neeeeej

satt i torsdags och funderade över kommande inlägg.
tänkte att your coward heart skulle vara perfekt rubrik.

lite senare vändes allt om, upp och ner.
och det blev inte en passande rubrik bara.

men ahh. gotta say like this:
gotta have an uppehåll.
jag är hos dig..


if only everything took another way

and then it's över (?)

samtalet igår gick ok, bra, lätt.
no problemas där liksom.
märkligt vad man kan trissa upp sig för mindre.

har lite annat att ta i itu med nu också.
och jag tror jag tänker som såhär,
går det fel, då håller jag upp här i två veckor.
för annars blir det lätt lite to much so to say.
och för att vara helt ärlig, oddsen ligger inte på min sida.
(jag tokhatar det.)


byes

jag-är-med-dig

jag kan inte bestämma mig,
om jag helst ser sverige från sol- eller regnsidan då jag åker tåg.
landskapet, naturen görs väl mer rättvisa i solen
(fast kanske ändå inte iochmed att sverige tenderar att regna bort denna sommaren)

förra veckan var mina närmsta grannar kor och kalvar.
fridfullare djur får man leta efter,
(men om de varit medvetna om vilken sits de befann sig i skulle de nog känt fet stor dödsångest)
vi kan helt klart konstatera att deras lunkande och lugna rörelser tagit emot,
-och för all del lugnat-
all den tankspriddhet som pågått inom mig.
och deras ögon. mer medlidande och ärliga ögon får man leta efter.
jag är fullt övertygad att de förstod allt jag sa, annars kan man bara inte ge såna
jag-är-med-dig-ögon.




dagarna back on track in gbg igen har varit oförskämt bra.
jag träffade min kompis louise 9 år på tåget.
där och då var vi ett oslagbart team.
väl hemma var det inte många minuter som spenderades innan det var middag at bjerendals.
en snabb dusch för att sedan hoppa på sista bussen till frölunda.
där har dagarna tillbringats till idag.
i ett för mig okänt hus, okänd soffa, okänd säng. but i love it!
(förutom igår då vi faktiskt vågade oss in till stan..)

om sex minuter ska jag ringa ett samtal. vet inte varför jag är nervös.
but i am.

peace and love



leave it all behind

jag behöver lite tid att andas.  
här går det inte att va.
alla tankar, what if, när, hur, finns det en -liten- chans, osv gör mig tokig.
så jag åker iväg några dagar, på obestämd tid i nuläget.

har beställt tåg iväg, men inte hem.

det känns som den bästa lösningen,
för att gå hemma gör mig om möjligt ännu mera knäpp.
och när lusten kommer påträngades då beställer jag helt enkelt ett tåg back again.
visserligen har jag ett jobb att sköta också,

så kommer inte lusten innan dess, så får jag så snällt åka hem ändå.
image83
funderade ett tag på att lämna mobilen hemma också.
men jag vågar faktiskt inte utsätta ödet för det.
så den kommer följa med.
om jag inte ändrar mig i sista sekunden,
antagligen inte.

-hannu


it's true life will smile for you

att leva på känslan

idag är det en månad sen vi tog studenten.
och precis som jag sa till min euphoniumlärare då vi stötte på varann i stan en vecka efter studenten.
- det var en skitbra dag, jag tror jag levt på den känslan sen dess.

så skulle jag antagligen inte beskriva det nu,
men lite, ibland, då som nu.
och ikväll kan det bli en en-månad-efter-studentfest. haha.









when you try your best but you don't succeed

det regnade och var motvind på cykelvägen hem och det var verkligen perfekt.
det hade nästan känts som ett hån ifall solen vågat sig fram efter en sån här dag.
slut är nog ordet som bäst beskriver läget just nu.

ok, jag hatar det
nästan helt säkert.

ja så kan det va

tjej cirkus 8 år:
jag gillar nian bara för att om man vänder på den blir det en sexa.

ehh ok.

det lilla som är så stort

vad gäller aktiviteten idag kan man säga att jag lyckats ganska bra.
nu sitter jag här i väntan på att johanna is coming her way till mig.
någon har fått körkort idag!
så jag har inhyrt en film och bakat kvällen till ära.
inget stort firande, men ändå liksom.
fast först vill jag få mig en liten åktur!

kan fortfarande delge er att det där extremt lilla,
fortfarande är gigantiskt stort i mitt bröst just nu.


peace and love

can't take my mind off you

jag såg just en film på youtube där damien rice har rakat skallen!
jag tycker ofta det är skitsnyggt när killar snaggar sig,
men inte damien rice han ska ha det där lite ovårdade ruffset.
det är liksom han. det bara är så!

ok, just nu hatar jag det.
galet mycket.




ge mig din morgon ge mig din dag

jag var på väg att klä på mig.image74
hade fönat håret (och det händer inte ofta, det säger lite om tidsbristen)
kollat att det fanns pengar på kortet,
ja gjort mig helt i ordning för att åka in till stan.
men så tittar jag ut mitt i all stress
-medan jag tog på mig min klänning- och ser detta regn.
trots att det helst ska aktiveras på hög nivå så pallar jag inte att trotsa detta väder.
jag gör det bara inte.
får se om jag ångrar mig senare.
då rastlösheten och tänkandet kryper mig långt inpå benmärgen.
försöker resonera lite med mig själv.
men visst blir man knäpp av att diskutera med sig själv?

jag ska kolla på film,
försöka äta lite, men det är inte så lockande med en berlinmage i uppror,
och invänta att aslaug pallrar sig hit.
kanske att jag vågar mig ut en sväng om vädret tillåter.
måste nog vädra tankarna lite friskare än att sitta instängd och titta ut.

såg btw foo fighters igår på live earth galan.
det var skitkul att se dem live, även om det var genom tv:n då.
och när jag hörde att pharell williams skulle uppträda,
satt jag som klistrad framför tv:n nån timma eller två till.
-inte för att hans musik tilltalar mig, enbart för att han är så snygg-
men han dök aldrig upp och jag gick och la mig istället.


over and out


känslan för tillfället är väldigt splittrad

en ny morgon, en ny dag.
familjen har flytt fältet för att åka till landet. adorable!!
här är jag kvar med min berlinmage och ett hjärta som slår allt för fort, för ofta.
och som snart (?) krossas i tusen bitar
jag vet inte om jag ska säga att det är ensamt, men lite ensamt är det allt.
jag är van vid att det brukar vara tre hemma exkl. mig iaf.
fast det är asgött, (den enda jag verkligen saknar är väl lillebror isf).

ska försöka känna efter lite how the läge is,
blir det inte värre än såhär beger jag mig nog ut till marstrand och instön idag.
det var ju det där med aktiveringen igen.
det är bäst att hållas aktiverad!!

det är ju en märklig tid just nu,
och känslan för tillfället är väldigt splittrad.
det känns som om alla gråskalor inte finns mer,
allt är svart eller vitt -vilket det ju inte alls är egentligen- på insidan.
det gör en självklart väldigt trött ibland, jättedepp stundtals och total lycka då allt vill sig väl!!
och just den där känslan av lycka, den går inte att betala i pengar asså.

jag kan fundera på vart mina tankar varit nu om det inte sett ut som det gör.
hade jag ångrat mig för att jag inte gjort nåt, eller hade jag glömt bort det helt totalt och gått vidare.
ingen ide att spekulera för jag kommer ju aldrig få reda på det.
men jag kan fråga mig ibland om det är värt det, all denna tid som läggs åt det lilla.
som för mig är större än det mesta annat just nu.
fick perspektiv på det under kanske tio minuter i onsdags.
tyvärr kommer jag inte tillbaka till det tillståndet igen ser det ut som.
kanske om nån vecka eller två?

-hannu

ok jag vet absolut ingenting

image73jag antar det är dags att konstatera att berlinmagen is on g igen.
helt ärligt så börjar jag bara bli liite trött på den.

vad händer annars kära vänner.
ehm jag vet nog inte själv.
precis som det nämnts flertalet gånger innan vet jag ingenting.
ovissheten kills.
samtidigt så, när jag vänder på det mår jag bra.
och ett litet strå av hopp finns inombords.
fast vågar man verkligen tro på det,
för visst är det så att fallet blir så mycket större,
då man verkligen vågar tro.
ibland kan det kanske vara den stora tron som behövs för att det ens SKA funka.

och visst är det märkligt just nu vill jag inget annat än bara lägga allt i hoppet.
men det går ju inte. för det är så ovisst. FÖR ovisst.

jag har försökt aktivera mig någorlunda de senaste dagarna.
annars tillbringas all tid av att jag funderar, spekulerar och får lite för mycket av allt.
i onsdags begav vi oss ut till marstrand och instön, mucho trevligt.
igår var det jobb från 11- 20.30 inkl. en bit paj. (det var typ det enda jag åt igår,
vet inte om det spelar in till dagens berlinmage)
på kvällen begav vi oss ut en sväng, det blev inte så väldans sent men natten är ung som det så fint heter.
inte mycket sömn so to say.
jag stod upp (nästan) konstant från klockan 10 - 02 igår, vilket ledde till helt utmattad kropp.
jag minns nog inte senast det var så skönt att lägga sig.
vi bråkade inte ens om täcket, det säger väl allt om hur trött man kan vara!!

det är fredagskväll och tanken var väl att vi skulle bege oss till henriksberg.
det är frågan om i nuläget asså.


om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig
men du jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag
tom paxton/ fred åkerström har satt ord på mina tankar.

what if

saker och ting har kanske fått sin mer normala form.
eller inte. jag vet faktiskt inte just nu.
idag dras det ut till marstrand och sen instön.
det ska nog bli trevligt. gött i vilket fall som helst.
först tänkte jag dock slå en pling till bettilino och hoppas på att hon
1. är vaken
2. mår bättre
jag behöver nog mest prata med nån som bara kan ge mig ett tillfälligt lugn.
jag kan bara inte släppa det liksom.
det är ju sån jag är, "på gott och på ont"
haha, den funkar jämt.
fatta vad många "tänk om -" tankar som cirkulerar i huvudet nu.
gaaaaaaah!!!!


ok, just nu hatar jag det.

miracle drug

I want to trip inside your head
Spend the day there.
To hear the things you haven't said
And see what you might see

I want to hear you when you call
Do you feel anything at all?
I want to see your thoughts take shape
And walk right out -
U2

ok. helt seriöst, en av deras bästa låtar ever