i wanna be a child

tillbaka på flodåsen.
kom tidigt igår,
den stora förkylningen är fortfarande så fett över mig.
det har varit en sån onådig förkylning som inte vill ge med sig,
och har ännu inte övervägt tanken att bara ge upp mig.

det stora samtalsämnet - då vi orkar - är flytt.
flytt flytt flytt.
finns det ingen som har en lägenhet över i stockholm?
för i södertälje vill jag inte bli fast en längre period..

annars njuter jag av att få umgås med ett vackert barn.
det är ju inte varje dag man får göra det.
samt blir lite avundsjuk.
för visst hade det varit skönt att ständigt ha en stöttepelare som fanns där.
någon som konstant såg till att man slipper falla.
och om man gör det så blir man snabbt buren.
tills det onda gått bort.

fast här blir man buren.
här på landet finns just nu dom tredje benen.


pussiluss






det tredje benet

alla behöver vi nog det tredje benet.
tack vänner.

det är väl det som är det mest osköna med att vara tjej,
killar har alltid sitt eget tredje ben.
som verkar räcka, oavsett vad.

mitt tredje ben har ni täckt upp,
tack vänner.

synd bara att det stora tvivlandet än en gång är på g.
hur i hela friden ska jag kunna flytta från er?
och vad ska jag upp bland 08-orna att göra?

samtidigt.
det verkar bra.
skolan verkar nice,
utbildningen verkar fylla det tomrum som behöver fyllas.
o andra sidan,
sånt kan man ju aldrig veta.

jag vet bara att världens vackraste barn är här.
att jag ska jobba nästa vecka.
och att prio ett är att åter andas.
i lagom takt.

trevlig juliafton vänner.
bara fem månader kvar till julafton.

den stora rastlösheten

tillbaka till det där med att få ro.
finna ro.
inte vilja leta sig bort.

börjar mer och mer inse att rastlösheten troligtvis aldrig kommer försvinna av sig själv.
bara sådär.

hur mycket man än hoppas.

mamma försöker varva ner här.
men lyckas inte riktigt lika bra då jag är här.
haha stackars mamma.
ändå får hon tårar i ögonen när vi pratar om en eventuell flytt.

för en flytt verkar bli mindre och mindre eventuell,
och faktiskt verklig.
hur läskigt det än känns.

för jag kommer ju sakna er.
så det gör ont mestadels.

men saknar folk gör man ju konstant.
och lyckas på nåt sätt ta dom där stora andetagen ändå.
utan att veta varifrån man får dom.

sleep tight lovers

flodåsen

den stora förkylningen kom över mig.
ett halsont som heter duga.
jag vet inte om jag förtjänar det eller varför jag konstant går in i nya förkylningar.

det blev några dagar i värmlands skog att andas ikapp.
fast just nu är jag i charlestown hos elvira och inser att det är ganska nice,
att vara ute i vildmarken igen.


cheers

plötsligt händer det

ja så skulle man kunna uttrycka det.
sommaren är  vår vänner.
det kommre göra ont att lämna gbg,
att lämna er.

förlåt, men det är ungefär det som cirkulerar konstant i huvudet.
jag kan inte bestämma mig.
för varför bryta ett vinnande koncept?
samtidigt.
varför inte tänka nytt?
beslutsångesten är på topp.

den stora förkylningen kom över mig igår.
man skulle kunna säga att det är sommarens fjärde.
och jag njuter så av att gå runt med lock för öronen,
samt ha förlorat förmågan att svälja.

livet leker och jag tycker om er flickor.
och pojkar..


godnattkram

i'm in the corner

robyn har så länge jag minns stått mig nära hjärtat.
börjar fundera på om det är för att jag tycker hon är så sjukt snygg?

när jag lyssnade på hennes dancing on my own precis slog mig tanken.
är robyn tjejen som alltid blir bränd?
be mine
with every heartbeat
dancing on my own

göteborg är himla vackert just nu.
det är nånting med sommar och göteborg.
kanske lika bra att fly hösten?

otippat att jag fått möjlighet att jobba nu i helgen om jag vill.
samt nästa vecka.
'du kan komma när du vill, bara du kommer!!'

varför är jag inte förvånad?


dags att röra sig mot mölnlycke för den stora festen.
haha pretty kul ändå,
det burkar ju alltid vara dags att röra sig in mot stora staden.
nu blir det dags att röra sig in mot landet,
för att sedan åka tillbaka till stora staden!

cheers

det stora tomrummet

sista dagarna med emily i sverige.
det blev en tripp till stora hufvudstaden där laura mötte upp.
det blev en fin kväll på marstrand och skruttans hus.





miss you.

back in gbg

hemma.
tillbaka till rätt sida sverige.
för visst är det framsidan som är den rätta ändå?

den lediga tiden från nu är fortfarande över en vecka.
kan bara bli bra!

kanske att jag numera blivit lite kär i sommaren.
och solen passade på att ta sig till gbg ikväll.
nice.

troligtvis blir det att vi tar det stora badet nu ikväll.
saltholmen here we come!

cheers

and then it's över

done. klart. finito.
jag gjorde det!!
12-dagars-veckan såg sitt slut.
dags att andas ut.
tid att andas ut.
och ta sig en funderare kring hösten.
som fortfarande är något av ett mysterium..

den stora tvätten är på g.
sen blir det fotboll med fint folk.
läget kunde helt klart vara värre.



nu är sommaren vår vänner!

viva la diva rocks

let's go surfing

- Sschh. Lugna dig. Jag förebrår dig ingenting.
- Nej, du gör något värre.
- Ni såg så lyckliga ut.
- Ja. Just därför. Då nöjer vi oss med det. Låt oss inte förstöra allt...
- Tror du det är som med blyertsuddar? Tror du att de slits ner när man använder sig av dem?
- Vilka då?
- Känslorna.

back to 'tillsammans är man mindre ensam - åhh.

om tio minuter ska jag till jobbet.
sista fredagkvällen på ett par veckor!
och imorn är det sista lördagen på hela sommaren (om jag inte minns fel..)
life's just to good!!

ingen mer sjukgymnast i veckan, men man kan ju inte få allt.
dock har flertalet favoritkunder gjort dagarna lite ljusare på jobbet.
som bekant är ju ögongodis det klart bästa godiset - how we love it!!


man vänjer sig så fort.
har vant mig vid att somna och vakna upp med tove på andra sidan rummet.
hösten kommer ju definitivt inte se ut så.
och inte nästa vecka heller då det blir en tripp uppåt i landet och troligtvis några dagar på flodåsen.

gotta go.
pussiluss


låt mig säga så mycket som att 'glasskillevikarien' får mitt hjärta att smälta.
kanske inte alltid är sådär jättesvårt.
but still..





snart snart

nio dagar gjorda.
tre dagar kvar.

och det börjar ses ett slut..

överväger åter tanken att lägga dyra pengar på att få dejta min sjukgymnast igen.
har 'träffat' honom två gånger denna veckan, hittills..

nånting säger dock att det är fel.
utan att jag vet riktigt vad det är!

cheers

it started out as a feeling

nu har jag gjort hälften av dagarna.
skönt!
efter imorn är det bara fem dagar kvar.
den stora nedräkningen har alltså börjat. BIG TIME!!
sen är jag ledig två veckor!

jag diskuterade med den klokare delen av syskonskaran ikväll.
- samtidigt som jag insåg att det är flera månader sen vi sågs sist.

det är alltid skönt nånstans, att få andras syn på det hela.
men ni gör det inte lättare.

fast samtidigt kan man inte kräva att andra ska göra det lättare och ta beslut åt en.
eller?

det hade ju varit så fruktansvärt skönt dock..

mitt hjärta säger: stanna kvar!! åk inte.
samtidigt säger andra sidan: kör på.

jag brukar aldrig hålla på vela såhär mycket.
men jag vet inte.
jag vet verkligen inte.

men i övrigt.
sommaren är här.
det blev det stora badet igårkväll igen efter jobbet.
och man kan helt klart ha det värre.


love

livin' la vida loca

not.
det som är mest störande med att bo så centralt som vi gör är inte ljudet.
det är att man hela tiden möter alla dessa människor.
alla dessa glada människor som bara mår bra och sitter på uteserveringar.

jag är så trött just nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
årets tröttaste pensionär sitter helt klart i en lägenhet i haga.

nu är det bara åtta dagar kvar av jobbatolvdagaristreck.
sen kör vi resten av sommaren vänner!

låt mig säga så mycket som att två av favoritkunderna var inne idag.
och låt mig tillägga att jag lever på det.
tillbaka till det där med att ta det för vad det är(!)

som sagt,
jag bor mer eller mindre på sjukhuset.
antingen pressis eller akuten.
ni är välkomna vart ni vill,
även om jag såklart inte hoppas på att behöva stöta på er på akuten..

cheers

here we go here we go again

det har definitivt varit sista kvällen med emily nu.
och för allt i världen vill jag inte tänka på nästa gång vi ses.

eller jo.
för just i denna stund är det det enda jag ser fram emot.
det är bara vetskapen om att jag inte vet när (om?!) nästa gång blir.

det sjuka är att saknaden när vi säger hej då går att jämföra med en kille,
bara det att detta nästan är snäppet värre..
(nej, vi har inte den typen av relation!)
det känns verkligen i hela kroppen.
att man inte vill säga hej då.
man vill bara inte gå.


tove är inte här inatt.
och jag inser precis att jag ska sova i lägenheten själv.
för första gången.
hjälp.
hur i hela friden ska det gå att flytta till en annan stad om jag blir rädd av att sova själv här?

tjejen som inte kan säga nej sitter här.
är inne i sommarens andra 'jobba12dagaristräck'
jag får skylla mig själv..
det sociala livet är åter på banan i mitten av juli.

over and out