utlsag is still the shit
jag vet inte om nätter med liite för liite sömn tagit ut sin rätt.
eller om min kropp bara spelar mig ett sjukt spratt just nu.
efter jobbet bestämde jag mig för att försöka ta vara på dagen,
så jag lagade mat för att ge kroppen ork,
efter det satte jag mig lite lite i stolen därute. i skuggan. bara för att veta vad jag skulle göra av dagen.
tre timmar senare har jag varit vaken och sovit om vartannat och klockan är sex.
när jag kommer in möter jag upp sven i dörren som med sin hjärtligaste ärlighet säger
- hej hanna!! du ser lite sliten ut
- tja.. tack..
in my face. tack för den liksom..
jag har fått tillbaka utslagen över bröstet (fortfarande barmen...!) igen.
vet inte om jag överdriver nu, men denna gången är det som ett stort utslag som står ut lite när man känner på det.
i vilket fall kliar det nåt galet. och kvällen har tillbringats med illamående.
funderar som sagt på om det är sömnen eller nåt helt annat som vill göra mig mer eller mindre galen.
saknar lite känslan av att inte stå ut, bara vilja fly.
nu när jag faktiskt ska iväg.
tanken på att lämna allt här är lite skrämmande. och då är det ändå bara för ett år liksom!!
i höstas var det, jag står inte ut!! jag måste iväg!!
(så hade det nog sett ut om jag hade haft en likadan höst en gång till framför mig dock..)
sommaren har varit sjukt bra.
- ska jag vara lite ärlig kan jag väl säga att lite ledighet nog inte skadat. men nu får jag tänka i pengar istället -
snälla ge oss fler såna här somrar. det är verkligen,
"hej hej, det känns som att vi går i nian" över det. and how i love it!!
mer somrar av detta slaget tack.
det är bara 19 dagar kvar på jobbet.
och inte ens en månad kvar till jag beger mig iväg. (HJÄLP)
over and out med tilatequila - hannu
eller om min kropp bara spelar mig ett sjukt spratt just nu.
efter jobbet bestämde jag mig för att försöka ta vara på dagen,
så jag lagade mat för att ge kroppen ork,
efter det satte jag mig lite lite i stolen därute. i skuggan. bara för att veta vad jag skulle göra av dagen.
tre timmar senare har jag varit vaken och sovit om vartannat och klockan är sex.
när jag kommer in möter jag upp sven i dörren som med sin hjärtligaste ärlighet säger
- hej hanna!! du ser lite sliten ut
- tja.. tack..
in my face. tack för den liksom..
jag har fått tillbaka utslagen över bröstet (fortfarande barmen...!) igen.
vet inte om jag överdriver nu, men denna gången är det som ett stort utslag som står ut lite när man känner på det.
i vilket fall kliar det nåt galet. och kvällen har tillbringats med illamående.
funderar som sagt på om det är sömnen eller nåt helt annat som vill göra mig mer eller mindre galen.
saknar lite känslan av att inte stå ut, bara vilja fly.
nu när jag faktiskt ska iväg.
tanken på att lämna allt här är lite skrämmande. och då är det ändå bara för ett år liksom!!
i höstas var det, jag står inte ut!! jag måste iväg!!
(så hade det nog sett ut om jag hade haft en likadan höst en gång till framför mig dock..)
sommaren har varit sjukt bra.
- ska jag vara lite ärlig kan jag väl säga att lite ledighet nog inte skadat. men nu får jag tänka i pengar istället -
snälla ge oss fler såna här somrar. det är verkligen,
"hej hej, det känns som att vi går i nian" över det. and how i love it!!
mer somrar av detta slaget tack.
det är bara 19 dagar kvar på jobbet.
och inte ens en månad kvar till jag beger mig iväg. (HJÄLP)
over and out med tilatequila - hannu
utslag is the shit
jag sitter med utslag på bröstet, (utslag is still the shit)
eller barmen som jag fortfarande envisas med att kalla det tove!
och efter en natt med på tok för lite sömn är jag trött.
väldigt trött.
samtidigt så är jag väldigt tillfreds.
jag tror faktiskt tillfreds är det rätta ordet för sinnestillståndet just nu.
det blir ju lätt att man fokuserar på de kliande utslagen, och tröttheten
(ja, redan nu har jag ju gett detta faktum en ganska stor del av det jag skrivit hittills)
men det är ändå känslan av ro, att vara tillfreds som överväger.
timbaland och keri hillson spelades på radion förut, the way i are.
låten som aldrig dör. eller tappar sin självklarhet bland eliten.
brorsan brukar säga att man ska vara försiktig med ord som alltid eller aldrig.
men jag tror nästan jag vågar förmedla detta ändå.
det är den övervägande känslan och det går inte att frångå att hela jag får en skön känsla i kroppen då den spelas.
det var när jag satt ute i skuggan och var i läget mellan att vara vaken och sova låten kom.
och jag ska verkligen inte sätta guldkant på allt just nu, men den får mig att tänka på förra året.
förra sommaren -och även om allt fortfarande var en dans på rosor är det inte så jag minns sommaren.
denna sommaren slår den med hästlängder-
förra vintern -hey hey australia, var det nån låt som man inte ville gå hem utan att ha hört är det utan tvekan denna. jag kommer ihåg en gång vilken panik det blev när jag o tove var på olika håll på dansgolvet, denna låten spelades och vi hittade inte varann förrän sluttonerna precis spelades. den känslan var inte kul att handskas med vänner -
bättre vinter har jag inte haft.
jag och mina utslag ska lyssna en sista gång på låten nu,
innan vi vågar oss ut igen.
cheers
- hannu
ok, allt är fortfarande lika bra.
men och ett riktigt stort men.
ola spelade på liseberg igår och jag missde det!!!
hade jag bara vetat..
där gick jag sönder lite inombords.
och tappade trovärdigheten jag redan saknar..
eller barmen som jag fortfarande envisas med att kalla det tove!
och efter en natt med på tok för lite sömn är jag trött.
väldigt trött.
samtidigt så är jag väldigt tillfreds.
jag tror faktiskt tillfreds är det rätta ordet för sinnestillståndet just nu.
det blir ju lätt att man fokuserar på de kliande utslagen, och tröttheten
(ja, redan nu har jag ju gett detta faktum en ganska stor del av det jag skrivit hittills)
men det är ändå känslan av ro, att vara tillfreds som överväger.
timbaland och keri hillson spelades på radion förut, the way i are.
låten som aldrig dör. eller tappar sin självklarhet bland eliten.
brorsan brukar säga att man ska vara försiktig med ord som alltid eller aldrig.
men jag tror nästan jag vågar förmedla detta ändå.
det är den övervägande känslan och det går inte att frångå att hela jag får en skön känsla i kroppen då den spelas.
det var när jag satt ute i skuggan och var i läget mellan att vara vaken och sova låten kom.
och jag ska verkligen inte sätta guldkant på allt just nu, men den får mig att tänka på förra året.
förra sommaren -och även om allt fortfarande var en dans på rosor är det inte så jag minns sommaren.
denna sommaren slår den med hästlängder-
förra vintern -hey hey australia, var det nån låt som man inte ville gå hem utan att ha hört är det utan tvekan denna. jag kommer ihåg en gång vilken panik det blev när jag o tove var på olika håll på dansgolvet, denna låten spelades och vi hittade inte varann förrän sluttonerna precis spelades. den känslan var inte kul att handskas med vänner -
bättre vinter har jag inte haft.
jag och mina utslag ska lyssna en sista gång på låten nu,
innan vi vågar oss ut igen.
cheers
- hannu
ok, allt är fortfarande lika bra.
men och ett riktigt stort men.
ola spelade på liseberg igår och jag missde det!!!
hade jag bara vetat..
där gick jag sönder lite inombords.
och tappade trovärdigheten jag redan saknar..
du och jag hanna, ja du och jag sandra
jag har haft två oförskämt bra veckor.
tror inte jag ser så mycket som kunde vart bättre,
som grädde på moset har jag vunnit två vinster på liseberg ifrån femkampshäftet,
och samma kväll stött på jocke berg från kent. jag som inte ens är ett stort fan.
ja bettan du skulle vart där! ( vet inte om övriga bandet också var med, de känner jag inte igen..)
ett antal lisebergsbesök har hunnits med, har dock inte åkt nåt än.
har inte åkt nåt sedan de året balder kom.
kanske dags att provåka de nya grejerna som också finns..
har inte ens vart på liseberg sen det året typ.
men gratis lisebergskort sitter aldrig fel.
två biofilmer, step up 2 the street (vilka grabbs!!!, chill att vi hade hela biosalongen för oss själva också, eller nej vi delade den med fyra andra, men vi satt inte trångt direkt)
och sex and the city.
och ja, filmen var bra.
men jag har fortfarande inte ett sjukt förhållande till serien/filmen som övriga världen har.
men för att överhuvudtaget kunna hänga med i samhällets utveckling kändes det som en bra ide att se filmen.
och solen, värmen, glädjen kära vänner har hittat hit.
göteborg lever, och ni med mig.
känns det som just nu när jag sitter här och är så slut av solen att jag nästan tappar andan.
men visst är det underbart ändå?
för att ge någon poäng till rubriken.
fina sandra , vet inte om du kommer ihåg nåt av det vi pratade om,
eller det jag kommer få ur mig nu.
för nånting säger mig att du inte var riktigt med 100 procent i lördags.
men jag vill också träffa dig jättemycket innan jag flyttar.
och jag kommer nog också gråta ibland och inse hur mycket jag saknar dig.
bara så du vet.
(fast helt ärligt har jag inte fattat att jag ska flytta. än.)
nu ska jag lyssna på because of you med ne-yo,
och fylla i lite skolpappar som ska postas imorn,
innan jag bänkar mig framför två avsnitt sex and the city.
cheers
tror inte jag ser så mycket som kunde vart bättre,
som grädde på moset har jag vunnit två vinster på liseberg ifrån femkampshäftet,
och samma kväll stött på jocke berg från kent. jag som inte ens är ett stort fan.
ja bettan du skulle vart där! ( vet inte om övriga bandet också var med, de känner jag inte igen..)
ett antal lisebergsbesök har hunnits med, har dock inte åkt nåt än.
har inte åkt nåt sedan de året balder kom.
kanske dags att provåka de nya grejerna som också finns..
har inte ens vart på liseberg sen det året typ.
men gratis lisebergskort sitter aldrig fel.
två biofilmer, step up 2 the street (vilka grabbs!!!, chill att vi hade hela biosalongen för oss själva också, eller nej vi delade den med fyra andra, men vi satt inte trångt direkt)
och sex and the city.
och ja, filmen var bra.
men jag har fortfarande inte ett sjukt förhållande till serien/filmen som övriga världen har.
men för att överhuvudtaget kunna hänga med i samhällets utveckling kändes det som en bra ide att se filmen.
och solen, värmen, glädjen kära vänner har hittat hit.
göteborg lever, och ni med mig.
känns det som just nu när jag sitter här och är så slut av solen att jag nästan tappar andan.
men visst är det underbart ändå?
för att ge någon poäng till rubriken.
fina sandra , vet inte om du kommer ihåg nåt av det vi pratade om,
eller det jag kommer få ur mig nu.
för nånting säger mig att du inte var riktigt med 100 procent i lördags.
men jag vill också träffa dig jättemycket innan jag flyttar.
och jag kommer nog också gråta ibland och inse hur mycket jag saknar dig.
bara så du vet.
(fast helt ärligt har jag inte fattat att jag ska flytta. än.)
nu ska jag lyssna på because of you med ne-yo,
och fylla i lite skolpappar som ska postas imorn,
innan jag bänkar mig framför två avsnitt sex and the city.
cheers
keep bleedin'
jag vaknade med en känsla,
jag - vill - aldrig - resa - mig - ur - sängen - känslan.
jag är ledig från jobbet idag,
och har därför inget som sätter käppar i hjulet för att ge mig en sån dag.
i den känslan kände jag även att jag var beredd att isolera mig från omvärlden.
bara gräva ner sådär djupt och bli onårbar.
bara för att man helt enkelt inte står ut med sig själv.
jag känner att det börjar bli lite repris av förra årets sommar.
allting går i dess fotspår, och jag känner mig just nu ganska maktlös i att kunna ändra på det.
därför kör även jag ett stopp just nu. bara för några veckor,
för det funkar inte att delge nånting just nu, jag har inga proportioner för vad som är för mycket eller för lite.
jag vet att det inte krävdes så mycket till övertalning (jag är glad att du ringde sandra),
för nu har jag duschat (belive it or not!!) och jag är på väg in till stora staden inom sju minuter.
för såna här dagar gör mig inte gott att stanna hemma och bara inte resa sig upp.
see you in a few weeks - hannu
jag - vill - aldrig - resa - mig - ur - sängen - känslan.
jag är ledig från jobbet idag,
och har därför inget som sätter käppar i hjulet för att ge mig en sån dag.
i den känslan kände jag även att jag var beredd att isolera mig från omvärlden.
bara gräva ner sådär djupt och bli onårbar.
bara för att man helt enkelt inte står ut med sig själv.
jag känner att det börjar bli lite repris av förra årets sommar.
allting går i dess fotspår, och jag känner mig just nu ganska maktlös i att kunna ändra på det.
därför kör även jag ett stopp just nu. bara för några veckor,
för det funkar inte att delge nånting just nu, jag har inga proportioner för vad som är för mycket eller för lite.
jag vet att det inte krävdes så mycket till övertalning (jag är glad att du ringde sandra),
för nu har jag duschat (belive it or not!!) och jag är på väg in till stora staden inom sju minuter.
för såna här dagar gör mig inte gott att stanna hemma och bara inte resa sig upp.
see you in a few weeks - hannu
tre möten som gjort min dag
är det nån gång jag skulle dött av näringsbrist är det nu,
mitt matintag den senaste tiden har varit katastrofalt.
jag vet inte om jag käkat såhär dåligt nångång förr.
jag tror knappt det. kanske att det kan vara anledningen till att jag sitter här och mår illa.
man är i det läget att man bara vill spy,
men jag har inte mod nog att stoppa fingrarna i halsen.
denna söndagen har annars varit en grym söndag att jobba.
den började bra (första mötet), fortsatte bra (andra mötet) och slutade bra (tredje mötet).
jag orkar inte ens klaga över minsta lilla.
jobbdagen har vart sjukt bra.
jag har nästan svårt att se att den kunde vart bättre.
flera såna här dagar tack!
(visserligen har jag skämt ut mig till den gränsen att man inte vet vart man tar vägen, men jag gör mitt bästa för att göra det till en bagatell..)
hela familjen är hos brorsan med brud i åsa.
det är såna här tider man längtar tillbaka till att vara liten.
det var bara då man hann ses, och inget var i vägen som gjorde att det inte gick.
(jag vill också vara där helt enkelt, vet inte om det framgick innan..)
nä, nu ska jag förflytta mitt illamående upp en våning, eller iaf ut ur det här rummet.
peace out
mitt matintag den senaste tiden har varit katastrofalt.
jag vet inte om jag käkat såhär dåligt nångång förr.
jag tror knappt det. kanske att det kan vara anledningen till att jag sitter här och mår illa.
man är i det läget att man bara vill spy,
men jag har inte mod nog att stoppa fingrarna i halsen.
denna söndagen har annars varit en grym söndag att jobba.
den började bra (första mötet), fortsatte bra (andra mötet) och slutade bra (tredje mötet).
jag orkar inte ens klaga över minsta lilla.
jobbdagen har vart sjukt bra.
jag har nästan svårt att se att den kunde vart bättre.
flera såna här dagar tack!
(visserligen har jag skämt ut mig till den gränsen att man inte vet vart man tar vägen, men jag gör mitt bästa för att göra det till en bagatell..)
hela familjen är hos brorsan med brud i åsa.
det är såna här tider man längtar tillbaka till att vara liten.
det var bara då man hann ses, och inget var i vägen som gjorde att det inte gick.
(jag vill också vara där helt enkelt, vet inte om det framgick innan..)
nä, nu ska jag förflytta mitt illamående upp en våning, eller iaf ut ur det här rummet.
peace out
fallin' like RAIN
jag har vart med om det sjukaste regnet för en dryg timme sen.
jag skämtar verkligen inte, det var HELT GALET!!
vi var där innan vasa viktoriagatan men efter smyrna,
och jag var bara tvungen att hinna med min buss.
då kommer det. regnet med stort R. sjukt stort R, det allra största.
vi ställer oss under tak, men med alldeles för få minuter kvar var jag tvungen att ta mig till vasa.
det räcker med att vi springer över gatan och hela kroppen är blöt.
inpå underkläderna.
vi försöker springa men ger upp vid betlehemskyrkan,
inser att vi kan inte bli blötare.
jag har aldrig vart med om maken.
det sjuka är att när jag hoppar av bussen här hemma är det alldeles torrt.
där går jag med droppande väska,
och skor med pölarsom efter liknande behandling förra året är ännu mer förstörda..
det var så himla konstigt att se.
nu har jag lyssnat på miracle drug på tok för många gånger.
asså det är typ en av mina favoritlåtar med u2,
eller det är nog det t.om men nu känner jag att efter 32 gånger får det vara nog för ikväll.
men ändå kan jag inte sluta trycka på play, en gång till o en gång till. o en gång till..
i wan't a trip inside your head spend the day there
hear the things you haven't said see what you might see
i wanna hear you when you call do you feel anything at all
i wanna see your thougts take shape and walk right out
nu är det dags för den stora sömnen.
sleep tight
- jane
jag skämtar verkligen inte, det var HELT GALET!!
vi var där innan vasa viktoriagatan men efter smyrna,
och jag var bara tvungen att hinna med min buss.
då kommer det. regnet med stort R. sjukt stort R, det allra största.
vi ställer oss under tak, men med alldeles för få minuter kvar var jag tvungen att ta mig till vasa.
det räcker med att vi springer över gatan och hela kroppen är blöt.
inpå underkläderna.
vi försöker springa men ger upp vid betlehemskyrkan,
inser att vi kan inte bli blötare.
jag har aldrig vart med om maken.
det sjuka är att när jag hoppar av bussen här hemma är det alldeles torrt.
där går jag med droppande väska,
och skor med pölarsom efter liknande behandling förra året är ännu mer förstörda..
det var så himla konstigt att se.
nu har jag lyssnat på miracle drug på tok för många gånger.
asså det är typ en av mina favoritlåtar med u2,
eller det är nog det t.om men nu känner jag att efter 32 gånger får det vara nog för ikväll.
men ändå kan jag inte sluta trycka på play, en gång till o en gång till. o en gång till..
i wan't a trip inside your head spend the day there
hear the things you haven't said see what you might see
i wanna hear you when you call do you feel anything at all
i wanna see your thougts take shape and walk right out
nu är det dags för den stora sömnen.
sleep tight
- jane
jag kommer aldrig förkorta sex and the city satc
jag gjorde det trots allt.
var nära på att ringa återbud imorse,
men kände av nån anledning att jag inte borde.
nu vet jag att jag borde ha gjort det!
ok, det är ingen big deal alls. egentligen.
jag kan bara inte låta bli att hata det.
ni förstår inte hur jobbigt det är att vara mig dagar som denna.. haha.
dagen började förövrigt bra med att jag inte försov mig.
har precis legat o sovit dock. det är så himla dumt.
men det gick bara inte att hålla ögonen öppna
ni förstår fortfarande inte hur jobbigt det är att vara mig dagar som denna!!
skruttan o jag kollade läget med stefan sundström igår.
jag tycker han har några jättevackra texter men det gavs inget rum till det igår.
efter en halvtimme hade vi fått nog.
eller jag kan ju inte säga att de resterande minutrarna inte bjöd på det vackra,
men då hade vi redan tappat tron.
blev sådär trött nu igen.
kan inte bestämma mig om ifall jag ska gå ut och andas lite liv i blodet.
eller om jag ska återgå till soffan igen.
det lutar åt det andra.
men gör jag en kraftansträngning kanske jag lyckas med det första?
jag tänker så här, det är 2 timmar och 45 minuter till sex and the city börjar.
(jag har för tillfället övergått till det då jag inte orkar kolla på scrubs reprisen för 14:e gången,
men det kommer inte bli långvarigt, snart blir all sexfokusering i sex and the city för mycket för mig,
och då övergår jag till scrubs igen. jag kan väl få ha det som bortförklaring så länge, snälla?)
kanske att jag vågar mig ut ändock.
(i säg sisådär 5-10 minuter iaf..)
en för stunden sjukt trött - hannu
nu är det bara 50 minuter kvar till sex and the city börjar.
gissa om jag gick ut eller la mig i soffan?
nej. gissa om inte jag kollat fel.
nu är det 1 timme och 45 minuter kvar till det börjar..
var nära på att ringa återbud imorse,
men kände av nån anledning att jag inte borde.
nu vet jag att jag borde ha gjort det!
ok, det är ingen big deal alls. egentligen.
jag kan bara inte låta bli att hata det.
ni förstår inte hur jobbigt det är att vara mig dagar som denna.. haha.
dagen började förövrigt bra med att jag inte försov mig.
har precis legat o sovit dock. det är så himla dumt.
men det gick bara inte att hålla ögonen öppna
ni förstår fortfarande inte hur jobbigt det är att vara mig dagar som denna!!
skruttan o jag kollade läget med stefan sundström igår.
jag tycker han har några jättevackra texter men det gavs inget rum till det igår.
efter en halvtimme hade vi fått nog.
eller jag kan ju inte säga att de resterande minutrarna inte bjöd på det vackra,
men då hade vi redan tappat tron.
blev sådär trött nu igen.
kan inte bestämma mig om ifall jag ska gå ut och andas lite liv i blodet.
eller om jag ska återgå till soffan igen.
det lutar åt det andra.
men gör jag en kraftansträngning kanske jag lyckas med det första?
jag tänker så här, det är 2 timmar och 45 minuter till sex and the city börjar.
(jag har för tillfället övergått till det då jag inte orkar kolla på scrubs reprisen för 14:e gången,
men det kommer inte bli långvarigt, snart blir all sexfokusering i sex and the city för mycket för mig,
och då övergår jag till scrubs igen. jag kan väl få ha det som bortförklaring så länge, snälla?)
kanske att jag vågar mig ut ändock.
(i säg sisådär 5-10 minuter iaf..)
en för stunden sjukt trött - hannu
nu är det bara 50 minuter kvar till sex and the city börjar.
gissa om jag gick ut eller la mig i soffan?
nej. gissa om inte jag kollat fel.
nu är det 1 timme och 45 minuter kvar till det börjar..
då försöker vi igen
ok folks, let's give it a new try. 
efter att vi frugat en sista gång i detta hem denna sommarn begav sig frugan uppåt.
några få timmar senare begav jag mig mot centralstationen där jag träffade johanna.
vi hoppade på bussen med ac och bälte. johanna vägrade att ha på sig bältet,
även när jag försökte sätta på det.
bara att inse, det där året emellan oss som ger mig auktoritet betyder uppenbarligen inte så mycket för henne.
efter att fightats mot brännmaneter i en halvtimme vågade vi oss äntligen ner i vattnet.
jag har aldrig sett en så stor bärnnmanet förr. heeeelt galet.
kvällen var askalas!
söndagen fortsatte ut till marstrand,
och på eftermiddagen for vi hem.
möts upp av en familj, med en glad mamma i framsätet.
efter att ha kramat lillen fyrahundra gånger var vi framme på nytt kalas.
(kan ju meddela att jag nästan somnade där..)
helgen i korta drag, och det kan kan bli så bra. helt enkelt.
pussiluss
efter att vi frugat en sista gång i detta hem denna sommarn begav sig frugan uppåt.
några få timmar senare begav jag mig mot centralstationen där jag träffade johanna.
vi hoppade på bussen med ac och bälte. johanna vägrade att ha på sig bältet,
även när jag försökte sätta på det.
bara att inse, det där året emellan oss som ger mig auktoritet betyder uppenbarligen inte så mycket för henne.
efter att fightats mot brännmaneter i en halvtimme vågade vi oss äntligen ner i vattnet.
jag har aldrig sett en så stor bärnnmanet förr. heeeelt galet.
kvällen var askalas!
söndagen fortsatte ut till marstrand,
och på eftermiddagen for vi hem.
möts upp av en familj, med en glad mamma i framsätet.
efter att ha kramat lillen fyrahundra gånger var vi framme på nytt kalas.
(kan ju meddela att jag nästan somnade där..)
helgen i korta drag, och det kan kan bli så bra. helt enkelt.
pussiluss
hjärta insikt principer
jag vet inte om det handlar om att rädda sitt eget skinn,
skrev det i ett sms till frugan igår.
jag vill inte tro det,
men nånstans är det kanske så ändå?
allt går ju annars enligt förra årets schema..
jag drömde en sjukt jobbig dröm natten till igår.
det var me myself and i, sandra, alex och min barndomskärlek.
han man var kär i men aldrig fick,
och som man nu på äldre dar "har glömt",
men ser man honom slår hjärtat lite hårdare,
och man väntar även om man inte erkänner det på att han ska bli singel.
anyway, det var vi. hemma hos mig. kollandes tv, spelade kort, checkade film.
och alex det är längesen jag var så bitter på dig som i den drömmen va.
du försökte ta honom från mig!
först satt ni bara sjukt nära varann när vi kolla tv.
men efter ett tag når kulmen då du lägger dig i hans famn precis som det vore världens naturligaste sak.
nu blir jag svinsur på dig och drar med dig ut.
jag skriker åt dig och är verkligt arg. (tänk om jag blev så arg på riktigt!!)
och du säger - men det är så svårt att säga nej när han vill att jag ska ligga så.
ok, men byt soffa då.
när vi går in sen gör du det.
i det verkliga livet har jag aldrig bråkat om nån kille så,
men i den drömmen fick jag änna känna på hur det kan vara..
känns ganska onödigt och nåt man kanske borde hålla sig borta från.
nu drar vi till instön om bara nån kort timme.
lyckan is on top.
jonathan johansson, fortfarande mannen i mitt liv. http://www.youtube.com/watch?v=N6pe-OQnf10
jag delar med mig av honom, men bara lite. litegrann.
för det är ju inte hans låt, men han frankerar litegrann i den.
peace and love
skrev det i ett sms till frugan igår.
jag vill inte tro det,
men nånstans är det kanske så ändå?
allt går ju annars enligt förra årets schema..
jag drömde en sjukt jobbig dröm natten till igår.
det var me myself and i, sandra, alex och min barndomskärlek.
han man var kär i men aldrig fick,
och som man nu på äldre dar "har glömt",
men ser man honom slår hjärtat lite hårdare,
och man väntar även om man inte erkänner det på att han ska bli singel.
anyway, det var vi. hemma hos mig. kollandes tv, spelade kort, checkade film.
och alex det är längesen jag var så bitter på dig som i den drömmen va.
du försökte ta honom från mig!
först satt ni bara sjukt nära varann när vi kolla tv.
men efter ett tag når kulmen då du lägger dig i hans famn precis som det vore världens naturligaste sak.
nu blir jag svinsur på dig och drar med dig ut.
jag skriker åt dig och är verkligt arg. (tänk om jag blev så arg på riktigt!!)
och du säger - men det är så svårt att säga nej när han vill att jag ska ligga så.
ok, men byt soffa då.
när vi går in sen gör du det.
i det verkliga livet har jag aldrig bråkat om nån kille så,
men i den drömmen fick jag änna känna på hur det kan vara..
känns ganska onödigt och nåt man kanske borde hålla sig borta från.
nu drar vi till instön om bara nån kort timme.
lyckan is on top.
jonathan johansson, fortfarande mannen i mitt liv. http://www.youtube.com/watch?v=N6pe-OQnf10
jag delar med mig av honom, men bara lite. litegrann.
för det är ju inte hans låt, men han frankerar litegrann i den.
peace and love
somna lycklig
jag harsuttit ute o sovit (som alla andra dagar efter jobbet denna veckan)
liite för länge kanske.
är det bara jag som inte pallar trycket,
eller är alla lika trötta som jag?
imorn är det sista dagen för veckan i vilket fall som helst.
sen åker vi till instön på lördag.
snacka om att det var förra sommarens flykt.
varannan vecka typ.
inte för att det fanns så mkt att fly från då.
läget var fortfarande on top.
det är inte först förrän om nån vecka det kalla slaget i magen verkligen kom.
anyhow, det är övervägande ljusa minnen från den tiden.
tid för en instön-reuinon nu helt enkelt.
även om den inte blir lika långvarig som förra året, tyvärr.
att man ska bli stor och inte kunna fly i evighet längre.
jag har bokat tid hos frisören nästa vecka.
det ger mig alltid lite ångest.
och jag drar alltid ut på det 'til the end.
(som det alltid blir när jag ska göra nåt jag inte vill,
och nu går det inte att vänta längre liksom..)
även om jag själv gillar det som mest när det är långt o slitet.
vet inte varför, men då känner jag mig som mest hemma for some reason!
jag försöker sätta ord på varför, hitta anledning till vad det är som gör att jag inte gillar att gå till frisören.
men det går typ inte.
kanske att det handlar om att man inte har nån kontroll.
man sätter sig där, blött hår slickat längs kinderna i alldeles för tasktigt ljus.
och man bara väntar på att rensa bort det där håret,
som man egentligen gillar.
även om det är bågnstyrigt och all over the place. allt som oftast.
när det är kort känner jag mig.. inte likadan som vanligt.
haha, vet inte vad det är för skillnad egentligen.
men hjälp här gick jag bananas på frisören.
hon är skitschysst och vill bara mitt bästa.
wtf, vart ligger mitt problem liksom?
over and out,
somna lycklig http://www.youtube.com/watch?v=Tl8R1dG5mos&feature=related
liite för länge kanske.
är det bara jag som inte pallar trycket,
eller är alla lika trötta som jag?
imorn är det sista dagen för veckan i vilket fall som helst.
sen åker vi till instön på lördag.
snacka om att det var förra sommarens flykt.
varannan vecka typ.
inte för att det fanns så mkt att fly från då.
läget var fortfarande on top.
det är inte först förrän om nån vecka det kalla slaget i magen verkligen kom.
anyhow, det är övervägande ljusa minnen från den tiden.
tid för en instön-reuinon nu helt enkelt.
även om den inte blir lika långvarig som förra året, tyvärr.
att man ska bli stor och inte kunna fly i evighet längre.
jag har bokat tid hos frisören nästa vecka.
det ger mig alltid lite ångest.
och jag drar alltid ut på det 'til the end.
(som det alltid blir när jag ska göra nåt jag inte vill,
och nu går det inte att vänta längre liksom..)
även om jag själv gillar det som mest när det är långt o slitet.
vet inte varför, men då känner jag mig som mest hemma for some reason!
jag försöker sätta ord på varför, hitta anledning till vad det är som gör att jag inte gillar att gå till frisören.
men det går typ inte.
kanske att det handlar om att man inte har nån kontroll.
man sätter sig där, blött hår slickat längs kinderna i alldeles för tasktigt ljus.
och man bara väntar på att rensa bort det där håret,
som man egentligen gillar.
även om det är bågnstyrigt och all over the place. allt som oftast.
när det är kort känner jag mig.. inte likadan som vanligt.
haha, vet inte vad det är för skillnad egentligen.
men hjälp här gick jag bananas på frisören.
hon är skitschysst och vill bara mitt bästa.
wtf, vart ligger mitt problem liksom?
over and out,
somna lycklig http://www.youtube.com/watch?v=Tl8R1dG5mos&feature=related