jonathan och jag

jag säger bara det, jonathan och jag.
JONATHAN och jag.
hade jag inte redan varit kär upp över öronen,
hade jag på fullt allvar stalkat upp honom.
gosh han är bra.
om några veckor smäller det, upsale it is.
för hela slanten!!

för övrigt lämnar jag framsidan tidigt imornbitti.
finbesök från maria och geijer väntar!
pensionärslamporna lyser starkt röda,
blir på riktigt orolig över mig själv.
är hemma med päronen,
för tredje kvällen i rad (och är oförskämt nöjd med det..)
ikväll har det blivit doobidoo,
och ja andreas lundstedt is the f-man. scheisse!!

när man tror att varningslamporna inte kan lysa starkare..
skavlan börjar, och norges statsminister är så sjukt fräsch!
what is going on with me guys?!

det är mycket fläng nu.
nästa vecka lämnar jag stora staden, än en gång
- lillen firar myndighetsålder
(jag tror fortfarande att han fyller byxmyndig.. men det är ju några år sen nu)

och därefter om några helger igen.

ta hand om er vänner.
cheers

löven lyser gult ikapp med solen

en helg har gått.
den har rullat på fint,
har haft finfint besök från uppsale
(övernattningar kan vara något av det absolut finaste som finns)

och denna dagen vaknades upp i h-by.

vad ska man säga vänner?
det är mycket nu.
har inte riktigt förstått mig på hur man gör för att plugga än.
det kommer kanske, folk säger det.
inte läge att vara för ivrig kanske..

en ny vecka, nya dagar, nya andetag, nya tag.
kan bli bra!
och ja, hösten är fortfarande vacker.
mestadels.
det var en så otroligt grå dag i veckan,
men i övrigt lyser löven vackert gult, ikapp med solen - mestadels.

låt mig även tillägga att jag har fått en finnig sida.
min högra del av ansiktet har numera blivit sidan med finnar.
(ja, och ärr numera. lär man sig nånsin att sluta pilla?)

pussiluss


nu får vi värma varandra i höstkylan

ja, visst är hösten vacker även här i sköndal.
de gula löven och solen som är med oss är så otroligt vackert.
men faktum kvarstår.
att beöhva poängtera hur vackert det är,
känns som ett måste för att utstå kylan,
och allt det där som blir jobbigt med att lämna sommaren,
gör att allt med hösten blir lite bittersweet.

samtidigt, vi är inne i mitten av oktober
- vad i hela friden hände med september?
och borde troligtvis inse till fullo att sommaren är helt över -
och det är verkligen vackert ute.
det finns väl viss charm - såklart.

men av nån anledning är det ändå lättare att ta emot charmen med öppna armar på hemmaplan.
så om två timmar sitter jag på ett fint tåg mot rätt sida av landet.
ska bli jätteskönt.

imorn ska jag och mamma krama världens finaste barn.
så mycket kärlek i en så liten kropp.
DET om något är vackert.

cheers


ps. nåt som verkligen relaterar till rubriken.
idag är det ett år som officielt par som gäller.
helt sick. vet inte vem av oss som ska ha störst eloge för att ha stått ut med den andre.
rent instinktivt känner jag ju jag såklart.. men det är nog tvärtom!