den stora tröttheten
har precis kommit hem från jobbet.
fingrarna är som isbitar och jag är lite trött.
förut stod kidsen utanför butiken och tjuvrökte efter att ha blivit nekade att köpa cigg,
och fått någon att köpa ut.
nu kommer de in med en red bull i handen - trycker upp den framför näsan på mig.
och jag tycker det är lika roligt varje gång.
jag vet inte om de väntar på nån typ av reaktion,
väntar de på ett
- VAR NÅNSTANS HAR DU FÅTT TAG PÅ DEN, VEM HAR KÖPT UT RED BULL TILL DIG?!
har nog fått en ny favorit på jobbet nu
(har ju vart dåligt med såna det senaste..!)
alltid lagom trevlig, kommer in lagom ofta.
sånt gillar vi!
- inga ögon man smälter i dock..
men det funkar ganska bra ändå!
chill out
fingrarna är som isbitar och jag är lite trött.
förut stod kidsen utanför butiken och tjuvrökte efter att ha blivit nekade att köpa cigg,
och fått någon att köpa ut.
nu kommer de in med en red bull i handen - trycker upp den framför näsan på mig.
och jag tycker det är lika roligt varje gång.
jag vet inte om de väntar på nån typ av reaktion,
väntar de på ett
- VAR NÅNSTANS HAR DU FÅTT TAG PÅ DEN, VEM HAR KÖPT UT RED BULL TILL DIG?!
har nog fått en ny favorit på jobbet nu
(har ju vart dåligt med såna det senaste..!)
alltid lagom trevlig, kommer in lagom ofta.
sånt gillar vi!
- inga ögon man smälter i dock..
men det funkar ganska bra ändå!
chill out
filip stiller
jobbade öppning imorse.
tv:n står på. där har vi honom - västnytt!!
anledning nog att sitta bänkad varje morgon klockan 7 framför tv:n alltså..
lite småtrött sådär
det har varit en lång dag.
tre intervjuer.
grillad tre gånger.
först huvudläraren.
det gick bra.
kunde gått bättre.
nummer två.
en annan lärare.
han hade det där med pondus.
han satt där med sitt stoneface. jag = livrädd.
utan att sätta fingret på exakt vad,
så är det något som gör att man helst undviker en konflikt med någon som honom.
intervju 3.
tre elever från skolan.
det var lite 'jag smälter i ett par mörka ögon' varning (budet i vintras)
vänner, ni skulle varit där.
sjuuuukt fräsch kille.
och det där med koncentrationen var som bortblåst..
dags för den stora sömnen.
öppnar imöra.
see you 7 at pressbyrån - sjukhuset.
- skeriksson erbjudandet finns kvar.
jag skulle t.o.m kunna tänka mig att gå så långt som till glassboxen.
vad säger du, dags att slå till? -
cheers
tre intervjuer.
grillad tre gånger.
först huvudläraren.
det gick bra.
kunde gått bättre.
nummer två.
en annan lärare.
han hade det där med pondus.
han satt där med sitt stoneface. jag = livrädd.
utan att sätta fingret på exakt vad,
så är det något som gör att man helst undviker en konflikt med någon som honom.
intervju 3.
tre elever från skolan.
det var lite 'jag smälter i ett par mörka ögon' varning (budet i vintras)
vänner, ni skulle varit där.
sjuuuukt fräsch kille.
och det där med koncentrationen var som bortblåst..
dags för den stora sömnen.
öppnar imöra.
see you 7 at pressbyrån - sjukhuset.
- skeriksson erbjudandet finns kvar.
jag skulle t.o.m kunna tänka mig att gå så långt som till glassboxen.
vad säger du, dags att slå till? -
cheers
this is a bump in the road
det där med fokus.
fokuseringen idag har inte varit på topp.
det är dagar som dessa jag tycker synd om kunderna.
men dom skrattar rätt gott ändå.
troligtvis inte med mig..
det är även dagar som dessa jag önskar vi vore fyra bröder i syskonskaran.
att jag också fått gå på chalmers och lärt mig tänka logiskt.
kommer det nånsin ske?!
börjar bli trött på att alltid känna så mycket, så starkt, så fort.
helt utan logik.
vem i hela friden har tagit mitt logiska tänkande?
den som känner sig träffad får gärna ge tillbaka det.
nu.
imorn sitter jag o mamma i en bil 4 på väg mot visingsö.
hon har återigen tagit sin mammaroll lite väl seriöst,
men utan henne hade det inte gått.
troligtvis den sista intervjun,
cross your fingahs please.
cheers
det är nog först nu jag inser att klockan ringer 3 inatt.
borde kanske lägga mig snart ändock..
fokuseringen idag har inte varit på topp.
det är dagar som dessa jag tycker synd om kunderna.
men dom skrattar rätt gott ändå.
troligtvis inte med mig..
det är även dagar som dessa jag önskar vi vore fyra bröder i syskonskaran.
att jag också fått gå på chalmers och lärt mig tänka logiskt.
kommer det nånsin ske?!
börjar bli trött på att alltid känna så mycket, så starkt, så fort.
helt utan logik.
vem i hela friden har tagit mitt logiska tänkande?
den som känner sig träffad får gärna ge tillbaka det.
nu.
imorn sitter jag o mamma i en bil 4 på väg mot visingsö.
hon har återigen tagit sin mammaroll lite väl seriöst,
men utan henne hade det inte gått.
troligtvis den sista intervjun,
cross your fingahs please.
cheers
det är nog först nu jag inser att klockan ringer 3 inatt.
borde kanske lägga mig snart ändock..
lillen does the göteborgsvarv
ger man sig in i leken får man leken tåla,
fick jag slängt i ansiktet av höstens oskönaste kille.
(nej jag brukar inte köra personpåhopp. men detta är ett undantag)
det känns som om vi är lite för många med i leken nu bara..
lillen var bäst i lördags.
ska jag vara helt ärlig kände jag kanske inte den första halvtimmen i gassande sol
- ja jag älskar solen - att det var värt att stå där, för att se honom springa förbi i all hast.
men när han sedan kommer rusande,
stannar till lite snabbt vid oss och ser både oförskämt fräsch och glad ut efter 17 km,
kändes det så fett värt det.
det är lätt att glömma bort att det krävs så lite, för att visa uppskattning.
här har vi ju visserligen experten på att förstora det mest obefintliga,
och förminska det som faktiskt är viktigt.
det där med att ta det för vad det är..
mitt sociala liv existerar inte.
min 9 dagars jobb varenda dag vecka började igår.
gotta go to work.
vi ses i juni.
pussiluss
fick jag slängt i ansiktet av höstens oskönaste kille.
(nej jag brukar inte köra personpåhopp. men detta är ett undantag)
det känns som om vi är lite för många med i leken nu bara..
lillen var bäst i lördags.
ska jag vara helt ärlig kände jag kanske inte den första halvtimmen i gassande sol
- ja jag älskar solen - att det var värt att stå där, för att se honom springa förbi i all hast.
men när han sedan kommer rusande,
stannar till lite snabbt vid oss och ser både oförskämt fräsch och glad ut efter 17 km,
kändes det så fett värt det.
det är lätt att glömma bort att det krävs så lite, för att visa uppskattning.
här har vi ju visserligen experten på att förstora det mest obefintliga,
och förminska det som faktiskt är viktigt.
det där med att ta det för vad det är..
mitt sociala liv existerar inte.
min 9 dagars jobb varenda dag vecka började igår.
gotta go to work.
vi ses i juni.
pussiluss
om du vill ha mig så kom och ta mig
att jag imornbitti kommer sitta på tunnelbanan till skolan motsvarande tid,
känns som ett stort skämt.
jag är nog inte inställd på det riktigt än.
det blir det låååååååååånga tåget idag.
minst sagt.
tåget idag tar 6 och en halv timme.
(ungefär som att åka 7 timmarsbussen..)
jag passar på att fira årets finaste dagar med att jobba och åka buss.
lovely!
see you in big town baby.
pussiluss
känns som ett stort skämt.
jag är nog inte inställd på det riktigt än.
det blir det låååååååååånga tåget idag.
minst sagt.
tåget idag tar 6 och en halv timme.
(ungefär som att åka 7 timmarsbussen..)
jag passar på att fira årets finaste dagar med att jobba och åka buss.
lovely!
see you in big town baby.
pussiluss
den långa dagen
en lång dag.
det gjorde ont i mig stundtals idag.
det är så mycket trasiga människor som kommer in.
hänger sig kvar,
och jag blir irriterad.
jag har mycket att göra,
måste jobba, förbereda stägning.
och här står en man och bara pratar pratar pratar.
han var inne i över en halvtimme.
jag känner inte att jag pallar att jobba över hela kvällen,
ska ju hem, fixa allt inför kommande sthlmsdagar etc.
sen blir jag så arg på mig själv.
man är så sjukt egoistisk ändå,
och jag säger att jag vill jobba med människor.
vi stod och pratade tills jag stängde.
han var full.
han hade mycket att säga.
det var intressant.
min kropp motarbetar mig.
dels sjukgymnastens (VÄRLDENS HETASTE) övningar.
jag kan inte gå normalt, det gör ont överallt.
dels jag. ibland trivs man.
eller står ut.
stundtals inte.
tiden just nu är en sån tid.
kills.
det blir stora hufvudstaden nu några dagar.
känns nice.
vill andas lite storstadspuls igen!
men tanken på att flytta dit börja kännas skrämmande.
nu när det inte enbart är tankeverksamhet längre.
(är dock inte antagen nånstans än)
dags att börja den stora packningen.
cheers
det gjorde ont i mig stundtals idag.
det är så mycket trasiga människor som kommer in.
hänger sig kvar,
och jag blir irriterad.
jag har mycket att göra,
måste jobba, förbereda stägning.
och här står en man och bara pratar pratar pratar.
han var inne i över en halvtimme.
jag känner inte att jag pallar att jobba över hela kvällen,
ska ju hem, fixa allt inför kommande sthlmsdagar etc.
sen blir jag så arg på mig själv.
man är så sjukt egoistisk ändå,
och jag säger att jag vill jobba med människor.
vi stod och pratade tills jag stängde.
han var full.
han hade mycket att säga.
det var intressant.
min kropp motarbetar mig.
dels sjukgymnastens (VÄRLDENS HETASTE) övningar.
jag kan inte gå normalt, det gör ont överallt.
dels jag. ibland trivs man.
eller står ut.
stundtals inte.
tiden just nu är en sån tid.
kills.
det blir stora hufvudstaden nu några dagar.
känns nice.
vill andas lite storstadspuls igen!
men tanken på att flytta dit börja kännas skrämmande.
nu när det inte enbart är tankeverksamhet längre.
(är dock inte antagen nånstans än)
dags att börja den stora packningen.
cheers
back on track
den fysiska aktiviteten från mitt håll den senaste tiden,
är vad man i folkmun skulle kalla 'ett stort skämt'.
det har blivit på tok för mycket tåg och sjukbyxer.
bara att ta sig i kragen och köra den stora aktivieringen.
igen.
min rygg är också ett stort skämt.
på riktigt.
det blir sjukgymnasten idag.
jag som trott jag tappat förmågan att vara nervös,
inser nog att jag inte gjort det ändå.
han är så sjukt snygg.
och jag kommer bli rödare än en tomat i ansiktet.
och få ont i magen - vet hur jag fungerar..
yess.
cheers
är vad man i folkmun skulle kalla 'ett stort skämt'.
det har blivit på tok för mycket tåg och sjukbyxer.
bara att ta sig i kragen och köra den stora aktivieringen.
igen.
min rygg är också ett stort skämt.
på riktigt.
det blir sjukgymnasten idag.
jag som trott jag tappat förmågan att vara nervös,
inser nog att jag inte gjort det ändå.
han är så sjukt snygg.
och jag kommer bli rödare än en tomat i ansiktet.
och få ont i magen - vet hur jag fungerar..
yess.
cheers
brännö brygga
yoo lovers.
det blir brännö för hela slanten ikväll.
utflyttningsfest it is.
kan bara bli bra.
känns dock himla synd,
att geijerfolket inte längre kommer göra brännö lite vackrare än vanligt.
som sagt.
det där med avsked är inte min starka sida.
och kommer definitivt aldrig bli.
då var resa upp och ner till stora hufvudstaden bokat.
hade inte styrka nog till is i magen och vänta in sista minuten.
risken är ganska stor att antingen;
åka hem 7 söndagmorgon,
eller ta 7 timmarsbussen på lördag, man är hemma 21 och tappar hela dagen.
annars då.
det rullar på.
(lite för fort för mig egentligen)
det blir inga stora andetag,
just nu passar det mig himla bra dock.
flängandet, jobbet, andnöden blir mer eller mindre ultimat rent ut sagt.
plötsligt händer det!
we use to call it flyt.
cheers
det blir brännö för hela slanten ikväll.
utflyttningsfest it is.
kan bara bli bra.
känns dock himla synd,
att geijerfolket inte längre kommer göra brännö lite vackrare än vanligt.
som sagt.
det där med avsked är inte min starka sida.
och kommer definitivt aldrig bli.
då var resa upp och ner till stora hufvudstaden bokat.
hade inte styrka nog till is i magen och vänta in sista minuten.
risken är ganska stor att antingen;
åka hem 7 söndagmorgon,
eller ta 7 timmarsbussen på lördag, man är hemma 21 och tappar hela dagen.
annars då.
det rullar på.
(lite för fort för mig egentligen)
det blir inga stora andetag,
just nu passar det mig himla bra dock.
flängandet, jobbet, andnöden blir mer eller mindre ultimat rent ut sagt.
plötsligt händer det!
we use to call it flyt.
cheers
friday i'm in love
07.18 pressbyrån, nyöppnat, en man kommer in 40-årsåldern.
han ser glad ut.
- hallå hallå!
- hej, en vit prince tack
- mm
och nu känner jag mig iakttagen.
han står bara och glor och jag börjar undra om jag har nåt i ansiktet.
tystnad.
sen säger han
- är det inte du som jobbar på pressbyrån?!
- är inte detta en pressbyrå?!
förvirringen är verkligen total.
(bör tilläggas att jag sov fyra timmar inatt..)
- vart är jag?! -
allt hade såklart en naturlig förklaring
(jag har ju haft ett till pressbyråjobb en gång i tiden)
det är så fint bara hur någon får en att ifrågasätta sin egen tillvaro.
för en sekund..
ikväll blir det till att göra staden.
lovely!
kan bara bli bra, maria hansson fick vett nog att ta sig hit!
pussiluss
han ser glad ut.
- hallå hallå!
- hej, en vit prince tack
- mm
och nu känner jag mig iakttagen.
han står bara och glor och jag börjar undra om jag har nåt i ansiktet.
tystnad.
sen säger han
- är det inte du som jobbar på pressbyrån?!
- är inte detta en pressbyrå?!
förvirringen är verkligen total.
(bör tilläggas att jag sov fyra timmar inatt..)
- vart är jag?! -
allt hade såklart en naturlig förklaring
(jag har ju haft ett till pressbyråjobb en gång i tiden)
det är så fint bara hur någon får en att ifrågasätta sin egen tillvaro.
för en sekund..
ikväll blir det till att göra staden.
lovely!
kan bara bli bra, maria hansson fick vett nog att ta sig hit!
pussiluss
jag o lisabet
jag har precis sprungit ut barfota till brevlådan i mitt madickennattlinne.
så länge inte någon säger rätt ut att jag inte är med i en film,
vägrar jag inse något annat.
ska dock traska iväg till jobbet inom närmsta kvarten.
helt plötsligt kastas man in i verkligheten (igen!)
chill att jag varken klätt på mig, borstat tänderna eller sminkat mig än..
ok vänner.
stor eloge till er som orkat med de gånger jag ringt i panik nu senaste månaden,
HJÄLP VAD SKA GÖRA?!
ni som inte skrattar bort utan låter mig hålla på en timme,
för att sedan
OK FÖLÅT, NU HAR JAG HAFT MIN LÅNGA MONOLOG,
SKA IN NU HINNER INTE LYSSNA. men allt är bra eller?
ni brukar ju svara ja.
ni har inget val!
och nu kommer den snygga city mail brevbäraren och lämnar post.
jag brukar drömma att han en dag ska ringa på dörren.
haha nej, jag är inte frisk.
pussiluss
en kille 25-årsåldern ska spela.
spelmaskinen segar.
- hmm, den har hållt på såhär lite idag..
- ok.
lååång tystnad. jag börjar skratta. han kollar och ger mig ett ?
- asså jag vet inte om det är mig eller maskinen det är fel på..
- det är nog maskinen.
varför tveka liksom?!
fine. jag bad om det.
men jag gör det inte med meningen..
så länge inte någon säger rätt ut att jag inte är med i en film,
vägrar jag inse något annat.
ska dock traska iväg till jobbet inom närmsta kvarten.
helt plötsligt kastas man in i verkligheten (igen!)
chill att jag varken klätt på mig, borstat tänderna eller sminkat mig än..
ok vänner.
stor eloge till er som orkat med de gånger jag ringt i panik nu senaste månaden,
HJÄLP VAD SKA GÖRA?!
ni som inte skrattar bort utan låter mig hålla på en timme,
för att sedan
OK FÖLÅT, NU HAR JAG HAFT MIN LÅNGA MONOLOG,
SKA IN NU HINNER INTE LYSSNA. men allt är bra eller?
ni brukar ju svara ja.
ni har inget val!
och nu kommer den snygga city mail brevbäraren och lämnar post.
jag brukar drömma att han en dag ska ringa på dörren.
haha nej, jag är inte frisk.
pussiluss
en kille 25-årsåldern ska spela.
spelmaskinen segar.
- hmm, den har hållt på såhär lite idag..
- ok.
lååång tystnad. jag börjar skratta. han kollar och ger mig ett ?
- asså jag vet inte om det är mig eller maskinen det är fel på..
- det är nog maskinen.
varför tveka liksom?!
fine. jag bad om det.
men jag gör det inte med meningen..
tillsammans är man mindre ensam
Det är bara en hypotes. Berättelsen går inte så långt att den kan bekräfta den. Och dessutom håller aldrig våra förvissningar. En dag vill man bara dö och dagen därpå inser man att det räckte att gå ner några trappsteg och hitta strömkopplaren för att det skulle bli lite ljusare omkring en... Ändå gjorde de där fyra sig beredda att uppleva det som skulle förbli de finaste dagarna i deras liv.
ur: Tillsammans är man mindre ensam - Anna Gavalda
back to koh chang.
det var ju så vi brukade ligga där och glassa och läsa högt,
antingen det fina, roliga eller (oftast) romantiska.
jag håller på att läsa boken nu.
jag fasar för att den ska ta slut (slutet är nära),
brukar inte bli sån.
och till en början kändes den mest bara rörig.
ni vet ju hur jag är - ni som står nära.
jag tror att jag är med i boken.
jag ser mig själv hänga med camille,
jag inbillar mig vara ett av francks alla tusen ragg.
(och känner mig så dum sen när jag inser att jag bara är en i mängden!)
det där med att tänka sunt kring saker och ting.
.. har ju som bekant aldrig varit min starka sida.
nu blir det roast som gäller.
jag vill inte tycka det är kul,
det är inget jag roas av egentligen.
men jag kan bara inte låta bli.
cheers
ur: Tillsammans är man mindre ensam - Anna Gavalda
back to koh chang.
det var ju så vi brukade ligga där och glassa och läsa högt,
antingen det fina, roliga eller (oftast) romantiska.
jag håller på att läsa boken nu.
jag fasar för att den ska ta slut (slutet är nära),
brukar inte bli sån.
och till en början kändes den mest bara rörig.
ni vet ju hur jag är - ni som står nära.
jag tror att jag är med i boken.
jag ser mig själv hänga med camille,
jag inbillar mig vara ett av francks alla tusen ragg.
(och känner mig så dum sen när jag inser att jag bara är en i mängden!)
det där med att tänka sunt kring saker och ting.
.. har ju som bekant aldrig varit min starka sida.
nu blir det roast som gäller.
jag vill inte tycka det är kul,
det är inget jag roas av egentligen.
men jag kan bara inte låta bli.
cheers
det är ganska trevligt att åka tåg ibland ändå
i vanlig ordning kände jag ganska starkt;
nej jag vill inte åka hem.
inte nu heller.
konversationen med matt fick mig dock att se det hela från en annan synvinkel
- asså jag känner jämt, nej jag vill inte åka hem!! jag trivs här!!
- kanske beror på att du alltid har semster när du är där och inte en vardag?
kanske att det ligger nåt i det?
men jag vill ändå inte se det så..
jag fick det skönaste sällskapet bredvid mig på tåget.
timmarna gick fort.
man kan prata på ganska bra med rätt människa.
detta var rätt människa.
läskigt bara hur lätt rätt människa kan lära känna en.
- fast o andra sidan, vi kommer ju aldrig ses igen ändå, så vad ska du göra med informationen liksom?
- oj oj oj du, säg inte det..
jag har alltså slängt ur mig mer eller mindre HELA mitt privatliv,
till en främmande person på tåget.
hur i hela världen tänkte jag där?!
over and out
nej jag vill inte åka hem.
inte nu heller.
konversationen med matt fick mig dock att se det hela från en annan synvinkel
- asså jag känner jämt, nej jag vill inte åka hem!! jag trivs här!!
- kanske beror på att du alltid har semster när du är där och inte en vardag?
kanske att det ligger nåt i det?
men jag vill ändå inte se det så..
jag fick det skönaste sällskapet bredvid mig på tåget.
timmarna gick fort.
man kan prata på ganska bra med rätt människa.
detta var rätt människa.
läskigt bara hur lätt rätt människa kan lära känna en.
- fast o andra sidan, vi kommer ju aldrig ses igen ändå, så vad ska du göra med informationen liksom?
- oj oj oj du, säg inte det..
jag har alltså slängt ur mig mer eller mindre HELA mitt privatliv,
till en främmande person på tåget.
hur i hela världen tänkte jag där?!
over and out
dagens oskönaste tjej
i'm here.
dagens fysik;
bara att tänka tillbaka till magsjuka -09
det var då mamma tog sin mammaroll på riktigt -kanske lite väl seriöst-
och åkte upp till skolan och hämtade mig.
för att sedan åka hem samma kväll
(med mig)
det är ju inte i närheten av lika illa nu
- inte långt ifrån heller..(!)
men att tänka på det gör genast att denna dagen känns lite bättre.
det blir den stora färden upp.
igen.
det stora avgörandet om man duger kommer alltså ske kommande dagar.
yey.
skrämmande.
egentligen.
synd bara att min förmåga att vara nervös inte verkar existera längre.
jag hade velat ha den nu,
mest för att veta att jag inte är på väg att bli knäpp. på riktigt.
är hela jag ett skämt?
kommer jag aldrig kunna ta något seriöst? igen?
är jag lika fräsch som idag kommer verkligen mina medresenärer älska mig på tåget imorn.
grr på det.
cheers
dagens fysik;
bara att tänka tillbaka till magsjuka -09
det var då mamma tog sin mammaroll på riktigt -kanske lite väl seriöst-
och åkte upp till skolan och hämtade mig.
för att sedan åka hem samma kväll
(med mig)
det är ju inte i närheten av lika illa nu
- inte långt ifrån heller..(!)
men att tänka på det gör genast att denna dagen känns lite bättre.
det blir den stora färden upp.
igen.
det stora avgörandet om man duger kommer alltså ske kommande dagar.
yey.
skrämmande.
egentligen.
synd bara att min förmåga att vara nervös inte verkar existera längre.
jag hade velat ha den nu,
mest för att veta att jag inte är på väg att bli knäpp. på riktigt.
är hela jag ett skämt?
kommer jag aldrig kunna ta något seriöst? igen?
är jag lika fräsch som idag kommer verkligen mina medresenärer älska mig på tåget imorn.
grr på det.
cheers
did i mention that i will miss you?
avsked är inte min starka sida.
frågan är kanske om avsked är någons starkaste sida?
anyway. jag suger på avsked.
det stora slaget i magen kom
(i samband med den stora, betoning på STORA förkylningen)
igårkväll.
- åhh baby jag längtar till sommaren, då kommer vi ses varenda dag!!
- mm..
- eller?
- asså hanna, grejen är den. mina dagar i gbg kommer gå fort.
- men va? du ska ju vara hemma en månad!
- nej.. jag och min kusin drar runt i sverige några veckor. sen åker jag.
och jag har vetat det hela tiden.
men förträngt det.
veckorna blev dagar.
på en sekund.
och när vi låg i sängen (bara att trycka på gilla knappen nu)
kände jag bara hur starkt hela jag vill ha henne kvar här.
hemma.
men det är ju inte hemma för alla.
inte hemma för em.
sucks.
frågan är kanske om avsked är någons starkaste sida?
anyway. jag suger på avsked.
det stora slaget i magen kom
(i samband med den stora, betoning på STORA förkylningen)
igårkväll.
- åhh baby jag längtar till sommaren, då kommer vi ses varenda dag!!
- mm..
- eller?
- asså hanna, grejen är den. mina dagar i gbg kommer gå fort.
- men va? du ska ju vara hemma en månad!
- nej.. jag och min kusin drar runt i sverige några veckor. sen åker jag.
och jag har vetat det hela tiden.
men förträngt det.
veckorna blev dagar.
på en sekund.
och när vi låg i sängen (bara att trycka på gilla knappen nu)
kände jag bara hur starkt hela jag vill ha henne kvar här.
hemma.
men det är ju inte hemma för alla.
inte hemma för em.
sucks.