sun valley

hemma, och har hunnit landa.
men ändå inte..

mor och far åkte den långa vägen upp.
vi hjälptes åt att städa och få i ordning rummet
- i min värld skulle man gå med gummihandskar och förstoringsglas för att se att det var rent,
så vi låg på golvet för att få upp varenda litet dammkorn i hörnen,
skrubbade toaletten renare än det borde varit möjligt.
det har alltid varit brunt i toaletten och efter flera försök att göra rent,
trodde inte jag att det var möjligt..
mamma får till någon mirakelkur och toaletten är renare än nånsin.

rummet var alltså hundra gånger finare när vi lämnade det än när vi kom.
och till vilken nytta sen?
man tittade in lite lätt och konstaterade
-jaa, det ser bra ut!

what? vart tog gummihandskarna och förstoringsglaset vägen?!

därefter har dagarna flutit på.
dagar med världens finaste barn har  hunnits med.
och jag har nog sovit lite för mycket för mitt eget bästa.

imorn är det heldagsfirande för min kusin som tar studenten,
och på torsdag far jag till landet ett par dagar.

onsdag 8:e är jag hemma igen.

då ses vi igen vänner.

let the summer be ours!!

majbadare

årets första dopp togs 18:e maj.
fattar ni hur tidigt det är?!
knappt att jag gör det själv!!

chilly, men efter att ha badat fötterna 300 gånger i år, var det dags!

vet ni vad det sjuka just nu är.
på fredag åker jag hem.
bort från rummet, bort från södertälje - sthlm, bort från det som varit vardag.
och trots att kroppen vill bort härifrån,
så kommer det kännas så otroligt konstigt.
för någonstans har kroppen ändå vant sig vid att vara här.
men det där med uppbryt har aldrig varit min grej.
och kommer troligtvis aldrig bli det heller..

just nu känns det så otroligt skönt.
jag längtar hem.
jag längtar till allt som hör hemma till.

men åhh vad jag kommer sakna att vara här. sakna att ha pendelavstånd till den finaste människan i hela sthlm.

god natt vänner

tofflish..

var inte rädd jag går bredvid dig,
kom ta min hand jag håller i dig,
här i min famn kan du våga tro,
sänk dina murar jag ger dig ro.

nu är jag din och nu kan jag andas,
här blir jag kvar för här vill jag stanna,
se på oss nu livet är vårt,
ser du den framtid som vi, vi kommer få?


brukar i största möjliga mån hålla mig borta från all form av tofflerier.
ikväll är orken att stå emot inte tillräcklig dock.
sarah dawn finer kan visst formulera det finaste, på enklaste sätt.
så jag fortsätter stjäla från dom som gör det bättre än jag.

pussiluss

not on top

jag vet inte vart man ska börja.
antingen med att klaga:
veckan började såsom de två senaste i halsont,
man börjar vänja sig. det är inte panikont, men ont.
mot onsdagen gjorde det riktigt ont.
samt nackspärr på det.
just nu känner jag mig tjock i huvudet.
samt mer hostig än tidigare.
ont i halsen, nackspärr, dåsig. förkyld helt enkelt.

eller så väljer man att inte försöka klaga.
sol idag, så himla fint.
nacken är på väg på mot toppform,
och jag är så glad att det mesta kan vara så bra.
att man bara kan få ha den där varma känslan i kroppen.
trots allt det där andra.

just nu sitter jag i ett rum.
eller är det mitt rum?
men det känns ju inte som hemma,
men är det det som är hemma just nu?
eller handlar det om att välja vad som är hemma,
att låta hemma vara hemma där man är.
där man bestämmer att det är?

trevlig helg vänner.

cheers