sen lämnar vi allt här hemma
en bra dag. en helt ok vecka.
en lektion igår, en lektion idag. ledig imorn. soft vecka. på fredag drar vi. yäääääääyyy.
jag tyckte mig känna igen några ansikten ifrån ettan. eller så såg jag i syner. det fick mig iaf att tänka på musikskolan. mölndals musikskola.
hur blir det egentligen?
den lyckan som spred sig i mitt lilla hjärta över en förfrågan om att sjunga med en jazzensemble var stor i våras maj-juni nån gång. och jag ville väl inte riktigt tro att det skulle bli av. även om jag hoppades.
och nu, har jag börjat tänka igen.
skolan har börjat, min sånglärare ringde idag, jag väntar på att min barytonlärare ska ringa.
kommer han den där sista människan också att ringa?
eller blir det som jag egentligen borde tro, att det rinner ut i sanden?
men det vore ju så himla skoj... ifall liksom.
imorgon bor jag hos skruttan och sen lämnar vi allt här hemma, förutom oss själva och våra resväskor.
alla tankar, bekymmer, värdelösa meningar som inte hör hemma där.
det enda som sätter käppar i hjulet är att ingen av mina medresare får nämna ordet euro för då hamnar jag i tankar. som inte hör hemma där. så det blir munkavel på dem. haha.
bye bye sweden
hola españa
hola lanzarote
en lektion igår, en lektion idag. ledig imorn. soft vecka. på fredag drar vi. yäääääääyyy.
jag tyckte mig känna igen några ansikten ifrån ettan. eller så såg jag i syner. det fick mig iaf att tänka på musikskolan. mölndals musikskola.
hur blir det egentligen?
den lyckan som spred sig i mitt lilla hjärta över en förfrågan om att sjunga med en jazzensemble var stor i våras maj-juni nån gång. och jag ville väl inte riktigt tro att det skulle bli av. även om jag hoppades.
och nu, har jag börjat tänka igen.
skolan har börjat, min sånglärare ringde idag, jag väntar på att min barytonlärare ska ringa.
kommer han den där sista människan också att ringa?
eller blir det som jag egentligen borde tro, att det rinner ut i sanden?
men det vore ju så himla skoj... ifall liksom.
imorgon bor jag hos skruttan och sen lämnar vi allt här hemma, förutom oss själva och våra resväskor.
alla tankar, bekymmer, värdelösa meningar som inte hör hemma där.
det enda som sätter käppar i hjulet är att ingen av mina medresare får nämna ordet euro för då hamnar jag i tankar. som inte hör hemma där. så det blir munkavel på dem. haha.
(det enda som saknas på resan är wentworth miller antar jag,
även om pb spelas in.)
även om pb spelas in.)
bye bye sweden
hola españa
hola lanzarote
det kan kännas väldigt tungt vissa dagar
det är väl de där små sakerna i vardagen som gör att en dag känns ok.
som gör att man trots att man mår jag-vill-aldrig-mer-lyfta-min-röv-från-sängen, trots allt reser sig upp.
för det kan ju kännas väldigt tungt vissa dagar.
de där små guldkornen gör att man kan vara sig själv.
det är ju de som gör att man kan skratta ohämmat i tre timmar, och trots att det börjar bli "ganska jobbigt och framförallt pinsamt" tycker de fortfarande om en lika mycket ändå.
det känns nästan osant. osannolikt framförallt.
och samtidigt är det samma människor som orkar sitta där när man är rödsvullen och inte får fram några ord för att ilskan, paniken, sorgen inte finner några.
för några dagar sen fyllde jag år och är numera magiska 19.
jag blev sjukt förvånad över vissa som hörde av sig.
det värmer gott folk. det värmer.
men det var en som inte hörde av sig, som har gjort det de tre senaste åren.
det kändes inte synd, bara konstigt, har du glömt mig nu typ eller?!
har fått familjens övergivna euro idag.
den första bild jag får är när jag och lillebror ska köpa glass.
den första gången som de där blickarna utbyttes,
som vi skrattade tillsammans.
vi hade med oss en 20:a. och jag tänkte att det var helt okej att få typ 8 euro tillbaka efter två glassar. lillebror med.
han sa ett ord massor av gånger medan jag o lillebror tittar på varann som levande frågetecken.
och går ut. när han går iväg. då ropar fler, samma ord "hmm det kanske betyder vänta".
och han kommer tillbaka med en 10:a till.
tack så mycket.
"gracias"
can't take my eyes of you.
can't take my mind of you..
som gör att man trots att man mår jag-vill-aldrig-mer-lyfta-min-röv-från-sängen, trots allt reser sig upp.
för det kan ju kännas väldigt tungt vissa dagar.
de där små guldkornen gör att man kan vara sig själv.
det är ju de som gör att man kan skratta ohämmat i tre timmar, och trots att det börjar bli "ganska jobbigt och framförallt pinsamt" tycker de fortfarande om en lika mycket ändå.
det känns nästan osant. osannolikt framförallt.
och samtidigt är det samma människor som orkar sitta där när man är rödsvullen och inte får fram några ord för att ilskan, paniken, sorgen inte finner några.
för några dagar sen fyllde jag år och är numera magiska 19.
jag blev sjukt förvånad över vissa som hörde av sig.
det värmer gott folk. det värmer.
men det var en som inte hörde av sig, som har gjort det de tre senaste åren.
det kändes inte synd, bara konstigt, har du glömt mig nu typ eller?!
har fått familjens övergivna euro idag.
den första bild jag får är när jag och lillebror ska köpa glass.
den första gången som de där blickarna utbyttes,
som vi skrattade tillsammans.
vi hade med oss en 20:a. och jag tänkte att det var helt okej att få typ 8 euro tillbaka efter två glassar. lillebror med.
han sa ett ord massor av gånger medan jag o lillebror tittar på varann som levande frågetecken.
och går ut. när han går iväg. då ropar fler, samma ord "hmm det kanske betyder vänta".
och han kommer tillbaka med en 10:a till.
tack så mycket.
"gracias"
can't take my eyes of you.
can't take my mind of you..
imorgon is the day
brev i tårar
ok. jag är inne i en tokstädning av rummet nu. jag städar allt uppifrån och ner. från vänster till höger.
allt som inte hör hemma där ska bort.
jag vet inte varför jag börjar nu. är det kontrollbehovet som kanske är omättat?
eller har det kommit tillbaka?
när jag inte har kontroll på mig själv och varje kcal, kanske det är rummet som tagit över kontrollbehovet?
det tar lång tid för mig att städa. titta igenom alla papper. för varje papper som slängs måste tittas igenom. en extra gång, så inget slängs fel.
det hittas saker, man letat efter, eller alternativt glömt bort att man har.
igår hittade jag alla vykort som har en speciell box.
sandra: du har verkligen varit en bra vykortsskrivare genom åren.
bettan: alla dina brev/lappar/kort har en egen låda. hade dem legat bland de andra hade dina lett med hästlängder.
allt som inte hör hemma där ska bort.
jag vet inte varför jag börjar nu. är det kontrollbehovet som kanske är omättat?
eller har det kommit tillbaka?
när jag inte har kontroll på mig själv och varje kcal, kanske det är rummet som tagit över kontrollbehovet?
det tar lång tid för mig att städa. titta igenom alla papper. för varje papper som slängs måste tittas igenom. en extra gång, så inget slängs fel.
det hittas saker, man letat efter, eller alternativt glömt bort att man har.
igår hittade jag alla vykort som har en speciell box.
sandra: du har verkligen varit en bra vykortsskrivare genom åren.
bettan: alla dina brev/lappar/kort har en egen låda. hade dem legat bland de andra hade dina lett med hästlängder.
det hittas andra lappar och brev. som bara måste läsas. det blir både tårar och skratt mellan raderna. och jag vet inte vad som väger starkast. antagligen alla brev i tårar, för det är de som berör mest, känslan jag hade när jag fick dem infinner sig snabbt. för snabbt. jag fick stanna upp igår. mitt i allt läsandet och städandes och blev sittandes. och tankarna surrade runt överallt och ingenstans.
det kommer nära. nästan för nära.
nu, innan allt är så välstädat som(jag vill hoppas att) det blir är det jättefint på en del ställen, och ännu stökigare än vad det brukar vara på andra = kaos.
det är så simpelt att bara städa bort.
mittemellan alla skratt och tårar hoppas jag nog på att någon ska plocka bort det som behöver slängas bort ur mig också.
kan inte någon göra en storrensning och bara ta bort allt det som inte hör hemma inuti. snälla.
men jag vet. det funkar inte så. du får göra jobbet själv hannu.
och i goda vänners lag. de är inte att försumma. betydelsen är stor. mer än STOR.
- hannu
det kommer nära. nästan för nära.
nu, innan allt är så välstädat som
det är så simpelt att bara städa bort.
mittemellan alla skratt och tårar hoppas jag nog på att någon ska plocka bort det som behöver slängas bort ur mig också.
kan inte någon göra en storrensning och bara ta bort allt det som inte hör hemma inuti. snälla.
men jag vet. det funkar inte så. du får göra jobbet själv hannu.
och i goda vänners lag. de är inte att försumma. betydelsen är stor. mer än STOR.
- hannu
än är det inte för sent att vända om
tuggummit som lillebror inhandlade sista kvällen i spanien har legat i trygghet på mitt skrivbord. det allra sista. jag har undvikt att tugga upp det. av en så fånig anledning att, nu har jag något kvar ifrån spanien hemma. och nånting kvar från vår sista kväll.
ganska löjligt. även jag inser det, så tidigare i förmiddags tog jag det allra sista tuggummit i min hand. delade det i två delar och tittade länge, länge på det. innan jag började tugga.
nu tog jag precis den andra delen.
men jag har inte slängt pappret än.
hur naiv får man vara?
ok, gott folk. imorn ska jag iväg till andra sidan stan igen. hmm. jag vet inte varför jag gör det(fast långt där inne vet jag varför, att jag bara gör det för min egen skull). jag frågar mig själv varje gång ifall jag verkligen ska göra detta "än är det inte för sent att vända om" viskar jag till mig själv. varje gång får jag samma känsla i magen, och hjärtat slår några extra slag.
men ändå vänder jag inte om.
är det fel på mig?
kan någon ringa nu en röst för mig
mobilen är på
nu ta tystnaden från mig - jonathan johansson
det grämer mig fortfarande att jag inte kunde se honom igen, efter midsommarafton. gah.
-hannu.k
ganska löjligt. även jag inser det, så tidigare i förmiddags tog jag det allra sista tuggummit i min hand. delade det i två delar och tittade länge, länge på det. innan jag började tugga.
nu tog jag precis den andra delen.
men jag har inte slängt pappret än.
hur naiv får man vara?
ok, gott folk. imorn ska jag iväg till andra sidan stan igen. hmm. jag vet inte varför jag gör det
men ändå vänder jag inte om.
är det fel på mig?
kan någon ringa nu en röst för mig
mobilen är på
nu ta tystnaden från mig - jonathan johansson
det grämer mig fortfarande att jag inte kunde se honom igen, efter midsommarafton. gah.
-hannu.k
rackarns
rackarns att han har den där baksidan.
jag hade verkligen sett fram emot att se honom hoppa.
('cause he's so hot)
jag hade verkligen sett fram emot att se honom hoppa.
('cause he's so hot)
tunga droppar
det var alldeles grått imorse, när vi satt på färjan ut till öckerö.
när vi väl var framme började det regna. stora tunga droppar.
det var väl en sån dag,
en dag som gjorde så ont i oss att inte ens solen förmådde sig att titta fram.
jo. det var riktigt märkligt.
egentligen var jag inte jätteledsen.
trodde jag.
men att åka ut till öckerö, utan att träffa honom kändes märkligt.
och det gjorde faktiskt ont.
tårarna riktigt brände. de gjorde ont.
när vi sedan satt och åt, efter kyrkan vågade sig solen dock fram, en liten, liten stund.
och det var så vackert. mitt i alla svarta moln, var det en liten solstråle.
hopp, ge oss hopp.
sedan började det regna igen. och om möjligt, så var dropparna ännu tyngre denna gång.
- peace
när vi väl var framme började det regna. stora tunga droppar.
det var väl en sån dag,
en dag som gjorde så ont i oss att inte ens solen förmådde sig att titta fram.
jo. det var riktigt märkligt.
egentligen var jag inte jätteledsen.
trodde jag.
men att åka ut till öckerö, utan att träffa honom kändes märkligt.
och det gjorde faktiskt ont.
tårarna riktigt brände. de gjorde ont.
när vi sedan satt och åt, efter kyrkan vågade sig solen dock fram, en liten, liten stund.
och det var så vackert. mitt i alla svarta moln, var det en liten solstråle.
hopp, ge oss hopp.
sedan började det regna igen. och om möjligt, så var dropparna ännu tyngre denna gång.
- peace
gömda tårar, ilska, pinsamhet
ok, tanken på att jonathan j. spelar ikväll och att jag egentligen borde vara där, känns väldigt okul. nu är det ett år sedan jag hörde honom första gången, och drygt ett år sen jag åt min sista köttbit från gris och ko.
jag har varit så ohelig man kan vara denna sommaren antar jag. my new style?
tro och tvivel i en enda stor fet röra. jag önskar bara att folk hade kommit och plockat bort de äckliga bitarna, så kunde jag få ha de goda kvar.
jag önskar jag hade kunnat skriva att jag har haft det asbra hela sommaren, och att läget känts stabilt. så är dock inte fallet. det har varit en enda stor röra av skratt, glädje, förtvivlan, gömda tårar, ilska, pinsamhet, nervositet mest varenda dag.
jag önskar jag hade kunnat skriva om hur det är att vara stark i sig själv. att jag växt i mig själv. men no way.
det jag kan komma med, är att jag fortfarande lär mig hur mycket jag verkligen uppskattar de riktiga vännerna. ta ingen förgivet. är det inte väldigt lätt gjort?
imorgon ska jag på begravning. min första någonsin. hjälp.
jag vet absolut ingenting. hur det går till eller hur det känns.
jag ska tydligen lägga en ros på kistan.
tanken att det är en död människa i en kista som man ser, känns märklig.
nästan lite otäck.
ikväll sjunger vi på götaplatsen 21.30
hjärtligt välkommen.
jag har varit så ohelig man kan vara denna sommaren antar jag. my new style?
tro och tvivel i en enda stor fet röra. jag önskar bara att folk hade kommit och plockat bort de äckliga bitarna, så kunde jag få ha de goda kvar.
jag önskar jag hade kunnat skriva att jag har haft det asbra hela sommaren, och att läget känts stabilt. så är dock inte fallet. det har varit en enda stor röra av skratt, glädje, förtvivlan, gömda tårar, ilska, pinsamhet, nervositet mest varenda dag.
jag önskar jag hade kunnat skriva om hur det är att vara stark i sig själv. att jag växt i mig själv. men no way.
det jag kan komma med, är att jag fortfarande lär mig hur mycket jag verkligen uppskattar de riktiga vännerna. ta ingen förgivet. är det inte väldigt lätt gjort?
imorgon ska jag på begravning. min första någonsin. hjälp.
jag vet absolut ingenting. hur det går till eller hur det känns.
jag ska tydligen lägga en ros på kistan.
tanken att det är en död människa i en kista som man ser, känns märklig.
nästan lite otäck.
ikväll sjunger vi på götaplatsen 21.30
hjärtligt välkommen.
varm i hjärtat
när jag tog cykeln för att cykla iväg och hyra film, tänkte jag nytt. så okej, jag testar andra hållet och åkte en helt annan väg, och till en helt annan affär.
väl framme hälsar han i kassan jättetrevligt, och jag går och tittar efter vår film.
och jag ser den inte. noo. då kommer han gående med nya filmer, och samtidigt så frågar jag efter filmen.
"ahaa, är det ettan du menar? nä, tyvärr den är alldeles för gammal, vi skickar tillbaka dem när de blir så gamla"
"ja.., jo, jag visste väl egentligen det, men jag tänkte att den kanske fanns ändå.."
"hahaha, skulle ni vässa minnet lite innan ni ser tvåan eller"
"ja, precis hehe, jag får väl fortsätta att leta då"
"lycka till"
"tack"
egentligen var det ingenting. killen var varken snygg, eller nåt speciellt, och det var inte så att hjärtat hoppade i bröstet. men, hans trevlighet gjorde mig varm i hjärtat.
sedan fanns inte filmen på nästa ställe heller, men den bruden var också så trevlig så det var med lätta tag jag cyklade till min vän (trots att det var riktigt varmt fortfarande) med det negativa beskedet.
det slutade med att jag återkom efter några timmar vid 9. vi kollade på em-invigningen som för övrigt inte var nån invigning. okej, vi ville se invigningen, inte massa tråkigt tjöt.
sura bestämmer vi oss för en annan film. och det blir remember the titans.
den filmen har sina scener den också, då man inte blir annat än varm i hjärtat.
och flera gånger får jag gåshud på hela kroppen.
---------------------------------------------------------------------------------------------
iförrgår när vi åt fruskot i stan kommer en kille förbi med flygblad.
min vän är precis uppe i ett litet skrattanfall, mitt har väl lagt sig lite, och han som delar ut frågar ganska surt, typ som om hon skrattar åt honom.
"har du kul eller"
"jag fick en fluga i näsan"
"hahahahahahhaha"
han tjänade på att ge oss de lapparna. vi begav oss till markanden och jag köpte ett par byxor för 100 spänn.
nu ska jag iväg till slottskogen där lena och nanna och jag ska hänga.
ikväll bär det av till blindside.
egentligen är jag inget större fan, för den enda skivan jag hört var skrikskivan min bror köpte i början på deras karriär, och då var jag nog för liten för jag ville verkligen känna mig fräck och lyssna. men det ville sig inte. och det var nästan bara skrik.
men jag har hört lite från the great depression, och de har lugnat ner sig. och ja, jag början nog få upp ögonen för dem lite igen, 10 years later. och denna gång är det verkligen inte på samma sätt.
"what kind of power?
soulpower"
väl framme hälsar han i kassan jättetrevligt, och jag går och tittar efter vår film.
och jag ser den inte. noo. då kommer han gående med nya filmer, och samtidigt så frågar jag efter filmen.
"ahaa, är det ettan du menar? nä, tyvärr den är alldeles för gammal, vi skickar tillbaka dem när de blir så gamla"
"ja.., jo, jag visste väl egentligen det, men jag tänkte att den kanske fanns ändå.."
"hahaha, skulle ni vässa minnet lite innan ni ser tvåan eller"
"ja, precis hehe, jag får väl fortsätta att leta då"
"lycka till"
"tack"
egentligen var det ingenting. killen var varken snygg, eller nåt speciellt, och det var inte så att hjärtat hoppade i bröstet. men, hans trevlighet gjorde mig varm i hjärtat.
sedan fanns inte filmen på nästa ställe heller, men den bruden var också så trevlig så det var med lätta tag jag cyklade till min vän (trots att det var riktigt varmt fortfarande) med det negativa beskedet.
det slutade med att jag återkom efter några timmar vid 9. vi kollade på em-invigningen som för övrigt inte var nån invigning. okej, vi ville se invigningen, inte massa tråkigt tjöt.
sura bestämmer vi oss för en annan film. och det blir remember the titans.
den filmen har sina scener den också, då man inte blir annat än varm i hjärtat.
och flera gånger får jag gåshud på hela kroppen.
---------------------------------------------------------------------------------------------
iförrgår när vi åt fruskot i stan kommer en kille förbi med flygblad.
min vän är precis uppe i ett litet skrattanfall, mitt har väl lagt sig lite, och han som delar ut frågar ganska surt, typ som om hon skrattar åt honom.
"har du kul eller"
"jag fick en fluga i näsan"
"hahahahahahhaha"
han tjänade på att ge oss de lapparna. vi begav oss till markanden och jag köpte ett par byxor för 100 spänn.
nu ska jag iväg till slottskogen där lena och nanna och jag ska hänga.
ikväll bär det av till blindside.
egentligen är jag inget större fan, för den enda skivan jag hört var skrikskivan min bror köpte i början på deras karriär, och då var jag nog för liten för jag ville verkligen känna mig fräck och lyssna. men det ville sig inte. och det var nästan bara skrik.
men jag har hört lite från the great depression, och de har lugnat ner sig. och ja, jag början nog få upp ögonen för dem lite igen, 10 years later. och denna gång är det verkligen inte på samma sätt.
"what kind of power?
soulpower"
hårt hårt hårt
just nu vill jag bara skrika alla dumma ord som finns. och slåss. slå hårt hårt hårt tills du går sönder.
fattar du inte att jag är sårbar. att det faktiskt kan göra ont. riktigt ont. dina ord är som slag i skallen.
för vet du vad det är som gör så förbannat ont?
jag tycker om dig så fruktansvärt mycket.
ja, rent utav älskar dig, men ändå. alltid samma sak.
du gör det lätt för dig genom att bara dra.
sen komma tillbaka och allt är som vanligt.
jaa. va bra.
du kan dra långt nu.
right the way to -
fattar du inte att jag är sårbar. att det faktiskt kan göra ont. riktigt ont. dina ord är som slag i skallen.
för vet du vad det är som gör så förbannat ont?
jag tycker om dig så fruktansvärt mycket.
ja, rent utav älskar dig, men ändå. alltid samma sak.
du gör det lätt för dig genom att bara dra.
sen komma tillbaka och allt är som vanligt.
jaa. va bra.
du kan dra långt nu.
right the way to -
min sommar
mitt sommarlov började med att de som ville från klassen åkte till saltholmen.
en bra början helt enkelt.
sen minns jag inget fram tills midsommar. då åkte jag på konsert och såg jonathan johansson. jag ryser bara jag tänker på det.
söndagen den helgen bar det iväg på läger. en grym vecka. helt klart. ohh, i kind of love them all. thomas kom och hämtade mig torsdag natt, så jag missade sista dagen.
väl hemma runt 2 ringde jag bettan, tvättade kläder, packade om och duschade. var klar lagom till att vi skulle åka vid 7 morgonen därpå till spanien.
här följer tre dagar i dvala. jag sov nästan hela vägen första dagen. på färjan satt jag som mitt i en dröm. tabletter + brist på sömn gjorde nog sitt.
söndagnatt är vi framme, vid 3.
stanken när vi kommer in är obeskrivbar. yippie, här ska vi bo i två veckor. stanken sitter i näsan. dag som natt. tur att man inte tillbringar allt för mycket tid i lägenheten, men att komma utifrån och in var ingen trevlig upplevelse. det vred sig i magen.
vid halv 5 ligger vi i sängen och nästa morgon börjar tidigt. för tidigt iaf.
här är vi sedan i två underbara veckor (mestadels. förutom att jag skämdes så jag nästan dog den andra veckan. hela tiden. dygnet runt. nästan.) badade mest varje dag. gick promenader, vi firade rebecca, och hade det varmt. galet varmt stundtals. nästsista kvällen träffade jag min nya kompis henke som även hängde med hem.
sömnen var bra. riktigt bra i början. sedan kom några sjuka nätter då jag sov i tre och fyra timmar.
vissa nätter var det över 30 grader i lägenheten. gott.
affären blir mitt tillhåll, och de sista kvällarna blir även internetcafet precis under ett tillhåll där man kommer ifrån familjen. stämningen är på topp. folk är glada, och skrattar. och måendet är bra, trots att det varje gång var lika pinsamt när killen i internetcafet gick in i affären och hade med sig den andra tillbaka. men jag kan ändå inte låta bli att le när jag tänker tillbaka på det. trots att jag minns hur gärna jag ville sjunka genom jorden.
bettan och rebecca tycker det var grymt. ibland får man förlita sig på andra.
sista kvällen var nära på att sluta mindre trevligt, men i sista stund blir den grym. jag somnar med ett stort leende på läpparna och inte ens den 88 gradiga kudden får mig att sluta le.
vi åker hem. sover bara en natt på hotell denna gången. så sista färden åker vi i över ett dygn.
färjan åkte vi vid 4 -tiden den natten, jag tror jag hade kunnat räkna passagerarna om jag velat.
här följer två dagar då jag träffar bettan och en tredje dag som är en heldag i billdal med skruttan. sedan åker jag till landet. i en dryg vecka hängs det i värmlands innersta skogar. jag vet inte om det bara är jag, men är inte skogen så mycket vackrare i värmland?
jag får för mig att håret är för slitet och måste klippas. så jag beställer en tid. det skulle jag inte ha gjort.
frisören klipper bort på tok för mycket och gjorde min frisyr om möjligt ännu tråkigare än den redan är. när hon säger att håret är uppklippt säger jag " nej, det är på utväxt, det var mycket mer innan" okej men då tar jag litegrann. två centimeter. javisst.
det jag inte visste var att när hon frågade "kan jag ta det här också" var att hon skulle klippa bort halva håret. det ser liksom inte så ut när hon håller i två hårstårn typ.
och av någon anledning så klippte hon bort "v:et" jag sparat ut i ryggen och av en ännu konstigare anledning kommer jag hem och ser att mitt hår är uppklippt 6-7 centimeter. oj då.
så nu har jag ett helt raktklippt hår, och det är verkligen fult.
i söndags kom jag hem.
åkte till johanna samma kväll och kom hem igår.
vi har tittat på film, åkt in till stan en dag, läst lite bok, åkt till havet och bara haft det bra.
igårkväll åt jag middag hos alex med sandra och sedan gick vi till mc donalds och köpte glass.
vid 2 somnade jag så sött in, och imorse gick jag upp halv 7 till jobbet.
det gick fortare än vi tänkt så de som jobbar på företaget frågade om jag ville gå lite tidigare hem
"ja gärna"
- jo, du ser ju lite trött ut. var det så jobbigt?
detta var nog den minst jobbiga gången men förutsättningarna gjorde det till en väldigt trött gång.
"nej inte alls. jag är jättepigg"
eller inte. men men.
nu är jag här och jag känner mig trött. riktigt trött.
so long.
en bra början helt enkelt.
sen minns jag inget fram tills midsommar. då åkte jag på konsert och såg jonathan johansson. jag ryser bara jag tänker på det.
söndagen den helgen bar det iväg på läger. en grym vecka. helt klart. ohh, i kind of love them all. thomas kom och hämtade mig torsdag natt, så jag missade sista dagen.
väl hemma runt 2 ringde jag bettan, tvättade kläder, packade om och duschade. var klar lagom till att vi skulle åka vid 7 morgonen därpå till spanien.
här följer tre dagar i dvala. jag sov nästan hela vägen första dagen. på färjan satt jag som mitt i en dröm. tabletter + brist på sömn gjorde nog sitt.
söndagnatt är vi framme, vid 3.
stanken när vi kommer in är obeskrivbar. yippie, här ska vi bo i två veckor. stanken sitter i näsan. dag som natt. tur att man inte tillbringar allt för mycket tid i lägenheten, men att komma utifrån och in var ingen trevlig upplevelse. det vred sig i magen.
vid halv 5 ligger vi i sängen och nästa morgon börjar tidigt. för tidigt iaf.
här är vi sedan i två underbara veckor (mestadels. förutom att jag skämdes så jag nästan dog den andra veckan. hela tiden. dygnet runt. nästan.) badade mest varje dag. gick promenader, vi firade rebecca, och hade det varmt. galet varmt stundtals. nästsista kvällen träffade jag min nya kompis henke som även hängde med hem.
sömnen var bra. riktigt bra i början. sedan kom några sjuka nätter då jag sov i tre och fyra timmar.
vissa nätter var det över 30 grader i lägenheten. gott.
affären blir mitt tillhåll, och de sista kvällarna blir även internetcafet precis under ett tillhåll där man kommer ifrån familjen. stämningen är på topp. folk är glada, och skrattar. och måendet är bra, trots att det varje gång var lika pinsamt när killen i internetcafet gick in i affären och hade med sig den andra tillbaka. men jag kan ändå inte låta bli att le när jag tänker tillbaka på det. trots att jag minns hur gärna jag ville sjunka genom jorden.
bettan och rebecca tycker det var grymt. ibland får man förlita sig på andra.
sista kvällen var nära på att sluta mindre trevligt, men i sista stund blir den grym. jag somnar med ett stort leende på läpparna och inte ens den 88 gradiga kudden får mig att sluta le.
vi åker hem. sover bara en natt på hotell denna gången. så sista färden åker vi i över ett dygn.
färjan åkte vi vid 4 -tiden den natten, jag tror jag hade kunnat räkna passagerarna om jag velat.
här följer två dagar då jag träffar bettan och en tredje dag som är en heldag i billdal med skruttan. sedan åker jag till landet. i en dryg vecka hängs det i värmlands innersta skogar. jag vet inte om det bara är jag, men är inte skogen så mycket vackrare i värmland?
jag får för mig att håret är för slitet och måste klippas. så jag beställer en tid. det skulle jag inte ha gjort.
frisören klipper bort på tok för mycket och gjorde min frisyr om möjligt ännu tråkigare än den redan är. när hon säger att håret är uppklippt säger jag " nej, det är på utväxt, det var mycket mer innan" okej men då tar jag litegrann. två centimeter. javisst.
det jag inte visste var att när hon frågade "kan jag ta det här också" var att hon skulle klippa bort halva håret. det ser liksom inte så ut när hon håller i två hårstårn typ.
och av någon anledning så klippte hon bort "v:et" jag sparat ut i ryggen och av en ännu konstigare anledning kommer jag hem och ser att mitt hår är uppklippt 6-7 centimeter. oj då.
så nu har jag ett helt raktklippt hår, och det är verkligen fult.
i söndags kom jag hem.
åkte till johanna samma kväll och kom hem igår.
vi har tittat på film, åkt in till stan en dag, läst lite bok, åkt till havet och bara haft det bra.
igårkväll åt jag middag hos alex med sandra och sedan gick vi till mc donalds och köpte glass.
vid 2 somnade jag så sött in, och imorse gick jag upp halv 7 till jobbet.
det gick fortare än vi tänkt så de som jobbar på företaget frågade om jag ville gå lite tidigare hem
"ja gärna"
- jo, du ser ju lite trött ut. var det så jobbigt?
detta var nog den minst jobbiga gången men förutsättningarna gjorde det till en väldigt trött gång.
"nej inte alls. jag är jättepigg"
eller inte. men men.
nu är jag här och jag känner mig trött. riktigt trött.
so long.
desperation, efter nåt mer.
det är inte utan att man känner sig lite trött.
glad men trött. just nu. imorgon är en ny dag. med nya upplevelser. jag ska upp halv sju och städa, yippie.
visserligen är jag hemma igen på förmiddagen nån gång. men ändå.
juli har gått förbi, utan att jag ens hunnit notera det. samtidigt har det hänt sjukt mycket.
sommaren har varit bra.
känslomässigt har den varit knäpp.
att så många känslor kan finnas i en på samma gång.
jag kan nog inte säga vilken känsla som varit absolut starkast, jag tror jag känt mig lika mycket förvirrad, som skratt i magen.
kanske ändå mest en desperation, efter nåt mer. eller inte. det kanske är som nån sa. rätt bra att det är som det är, då vet jag hur det kan kännas. när det verkligen känns.
peace out
- hannu is the shit
ps. lev med hoppet, lev i hoppet.
glad men trött. just nu. imorgon är en ny dag. med nya upplevelser. jag ska upp halv sju och städa, yippie.
visserligen är jag hemma igen på förmiddagen nån gång. men ändå.
juli har gått förbi, utan att jag ens hunnit notera det. samtidigt har det hänt sjukt mycket.
sommaren har varit bra.
känslomässigt har den varit knäpp.
att så många känslor kan finnas i en på samma gång.
jag kan nog inte säga vilken känsla som varit absolut starkast, jag tror jag känt mig lika mycket förvirrad, som skratt i magen.
kanske ändå mest en desperation, efter nåt mer. eller inte. det kanske är som nån sa. rätt bra att det är som det är, då vet jag hur det kan kännas. när det verkligen känns.
peace out
- hannu is the shit
ps. lev med hoppet, lev i hoppet.