
once and for all. (maybe..?)


kan bli rädd att det kommer ske något liknande nästa gång
- för det MÅSTE bli en nästa gång -
då jag far till koh chang.
tänkt om allting jag drömmer om,
den bilden jag har,
inte alls stämmer överens med verkligheten då?
tänk om inte ens leo är kvar och förgyller vardagen med det där lilla extra?

anyway imorn är det nationaldagen,
har inte riktigt förstått varför vi är lediga och vad det är man firar,
men man klagar ju inte över att få grillad mat hos bettson en sån afton.

peace out
- jane

sunny day

har checkat amanda jensen på liseberg en afton som denna.
(btw helt galet att man kan gå hem i klänning utan att frysa..)
så nu har jag suttit o checkat lite youtube klipp på bruden,
och jag kommer på mig själv med att sitta o lipa med kishti.
vad hände där liksom?
även om det inte var nåt riktigt drag ikväll - som jag la märke till - var hon grym anyway.

jag ska ta o borsta tänderna,
pussa lillebror god natt och göra mig redo för scrubs.
även om jag nånstans börjas tröttna lite på att se de repriserade avsnitten för den tolfte gången..

och ja, solen ler fortfarande mot oss.
är den här för att stanna och inge hopp åt oss hopplösa?
hope so. bara vi inte brinner upp.

peace and love

jag har sett putte!!! (och brorsan har kommit hem)

g' day mate.
något yrvaken fick jag höra att brorsan var på väg om mindre än två timmar.
allt gick bra mycket fortare än jag trott.
väl på centralen är tåget framme tio minuter innan utsatt tid,
så med nöd och näppe hann vi fram.
kan ju så mycket som att vi hann till spåret då tåget kom..
anyway då ser jag en snygg kille en bit bort hoppa av från tåget.
när han kommer närmre ser jag att det är självaste putte, från så ska det låta.
mitt hjärta slog några extra slag där. han är inte osnygg den killen..
(fatta hur nära han gick mig!!)
sen ser jag ett känt ansikte till jag inte kan placera,
innan jag kommer på att det är daniel som var med i idol förra året,
men det namnet satt långt inne..

så där efter puttes ankomst var jag halvt i extas, och var nästan redo att åka därifrån.
vad kunde slå detta liksom?!
och när jag berättade för både far och lillen att han gick där blev ingen lika exalterad.
-  for som reason? -

sen kom han iaf och åh, vad det var roligt.
allt är precis som förr.
men ändå är det så galet mycket som har hänt.
om några veckor vill det sig nog såväl att våra vänner john och wendy vågar sig hit.
ska bli riktigt kul!

vill du dejta imorn befinner jag mig på jobbet från 12-21.30.
see you there.

sleep tight folks