you take my hand in your hand breathe life in me again

jag sitter med gåshud på armarna just nu.
jag är iskall trots att det är varmt härinne.
maten idag har varit katastrof,
och min förkylning som håller i sig inkl. dålig sömn är ingen god kombinaion.
eller njutning för den delen.

imorgon ska jag ut och möta min ångest i stan. wiee.
förstår inte varför man utsätter sig egentligen.
man kan ju göra valet att inte göra det.
varför då göra det? puh.

har funderat över vägen nu det senaste.
vad var det som hände egentligen.
och vad händer här. hjälp.
det är svårt att inte inse sin svaghet.
när den tidigare styrkan vänds till svaghet,
och vänder upp och ner på allt som varit och är.
vad händer då? hjälp.

ingen ide att fundera mer.
förutom att jag är spyfärdig är det nog tröttheten som tar ut sig på sitt eget vis.

fridens dagar

vi hade den sista konserten med kammarkören igår.
ingen mer julkonsert, ingen mer vårkonsert.
det är ganska sorligt.
men jag har haft fyra grymma år!!
ur den synpunkten kan jag vara glad att jag gått om ettan ett år.
vi kommer nog ha lite mer sporadiska konserter, men det blir inte samma sak utan fullständigt program.
det var väldigt trevligt dock att hela familjen slöt upp.
jag kan inte minnas när alla var på någon konsert där jag medverkat sist.
nu har en lättnad lagt sig, för nu är allt klart, och det gör inget om jag blir mer sjuk.
fram tills nu har jag bara känt att jag för allt i världen inte får bli sjuk.
samtidigt känns det lite tungt. vad ska jag göra sen?
jag vill fortsätta göra det jag älskar!!
men jag vill inte sjunga i en kör med bara alt, sopran och tenorstämma..

hanna - over and out

some kind of monster

ok, idag var jag hemma från skolan.
att bli sjuk nu är helt fel tillfälle.
jag tror vi kan säga att det började förra torsdagen.
efter skolan kom jag hem och sov i timmar.
fredagkväll var jag helt slut.
på lördag sov jag halva dagen i solen,
på söndagen kom halsontet
igår morse kom snuvan.
efter skolan sov jag två timmar.

idag stannade jag hemma från skolan,
då jag känner att halsen känns som en basketboll.
på fredag har vi konsert med kammarkören.
yippie.
imorgon har vi nationellt prov i sv. 8.30 - 14.30.
är det inte helt galet, gah.

inget går som det ska

det hände något med fokuseringen.
i fredags hade vi som har min sånglärare konsert.
jag stod med pappret framför mig för säkerhetsskull.
men så fort jag ställer mig i längst fram i aulan för att sjunga försvinner allt.
men så kommer jag upp mig igen.
sedan försvinner allt igen, men så kommer jag tillbaka.
detta händer typ sju gånger.
det ledde till att jag stod och sjöng na na na igenom halva låten typ.

idag på sånglektionen var det en praktikant där, fredrik. och min sånglärare.
och så hade inte tove hunnit gå när jag kom.
det första min sånglärare säger är.
-tack för i fredags!! det var jättebra!!
- oj, tack. tycker du?
-du sjöng fel, men det gick jättebra.
- jaha, ja... tack så jättemycket.
- du bara improviserade precis som om det skulle vara så.
nu vänder hon sig mot tove och fredrik
- ni förstår, hanna kom av sig och sjöng fel, men hon redde ut det, utan att stanna.
och, det var inte bara en gång hanna sjöng fel, utan det var massor av gånger!!

så var det verkligen. jag vet inte vad det beror på.
förra året darrade jag som ett asplöv inför såna här konserter.
jag kunde allt spiksäkert. bara för att vara så lite nervös som möjligt.
i år hade jag inte tittat på låten på två veckor, bara precis innan vi skulle framföra den,
eftersom jag hade en kille i tvåan på piano som spelade, vi behövde öva ihop..
men det är bara någonting som gör att jag inte bryr mig.
och det känns skönt. samtidigt blir  jag lite rädd.
håller jag på att tappa all motivation?!
eller så kanske det kan vara så att det handlar om fokus,
jag har svårt att fokusera på så mycket samtidigt.
förra veckan blev det show för hela slanten,
så när denna konserten kom var man helt urladdad.

och vi kan konstatera att jag gjorde bort mig imorse igen.
hela helgen  har jag funderat på vad jag skulle prata om i fem minuter till svenskan.
jag kom bara inte på något.
igårkväll fick jag nästan lite panik och kände att nu måste jag göra det.
så jag satte mig ner 21.55 och bara skrev.
och det blev skitdåligt. jag förberedde mig ingenting. läste en gång för mamma innan hon somnade.
och föräldrar måste vara de värsta på att vara kritiska. "det var helt fantastiskt hannu"  yeah right.
frågan är om fröken håller med..

ikväll är det sista avsnittet av pb. neeeeeeeeej.

-hannu


vad hände där?

det hände nåt längs vägen.
vem hade kunnat tro att jag hade stått här idag,
då vi ser tillbaka några år.

vi kan ju konstatera att livet tog några snedsteg.
eller vet inte om jag ska kalla det snedsteg.
några extra steg.

och när jag tänker på det kan det kännas väldigt tungt,
mest tröttsamt.
samtidigt som jag är tacksam.

just nu önskar jag bara att viljan fanns.
för att ta de där nya stegen,
för visst är det så lätt att traska på precis som vanligt.

det är ju tryggt framförallt.
men det kommer inte att vara tryggt längre.
faktum att el varit borta ett år tidigare och tre månader nu,
att becca går på folkhögskola far away
och att bettan är osmakligt långt borta,
gör att ingenting är som det ska.
man kan säga att det började med äldsta broderns flytt.

är förövrigt trött, och har en lättare sväng av feber.
så jag ska börja med att borsta tänderna nu.

god natt


time too se it

image55då kan vi konstatera att nu har tio veckor gått. fjk.



och vem hade trott att det kunde bli värre... fjk.



you're just to good




jag har haft en asbra helg rent ut sagt.
är typ inne i värsta lyckoruset nu.
men helt seriöst, jag har mått bättre än vad jag förtjänar.
tove och jag körde en hel dag igår.
frukost på stanna. sedan drog vi ut till röda sten och chillade med alla alternativa folks.
vi gick även på rave-toaletterna. det var kul (och läskigt).
efter detta begav vi oss till garbo där vi käkade lite lunch.
där blev det tre skrattsalvor utan dess like. gosh. hjälp.
in en sväng till centrala stan och vid sex passade vi på att hänga med pappa och lillebror som spelat basket i stan.
slår en signal till aslaug. min expert och räddare i nöden skulle man kunna säga.
vad i allsindar hade jag tagit mig till annars?'
en timme senare vid åtta möter vi kajsa. det hyrs film. två filmer.
och efter två timmars meckande blir det tv:n vi först inte tänkt oss.
detta leder till sömn under 1,5 timme av andra filmen. haha.
men den första var bra! dags att traska hem.
runt fyrasnåret stigs det in i duschen innan vi till slut lägger oss.
och denna dagen har nu gått till sin ända. på sätt och vis.
vi vaknade imorse. blev sittandes framför mtv några timmar innan tovis begav sig hemåt.
ikväll var vi på konsert, johanna, tove och jag.
den var riktigt bra. det la sig bara en värme i hjärtat.
efteråt blev jag nog ännu lite varmare i hjärtat.
rödare i ansiktet framförallt.
(och nej, det var inga förväntningar alls. det blev bara bra ändå)

peace and love

smärta!!!

ok. jag har sjuklig träningsvärk i mina ben.
framsida lår närmare bestämt. gosh.
det är heeeelt sanslöst.

det är helg igen. how adorable.
imorn är det frulle med tovis. sen blir det filmkväll med oss o kajsa.
på söndag blir det party all night long. utan förväntningar..

värt ett besök
: http://youtube.com/watch?v=vr3x_RRJdd4

ha en bra helg people

den obligatoriska bananen

det är en märklig känsla att ha hjärtat förankrat på annan, obestämd plats.
samtidigt som det är rätt gött att kunna slänga det ifrån sig.

det var regimöte igår. planerade inte att traska dit från början.
tanken på att ha varit hemma en halvtimme efter skolan och ätit en tallrik gröt,
och sedan begett sig till kammarkören för att efteråt vara med på regimötet kändes mindre lockande.
men väl där bestämde vi oss för att vara med en liten stund. det kan ju vara väldigt kul,
och vi har haft väldigt kul genom åren.
så jag cyklade dit med en kajsa på pakethållaren.
väl där äter vi först den obligatoriska bananen. den var riktigt god också! mm.
sedan dröjde det inte länge till det första skrattanfallet, och sen fanns det inget stopp på dem.
så vi var kvar ända tills vi gick hem. vid 23.30 var jag hemma och stod i badrummet för att borsta tänder.
åhh. vet nog inte riktigt vad jag tänkte när jag planerade att inte gå dit.
the night of the year. haha.
(hade det varit för ett år sedan hade jag varit överlycklig vid denna tidpunkten.
jag hade tänkt, att det är ett asbra utgångsläge, och nånting man kan gå vidare i.
men nej. läget förändrades ju ganska så drastiskt där va. fjk.)

imorgon ska jag försöka pallra mig iväg till synsam.
när jag skulle påbörja en ny linsomgång sist så låg där ingen lins, till det högra ögat.
jag hade tänkt vänta ett tag med att gå dit,
men min svägerska tyckte definitivt att jag borde skynda mig dit nu.
ju fler gånger desto bättre typ. haha.

idag har det pratats om det stora och det lilla.
och vi kan väl fortfarande (btw liksom) konstatera att jag längtar till söndag.
nu börjar det mörkna ganska mycket, och jag ska skicka ett mail till annan del av världen.

peace and love

premiär 18/4 för vår show!

jag skulle nog säga att mitt hjärta och min själ för närvarande befinner sig i indien och paris.
tacka vet jag resedagboken.

jag kan sakna självklarheten som jag flydde från när jag fick andnöd.
nu hade livet sett väldigt mycket lättare ut om jag bestämt mig för att inte fly so to say.
å andra sidan hade jag inte befunnit mig där jag är idag,
och det vore ju trist. på sätt o vis.

mina senaste nätter har varit både extremt drömfyllda och korta.
och (ja ,jag vet att man ska tänka positivt men jag väljer att inte göra det nu)
jag fasar när jag tänker på att jag ska upp klockan sju imorgon.
mm, i don't like it. morgondagen kommer btw inte vara kort direkt.
  • extrainsatt sånglektion inför konserten
  • hålla vår del av danslektionen
  • väl hemma är det blåsråd (kul namn btw) = jag flyr huset
  • det är även vår dag att filma "vår film" inför showen

det var återseende av skruttan idag. in my heart.
och jag lever förövrigt redan i tanken på söndag,
och att jag hört talas om hannagården. coolt att ha värsta herrgården uppkallad efter sig.

see you at fässbergsgymnasiets aula 19.00 18 april!
och för er som vill kom till musikskolan 20/4 då vi sångelever har konsert
och 27/4 då kammarkören har konsert!

night folks

förväntaslösa damen

förväntningar suger.

ok. om vi säger som såhär.

finns det fler brian joubert i frankrike åker jag dit på en gång.
såg sammandraget idag av uppvisningen som var efter vm. åhh.

det har blivit mycket t denna veckan, te, thoms, tovis, timotey.
men det har vart mycket av annat med.
jag har fått träffa mycket gott folk.
lena, kajsa, mimmi, bettan, skruttan
det har vart ett fint lov helt enkelt.
vi har konstaterat flertalet gånger att det känts himla långt.
och det har det verkligen. asgött!
det enda negativa är ju då att det tar längre tid innan min efterlängtade prinsessa is back in town.
men det är två veckor nu. puh. tiden går iaf.

annars ser jag framemot nästa söndagkväll.
har inga förväntningar alls.
men jag hoppas det blir av och jag hoppas det blir så bra som det kan bli.
nej, det var inga förväntningar alls. hehe.

jag ska dra mig till sömns.
peace and love.



don't let me go

jag gillar inte när man tar mina drömmar.
och lägger ner de på jorden.
och jag pallar inte när man ska vara allmänt svår.

den senaste tiden hör jag ständigt
"jag förstår mig inte på dig".

allt är mitt fel, och allt jag gör är fel.
det går att hitta nåt dåligt i allt.
puh. det är tröttsamt.
kan man inte se att man själv är delaktig nångång...(?)

nu har jag fått utslag igen. jag fick det igår med.
utslag is the shit.

btw, mina drömmar inatt. hjälp.
min klasskompis fick mig att börja lipa.
mobbat.

glad påsk!


the smile on your face

ok, för att inte förstora upp det då.
men ja. det var en lyckad dag. helt klart.

jag skrev i min dagbok igårkväll, -precis som alla andra kvällar-
det jag skrev sist var:
om det faller in, så gör det.

och jag gjorde det faktiskt.
fast det tog ju tid då va.
har berättat i detalj för tovis.
men ja, sån är jag. och idag funkade det ju.

det som är märkligt. det är att jag alltid blir likadan.
just med det (den) här.
samma beteende sen ja.. va blir det 14-årsåldern.
här går det ju verkligen framåt.

det gick bra idag, förutom att jag blev röd i ansiktet.
men till skillnad mot innan är det verkligen ingen fara.

det vore inte fel att bara räkna bort det förflutna just nu.
alla dessa år. tänk om det började nu. just med det här önskar jag att det var så.
att detta var helt nytt och att man bara kunde springa efter känslan.
när det är så mycket annat bakom går det inte. att börja från början iaf.

men men.
jag ska faktiskt dokumentera att jag gjorde det.
och jag ska försöka bevara leendet på läpparna ända tills jag somnar.
och hoppas på att det blir en natt utan märkliga drömmar.

byes

in my heart

- hi
- hi, i wanna buy your book
- okey, 120
- do you have any change
- yes, or no, wait a second
- here you are
- thank you, do you wanna sign it?
- okey, of course
- thank you
- ohh, thank you. enjoy it
- i will, (belive me, i will)

nästa gång han kommer hit ska jag helt ärligt fråga om han vill gifta sig med mig.
det vore inte fel.

tiden går sådär olidligt långsamt igen.
jag bara längtar till 21 april.
o jag längtar, längtar o längtar igen..

keep me close

ok gott folk. jag är ganska nyss hemkommen, och ganska trött.
sitter och lyssnar på immanu el. en låt är btw 10.44 min lång.
det är en lättnad i hjärtat. om jag ska vara ärlig. just nu.
under kvällen har ögonen fått den där behövliga öppningen.
jag njuter av lov. sportlovet var allt annat än kul.
ett va de värsta. det var nog det värsta.
det gäller att ta vara på de små stunderna.

vi diskuterade igår. och det har hänt saker.
jag känner som om jag står och stampar.
men det gör jag faktiskt inte. bara just nu i guess.
mina val jag gör just nu skulle väl de kunniga säga var helt fel.
men tja, jag är som jag är. och just nu finns inga andra alternativ. it's just how it is.
visserligen fick jag ingen moralpredikan som sa att jag skulle vända om,
men jag hörde det nånstans i underton.

jag har haft de märkligaste drömmar. och precis som alltid känns de så starkt,
och jag tror nästan att jag har hunnit uppleva flera år under en natt.
för det är så det känns.
jag tror det kan vara därför jag inte känner att jag är utvilad då jag är vaken.
kanske att det är bra? lite tröttsamt ibland bara.

men men nu ska jag borsta mina tänder innan jag sussar mig till sömns.
och försöka låta bli att tänka på er jag saknar. det var då välldans vad alla skulle försvinna.
precis samtidgt. snart är el back on track. de första veckorna gick fort.
månaderna efter gick extremt lååångsamt.
men nu är det bara några kvar.
ovet and out

försvunnen trygghet

det är söndag idag och första april.
jag tänker inte låta mig luras av lillebror. han lyckas varje år.
egentligen har jag väl ingen aning om att det är första april egentligen, datum och jag..
men det är bara för att bettan åkt idag.

ser jag tillbaka på veckan så vet jag inte vad jag ser riktigt. det är bara massa otydligt grummel.
men om någon dag är min dag, då är det definitivt fredagen.
inget gemu. how i love it! det var endast dans 13.15 denna dag.
efter skolan åkte jag och mina guldkorn till mc donald's på frölunda torg.
helt seriöst så har jag inte ätit mat, en hel måltid på mc donald's sen jag gick i sjuan.
så det var gott. men det är ganska lagom med den typen av mat typ vart femte år.
sedan begav jag mig för att till jobbet och städade några korta timmar.
jag fick prova deras massagestol efteråt. mm. men vaderna hamnade i nån annan dimension typ.
vet inte vad som hände. men de blev helt lösa.
åkte hem och duschade och sånt. 20.05 var jag innanför dörren hos johanna i sällskap av tove.

och inte för att överdriva men det var kvällarnas kväll.
det var sannerligen inte igår.
det byttes julklappar och skrattades. lanzarote-feeling.
när jag satt med mina guldkorn på var sida i sängen,
och det endast var johannas mac som spelade musik så la sig ett lung verkligen i hjärtat.
det är knepigt att beskriva, men det var så skönt. det ingav en trygghet trots att allt är som det är.
ingenting är särskilt tryggt just nu. det kommer aldrig bli som förr.
det är varken bra eller dåligt, men tryggheten har försvunnit helt.
och just den känslan av försvunnen trygghet, all ovisshet försvann just där och då.
och det kändes helt allvarligt som om allt kommer att bli så fruktansvärt bra.
"för så länge vi har varandra.." "...nothing can keep us apart "
 vi är antagligen världens bästa trio.

- hannu