tredje gången gillt(?)
efter att ha lagt ut 800 kronor idag på läkarbesök/medicin,
insåg jag att jag lagt ut kontanter motsvarande en hultsfredsbiljett,
på läkarbesök/medicin under en dryg vecka.
ganska bra jobbat va.
han idag verkade bra dock.
finally. lite hopp tillbaka.
efter att först ha mött en läkare som gjorde mig hög på medicin
- ruset varade en kväll. och sen var det lika kasst igen, trots recept på mediciner -
såg jag 'framemot' vårdis.
där möttes jag av en barsk kvinna som mer eller mindre vrålade
'HERMANSSON' när det var min tur.
väl inne var hon lugnare.
hon tittade på mig med sina hundögon, huvudet låg på sned och hon suckade samtidigt som hon konstaterade
' jag har aldrig sett liknande' ' jag vet inte vad vi ska göra med dig'
gång på gång.
blir inte kvar mer än fem minuter då hon berättat för mig hur hopplöst detta är.
går det inte över helt random på en vecka ska jag komma tillbaka.
- ehh ok, varför ska jag komma tillbaka till nån som bara tittar på mig med uppgivenhet?
därifrån går jag med ytterligare recept.
idag kom han som blev min räddning.
förhoppningsvis.
han förklarade så jag förstod och gav tillbaka hoppet.
det blev ganska mycket nya mediciner,
med rejäla doser nu i början.
han talade inte illa om de andra,
men när han frågade vilka mediciner jag hittills fått möttes jag av ett
' ok.. den hjälper ju inte mot klåda och det är ju därför du är här '
yes. sjukvården idag!
i övrigt lutar det åt hultsfred. yey.
imorn smäller det så fett.
mikael, jag och landslaget kommer verkligen rocka sönder hela ullevi.
the big party is on g - and i'm in the middle of it.
as always.
nu har jag tänkt
- en sista gång use somebody och sen lägger jag mig.
eller börjar tänka sängen iaf.
vilket innebär borsta tänder, bestämma sovplats
(inatt blev jag tokig på mitt rum. fann världens tunnaste madrass,
tilhörande en tältsäng och la mig här nere.
värmen i mitt rum är uppemot 30 grader, trots tvärdrag.
på övervåningen funkar det inget vidare bara. tyvärr.
här nere blir det kallt bara man öppnar fönstret nattetid,
förstår inte varför luften stannar däruppe och står still, dags att lära sig vädra)
nu har låten tagit slut och jag ska verkligen gå.
dags för stora tandborstningen och kvällens insmörjning med kortison all over my body.
köss och kram
insåg jag att jag lagt ut kontanter motsvarande en hultsfredsbiljett,
på läkarbesök/medicin under en dryg vecka.
ganska bra jobbat va.
han idag verkade bra dock.
finally. lite hopp tillbaka.
efter att först ha mött en läkare som gjorde mig hög på medicin
- ruset varade en kväll. och sen var det lika kasst igen, trots recept på mediciner -
såg jag 'framemot' vårdis.
där möttes jag av en barsk kvinna som mer eller mindre vrålade
'HERMANSSON' när det var min tur.
väl inne var hon lugnare.
hon tittade på mig med sina hundögon, huvudet låg på sned och hon suckade samtidigt som hon konstaterade
' jag har aldrig sett liknande' ' jag vet inte vad vi ska göra med dig'
gång på gång.
blir inte kvar mer än fem minuter då hon berättat för mig hur hopplöst detta är.
går det inte över helt random på en vecka ska jag komma tillbaka.
- ehh ok, varför ska jag komma tillbaka till nån som bara tittar på mig med uppgivenhet?
därifrån går jag med ytterligare recept.
idag kom han som blev min räddning.
förhoppningsvis.
han förklarade så jag förstod och gav tillbaka hoppet.
det blev ganska mycket nya mediciner,
med rejäla doser nu i början.
han talade inte illa om de andra,
men när han frågade vilka mediciner jag hittills fått möttes jag av ett
' ok.. den hjälper ju inte mot klåda och det är ju därför du är här '
yes. sjukvården idag!
i övrigt lutar det åt hultsfred. yey.
imorn smäller det så fett.
mikael, jag och landslaget kommer verkligen rocka sönder hela ullevi.
the big party is on g - and i'm in the middle of it.
as always.
nu har jag tänkt
- en sista gång use somebody och sen lägger jag mig.
eller börjar tänka sängen iaf.
vilket innebär borsta tänder, bestämma sovplats
(inatt blev jag tokig på mitt rum. fann världens tunnaste madrass,
tilhörande en tältsäng och la mig här nere.
värmen i mitt rum är uppemot 30 grader, trots tvärdrag.
på övervåningen funkar det inget vidare bara. tyvärr.
här nere blir det kallt bara man öppnar fönstret nattetid,
förstår inte varför luften stannar däruppe och står still, dags att lära sig vädra)
nu har låten tagit slut och jag ska verkligen gå.
dags för stora tandborstningen och kvällens insmörjning med kortison all over my body.
köss och kram
freakin' out
bara att bita ihop.
och det funkar med nöd och näppe.
utslagen äter upp mig.
och jag är inte längre på väg att bli knäpp.
jag har blivit knäpp och är numera mentalt missanpassad för att fungera i samhället.
i övringt är sommaren på topp och jag är glad i att inte jobba så mycket.
var på fotboll med lillen igår. u-21 em rocks!
på fredag blir det sverige - england. YES YES YES!!
sömnens tid är inne, ögonen faller ihop.
köss
och det funkar med nöd och näppe.
utslagen äter upp mig.
och jag är inte längre på väg att bli knäpp.
jag har blivit knäpp och är numera mentalt missanpassad för att fungera i samhället.
i övringt är sommaren på topp och jag är glad i att inte jobba så mycket.
var på fotboll med lillen igår. u-21 em rocks!
på fredag blir det sverige - england. YES YES YES!!
sömnens tid är inne, ögonen faller ihop.
köss
utslag is the shit
utslag är det nya för i år.
gissa vem som anammat modet?
yey! jag älskar att vara först!
axessakuten suger balle.
massa medicin, men inget hjälper.
och jag blir knäpp snart.
på riktigt.
det tar aldrig slut.
det har hållt på i en vecka nu.
och medicinering nästan lika länge.
det kliar dygnet runt.
jämt och hela tiden.
imornbitti blir det vårdcentralen för hela slanten.
life's just to good!!
burn baby burn
hemma.
yey - tror jag.
tillbaka till att inte ha koll på dagarna och blanda ihop helg med vardag.
men vad gör det, sommaren är väl på g!!
eller?
- önskar att jag syftade på disco inferno (älskar när lillen sjunger på den)
men jag är på väg att bli fett bränd.
tillbaka till det där med att gräva sin egen grav.
men vad iallsindar, vad hade jag väntat mig?
men visst är det så, man vill aldrig ge upp hoppet.
såklart.
- eller vadå önskade, klart man ALLTID syftar på
http://www.youtube.com/watch?v=A_sY2rjxq6M
yää.
hångel - hannu
yey - tror jag.
tillbaka till att inte ha koll på dagarna och blanda ihop helg med vardag.
men vad gör det, sommaren är väl på g!!
eller?
- önskar att jag syftade på disco inferno (älskar när lillen sjunger på den)
men jag är på väg att bli fett bränd.
tillbaka till det där med att gräva sin egen grav.
men vad iallsindar, vad hade jag väntat mig?
men visst är det så, man vill aldrig ge upp hoppet.
såklart.
- eller vadå önskade, klart man ALLTID syftar på
http://www.youtube.com/watch?v=A_sY2rjxq6M
yää.
hångel - hannu
but she's touching his chest now he takes of her dress now - let me go
hemma.
det är konstigt att vara hemma.
men visst är det märkligt ändå att det känns konstigt.
det blir så lurigt det där.
när man är hemma på olika ställen.
- parts of me is still on lonely beach..
fredagen var en jobbig dag.
man vill ju helst vara stark och känna att det är över.
att man är glad åt det som varit,
men att det nu är dags för nåt annat.
delar av mig kände så.
men mestadels var det pretty jobbigt.
och som annie sa
- när det väl bryter löst kan man inte sluta.
och så var det.
det fanns inget slut på tårarna.
det där med avslut är inte riktigt min grej.
väl hemma var det ändå ok.
började packa upp redan på lördagen faktikst.
och sen dess har jag fortsatt uppackningen / städning av rummet.
= never ending project.
det har varit mit projekt sen cirkus 2006 att få det städat på rummet.
utan att lyckas.
kanske min tur nu. dags att bestämma sig för att genomföra det.
det är ju det det hänger på so to say..
lillebror ska iväg på den festen man har i nian.
nu ganska snart.
min fina lillebror.
skjorta och finbyxor får även honom att se stor ut.
naglarna gror fortfarande och jag lyckas hålla de borta från tänderna.
därmed är cirkeln mer eller mindre sluten.
jag började geijerskolan med att försöka sluta bita på naglarna.
tappade det några gånger under terminen,
men är nu tillbaka i försökandet att sluta.
och har lyckats för ett tag iaf!
köss
det är konstigt att vara hemma.
men visst är det märkligt ändå att det känns konstigt.
det blir så lurigt det där.
när man är hemma på olika ställen.
- parts of me is still on lonely beach..
fredagen var en jobbig dag.
man vill ju helst vara stark och känna att det är över.
att man är glad åt det som varit,
men att det nu är dags för nåt annat.
delar av mig kände så.
men mestadels var det pretty jobbigt.
och som annie sa
- när det väl bryter löst kan man inte sluta.
och så var det.
det fanns inget slut på tårarna.
det där med avslut är inte riktigt min grej.
väl hemma var det ändå ok.
började packa upp redan på lördagen faktikst.
och sen dess har jag fortsatt uppackningen / städning av rummet.
= never ending project.
det har varit mit projekt sen cirkus 2006 att få det städat på rummet.
utan att lyckas.
kanske min tur nu. dags att bestämma sig för att genomföra det.
det är ju det det hänger på so to say..
lillebror ska iväg på den festen man har i nian.
nu ganska snart.
min fina lillebror.
skjorta och finbyxor får även honom att se stor ut.
naglarna gror fortfarande och jag lyckas hålla de borta från tänderna.
därmed är cirkeln mer eller mindre sluten.
jag började geijerskolan med att försöka sluta bita på naglarna.
tappade det några gånger under terminen,
men är nu tillbaka i försökandet att sluta.
och har lyckats för ett tag iaf!
köss
time to say goodbye
vi packar och pratar.
det känns olustigt att ta ner hela rummet.
det är ju ändå ens rum.
mitt rum. att nån annan ska ta det sen känns jättekonstigt.
klassen hänger nu,
och det är trevligt.
men jag har en konstig känsla i magen.
det kommer vara jobbigt att åka härifrån.
trots allt.
det är en trygghet att vara här.
världen blir så mycket mindre.
dags att komma ut ur bubblan.
dags att återvända till klassen nu, de sista minutrarna ihop.
vi ses i mölndal.
snart.
pussiluss
det känns olustigt att ta ner hela rummet.
det är ju ändå ens rum.
mitt rum. att nån annan ska ta det sen känns jättekonstigt.
klassen hänger nu,
och det är trevligt.
men jag har en konstig känsla i magen.
det kommer vara jobbigt att åka härifrån.
trots allt.
det är en trygghet att vara här.
världen blir så mycket mindre.
dags att komma ut ur bubblan.
dags att återvända till klassen nu, de sista minutrarna ihop.
vi ses i mölndal.
snart.
pussiluss
ur Jane Eyre
jag läste ut Jane Eyre för ett tagsen.
fick låna den av annie och sen har det bara blivit att jag haft kvar den på rummet.
jag kan rekommendera den om du inte läst den.
just detta stället har fäst sig lite extra hos mig.
ta dig tiden att läsa det.
hennes beskrivelse av ett krossat hjärta kan nog inte bli tydligare.
' Jane Eyre som hade varit envarm, förväntansfull kvinna, på väg att stå brud, var återigen en frusen, ensam flicka. Hennes liv var grått, hennes framtid ödslig. Midvinterköld hade drabbat högsommaren, en vit decemberstorm hade virvlat fram över juni. Isen täckte de mogna äpplena, snödrivorna krossade de utslagna rosorna, över åker och äng låg en dödskall svepning. Stigar som varit fulla av blom kvällen innan låg idag oframkomliga under snön, och skogen som för tolv timmar sedan hade stått lummig och doftande som tropikernas lunder var nu kal och vit som en furuskog i det vintriga Norge. Alla mina förhoppningar var döda, offer för en enda hemsökelse, en sådan som över en natt kom över allt förstfött i Egyptens land. Jag såg på dem, dessa drömmar som igår hade varit så levande och brinnande: nu låg de som stela, frusna lik som aldrig skulle få liv igen. Jag såg på min kärlek, som tillhörde min herre, denna känsla som han hade skapat: den skälvde i mitt hjärta som ett sjukt barn i en iskall vagga. Den var plågad och orolig, den kunde inte söka sig till mr Rochesters famn, inte värma sig vid hans bröst '
skrivet av Charlotte Brontë
fick låna den av annie och sen har det bara blivit att jag haft kvar den på rummet.
jag kan rekommendera den om du inte läst den.
just detta stället har fäst sig lite extra hos mig.
ta dig tiden att läsa det.
hennes beskrivelse av ett krossat hjärta kan nog inte bli tydligare.
' Jane Eyre som hade varit envarm, förväntansfull kvinna, på väg att stå brud, var återigen en frusen, ensam flicka. Hennes liv var grått, hennes framtid ödslig. Midvinterköld hade drabbat högsommaren, en vit decemberstorm hade virvlat fram över juni. Isen täckte de mogna äpplena, snödrivorna krossade de utslagna rosorna, över åker och äng låg en dödskall svepning. Stigar som varit fulla av blom kvällen innan låg idag oframkomliga under snön, och skogen som för tolv timmar sedan hade stått lummig och doftande som tropikernas lunder var nu kal och vit som en furuskog i det vintriga Norge. Alla mina förhoppningar var döda, offer för en enda hemsökelse, en sådan som över en natt kom över allt förstfött i Egyptens land. Jag såg på dem, dessa drömmar som igår hade varit så levande och brinnande: nu låg de som stela, frusna lik som aldrig skulle få liv igen. Jag såg på min kärlek, som tillhörde min herre, denna känsla som han hade skapat: den skälvde i mitt hjärta som ett sjukt barn i en iskall vagga. Den var plågad och orolig, den kunde inte söka sig till mr Rochesters famn, inte värma sig vid hans bröst '
skrivet av Charlotte Brontë