pause

ok vänner.
en ny paus har startat.

återkommer nästa år.

cheers.


efter skimret, efter snön

så faller snön
och vi som inte orkar
ska vi gömma oss i månader
ska vi sakta blekna bort? - jonathan johansson


det är fortfarande lika grått här.
men jag ska ut och trotsa vädret (världen) snart ändå.
fast jag gillar det.
hellre lite grått än en sol som hånskrattar oss.

kylan biter sig fast i kinderna.
kylan äter upp de som inte väljer att stå emot.

på den tiden då jag fortfarande for över till andra sidan stan,
- vilket oftast kändes fett ovärt,
men det hände ibland, det hade sina ljusa stunder -
pratade vi om kylan. hur kallt det var.
hur värmen gav ro.

nu såhär några år senare,
tror jag det bottnar i trygghet.
källan till värme var en hand på ryggen.
en hand som värmde, en hand som sa 'jag är här'

nu ska jag ut,
innan det blir mörkt igen.

over and out


8 december

värmland är som jag minns det.
på ett sätt, kylan existerar och den biter i kinderna
- man slipper fundera kring om man lever eller inte.

men jag minns det inte såhär grått.
verkligheten blir inte gråare än nu.

8 dec.
åren har flygit förbi oss.
samtidigt, det har hunnits med en hel del.
på plats tilbaka i mölndal gicks skolan klart.
studenten here i come.
ett år med jobb och resa hanns med och ett år här, på geijer.

blir det inte fel bara, att överallt annat fortfarande drömma.
om att ha en verklighet så långt ifrån denna.
men i en verklighet där jag är fin,
hur dumt det än låter..

förut såg jag 8 dec som en vändpunkt.
hela datumet fick stå för att 'här kom vändningen'.
med åren som gått känner jag mig nog mera tveksam.
vändpunkt blir så drastiskt,
och trots en drastisk förändring,
så är mycket sig likt.

over and out

den stora flykten

ok vänner,
nu flyr jag in i skogen ett par dagar.
mobilen kommer inte vara på den heller.


det är verkligen kravlös kärlek som genomsyrar dagarna,
fast nere på marken just nu.


ta hand om varann.
- hanna



dags att leva i drömmen igen 2010?

vet ni vad vänner.
ja det vet ni, vi blir äldre. och åren flyr oss.
men vi lever ju med åren, eller?

5:e dec.
vet vi ni vad,
det var då min dom kom.
nu fanns det inte längre möjlighet att tänka annat.

det är som om dagarna, datumen etsat sig fast.
är inte det märkligt ändå.
ingenting är som då.

men som man konstaterat.
tänk om det faktiskt såg ut så.
om vi fick vara där igen.
om verkligheten var densamma.
not our time to live the dream right now.
maybe next year babe?
i'm on!!
eller försöker vi bara måla upp en grådassig bild i glada färger?
always worth giving it a try ffs!

det där med hanteringen.
nu blir det en tripp in i de värmländska skogarna.
vem hade trott att placet jag försökte fly ifrån förra året,
nu blir ett andrum?
inte jag..
vi fortsätter att inte ta tag i det verkliga,
utan fortsätter fly.
moget! eller hur.

fotona på världens vackraste barn blev underbara,
tack vare att hon är underbar.
imorn blir det barnpassning för hela slante,
första kvällen utan föräldrar - wow!


dags för den stora packningen dåra.
sleep tight folks.
love - jane

jag är gay

verkligen tid att komma ut ur gaderoben.
ingen idé att hålla inne på det längre.

jag måste vara gay.
på riktigt.


underbart!

jag tror inte jag skämtar..


pussiluss

stockholm baby

jag beskrev honom såhär
-killen med stort k(uk, sorry, kan bara inte sluta köra den)-
'han är en sån som tränar så mycket att han t.o.m har en bred nacke!!'
vad hade jag jag att komma med.
hur kunde 'en sån som han' vilja ha mig?!

i mina ögon var allt mer eller mindre perfekt.
inte vi då alltså. utan han.
det är lätt att måla upp en bild av någon, sätta honom högt.

min syster i lagen hämmade mig ganska tidigt.
fick mig att förstå hur dumma tankarna var.
hur jag satte mig i underläge,
och vilket dumt ursprungsläge det blir.
uppenbarligen vill han ses.
släpp tankarna.

sagt och gjort.
jag traskade samma väg som vanligt.
tar det lugnt.
försiktigt, varsamt, långsamt, sakta - you name it.
trampar alltid i fällan. igen.
ett slag i magen - och du dör lite inombords.
och har återigen tappat allt vad värdighet och känna-in-läget-känsla heter.
hur kan man se något så olika?!

konstigt dock att man fortsätter förvånas.


vi pratade ikapp all tid som gått, bara traskat förbi oss
-utan att vi riktigt lagt märke till det- nu under helgen.
stockholm log med oss när vi skrattade oss upp och ner längs kungsgatan,
då vi julmarknade i gamla stan.
vi insåg att likheten fortfarande finns kvar i oss.
att så många år gått nu, att vänskapen växer trots de få gånger vi ses per år.
vi kom även fram till hur olika vi är.
hur min vän alltid har män. med betoning på alltid, kring sig,
eller rättare sagt EFTER sig.
hur hon har svårt att känna.

hur min situation är tvärtom.
men att jag alltid är den som känner.

så sjukt.
att man inte bara kan ta av varann.
ge åt varann.
äta upp godbitarna man vill leva med.


ska agera fotograf imorn åt världens vackraste barn.
ska tänka sängväg nu då så jag kan ta några vettiga bilder.

sleep tight mates
- hannu