i've said it before: jag är så dum!

jag är nyss hemkommen och hur trött som helst.
är man inte liiite gammal när man åker hem då alla andra har som roligast?
inte min kväll ikväll, kanske imorn(!?)
det värker i kroppen. vad jag minns var det inte såhär innan resan, eller?
det var kul att kolla cortege och kul att få lite primetime med tove.
med betoning på lite.
ändock, lite är bra mycket bättre än ingenting.

men.

JAG ÄR SÅ DUM!!!
hur ofta får man chansen två gånger samma dag utan att ta den?
åh åh åh.
kan inte någon plocka bort de där spärrarna som så ofta saknas,
när jag som mest behöver det.
snälla snälla snälla.
men som tove sa
- studentfesten hanna studentfesten.

då smäller det så in i norden.



peace out

jag är världens tönt

ok, jag vet. jag vet jag vet.
jag är världens tönt.
jag började lipa till klass 9A nu ikväll och frågade lillen omgående
- hur jag ska jag klara av att det är sista avsnittet nästa vecka?!
och han med sin lugna röst säger
- men hanna
hahahahah mobbat.

här är btw låten som fångade mitt hjärta förra året,
tror det var då jag i min ensamhet kollade på delar av firandet av victorias 30-årsdag.
(ja usch, jag våndas lite av att tänka på dagen,
det var en sån dag man inte ville sluta le för känslan i kroppen var på topp,
samtidigt kändes det hela tiden som att detta är för bra för att vara sant.
varpå det fick ett pretty abrupt slut)
sen har den varit med som ett ledande mantra under resan
http://www.youtube.com/watch?v=kNDH5yaYtNg

peace and love

vad hände där?

man står liksom helt i förundran och tänker
va i allsindar hände där egentligen?

och just nu finner jag nog inga andra ord för att beskriva läget.

over and out - hannu k

om du tvekar

har i vanlig ordning så mycket som vill ut,
men det är en balansgång det där mellan att dela med sig lagom eller way to much.

så jag stoppar det här nånstans.

kan annars börja med att jag imorse kom att tänka på min grek/greken a.k.a djtoni,
sista kvällen på fraser "... and the swedish girls: DRINK!"
och när jag hör don't hold back is there anybody out there felling something
känns det så otroligt nära, men ändå så långt bort.
inte för att min grek gillade house. djtoni diggade väldigt märklig musik.
lite jazz/blues inspirerat med konstiga inslag av typ indisk och balkan musik.
som ni märker kan jag inte beskriva den riktigt.
det som är det roliga med allt är iaf att han var det första (for some reason) jag vaknade till imorse!
hahaha. (om man bortser från klockan 3 då jag får sms av tove..)

imorse vaknade jag dock med magont som satt ända in i ryggen.
-det är såna tider nu- så när jag kommer ner säger jag till lillen
- vet du vad jag har
- ont i huvudet?
- nä, men jätteont i magen, hur visste du att jag hade ont?
- jag vet inte, det bara lät så.
haha ok liksom.

helgen har förövrigt varit en bra helg.
förutom att jag är så trött att det värker i mig.

nu är det snart dags för den stora tandborstningen.
peace and love

http://www.youtube.com/watch?v=1K3wQLx8ksQ&feature=related
-sarek

där får jag andas ut

känslan i kroppen är den här tunga, jag - orkar- inte- lyfta - benet - känslan.
och jag menar det verkligen.
när jag kom hem från jobbet satte jag mig i stolen på trädgården och satt där i nästan två timmar.
utan att röra ens det minsta lilla på fingret.
då jag satt där kom jag att tänka på alla gånger jag tänkt/skrivit/ropat/uttryckt:
ge mig tid att andas
jag måste få andas ut.

kom i mina tankar att tänka på
tomas andersson wijs - där får jag andas ut
ska inte direkt säga att den sången satt ord på mina tankar,
men just där får jag andas ut har satt spår i mina tankar-
vet inte om han funnit platsen eller vilan i att kunna andas ut,
det känns väl lite som det för att kunna uttrycka sig så.
och det lockar mig så fett.

en gång var jag sorgsen nu har jag köpts fri
inte längre slav under minnets tyranni
ännu smärtar såren ifrån ödets  spjut
men jag har ett hem nu där jag får andas ut
vartän vägarna bär
vartän drömmen tar slut
i hans nåd faller jag där får jag andas ut
där får jag andas ut där får jag andas ut
i hans nåd faller jag där får jag andas ut

en gång var jag bunden nu har jag köpts fri
inte längre slav under världens tyranni
en gång var jag hunsad av maktens stora män
nu är han min herre som dog för kärleken
vartän vägarna bär vartän drömmen tar slut
i hans nåd faller jag där får jag andas ut
där får jag andas ut där får jag andas ut
i hans nåd faller jag där får jag där får jag andas ut
där får jag andas ut i hans nåd faller jag
där får jag andas ut
i hans nåd faller jag där får jag andas ut

peace and love

dagen då mowgli fångade mitt hjärta

jag har lite utav en fettisch att att tänka "för två månader sen idag gjorde jag det här"
iaf. för två månader sen idag befann jag mig några utav de första dagarna på koh chang.
(kan redan nu tilläga att jag inte kommer ha några hämningar just idag. just want you to know.
vill ju inte ha några stora chockeringar här. även om det där med att stoppa sig i tid aldrig riktigt vart min grej..)

kvällen innan hade jag bokat tid för snorkling,
och efter lite tjat på tove bestämde även hon sig för att ta sig ett dyk.
vi blir upphämtade på morgonen runt halv nio och taxin går till bang bao med några andra som ska med på samma tur som oss.
väl framme prövas det simfötter och tove grejar med wetsuit (vad heter det? bara tappa ordet helt) och sånt som hon behöver.
nästan på direkten framme på dykarcentret ser jag en thai, han har världens vackraste långa hår,
en smal kropp med långa fina muskler, och tatueringar över nästan hela överkroppen.
minns jag inte helt tokigt så blev han redan här mowgli.
han blev i vilket fall som helst mowgli senare annars.
hela mitt jag smälter så fett inombords och jag bara önskar att han ska med ut på båten.
det ska han.

-(bör tilläggas, innan thailand präglades resan mycket av alla k, killar, kläder, känslor.
här skulle det vara slut på allt sånt, bara avkoppling och inte ens ge grabbarna en blick liksom.
här försvann ju den bestämmelsen ganska så drastiskt)-

väl ute på båten är det ganska förvirrande, han som är med tove snackar med henne,
och alla verkar ha nåt att göra. utom jag, som inte ska dyka.
när vi väl är ute på plats mår jag ganska illa o vill bara ner i vattnet,
men inget händer. alla gör nåt, utom jag.
frågar tove vart jag ska ta vägen, hon tror jag vinner på att bara vänta in läget.
hennes kille frågar mig hur det går o om det ska bli kul.
det ska bli skitkul, men att jag inte vet vad jag ska göra bara.
då pekar han på killen med det långra håret och den tatuerade överkroppen: mowgli!
- han ska ta hand om dig.


och nu skämtar jag inte. jag trodde nästan helt seriöst att jag skulle dö!
efter ett tag hoppar vi ner i vattnet.
först gör jag dock sönder ett par simglasögon.
(och innan dagens slut lyckas jag även tappa en snorkel. bra jobbat..)

sen är det så sjukt fint. helt otroligt verkligen.
han rör sig lika smidigt som en fisk. han simmar ner och hämtar upp en jättevacker snäcka.
men när jag nästan kommer åt "den svarta randen" säger han.
- no be careful, it's poison there.
haha softish liksom.
när vi är färdiga är jag helt överväldigad, det var helt otroligt som sagt.

nu får vi lunch och vi åker iväg till nästa ställe där vi ska dyka nästa gång.
han lovar att det ska vara ännu vackrare här.

jag minns faktiskt inte om det var det, men det var lika fantastiskt här.
innan vi hoppar ner sätter han sig på andra sidan båten från alla andra,
där är det så mycket folk och grejs.
jag följer efter, sätter mig bredvid och inser att det här är så knäppt.

där sitter jag bredvid kanske världens vackraste människa.
han är jättetrevlig och omhändertagande.

(ett drag många thai har, men inte gör det dom ohetare för det!)
tittar ut över det turkosa vattnet och inser att det här är så otroligt fint.
det här är som att leva i en dröm.

och att hela dagen - 2 dyk, mat, frukt - kostade mindre än en måltid hemma på restaurang känns ju bara sjukt.
vi hoppar ner i vattnet och det är awesome!
när vi är ovanför de som dyker lättar han på sina kollegors tuber när jag ligger ovanför.

det är asgött. det kittlar över hela kroppen,
och man kan liksom fånga bubblorna i handen o spräcka de. asballt.

och hur lite man än vill att dagen ska ta slut,
så gör den ju ändå det.
vi åker tillbaka och jag bara önskar att tove kan ta kort (hade ingen vanlig kamera med).
men här infinner sig av nån anledning båda våras hämningar och ingen kan med.
så det blev inte mycket med det.

men ja det var helt klart amazing!

jag tror manuel skulle uttryckt det,
- it was like WOW!




tror man kan uttrycka det obeskrivbart

solen strålar fortfarande därute men inte på trädgården så jag har vågat mig in.
+ att det faktiskt börjar bli lite väl kallt.
lillen sa imorse
- hanna det ser verkligen så somrigt ut när du sitter med vinterjacka.

det är faktiskt inte som att glassa på en strand i australien el. thailand.
kan känna att jag har så mycket som vill ut, så mycket att dela med av.
men, känner att innehållet blir mer o mer innehållslöst.

inser att förra helgens konsert med håkan h. är en av de bästa jag varit på och att jag knappt nämnt den.
jag kan inte riktigt ge mina ord på hur den kvällen upplevdes,
eller orden känns knappt värdiga nog.
gosh, det var helt otroligt, långt utöver det fantastiska.
känslan var hela tiden, snälla låt aldrig det här ta slut.
ja det var helt osannolikt.
och man kan än en gång konstatera att när jag som 13-åring föll pladask för denna man inte är ett mysterium utan snarare en självklarhet.
som sagt kan nog inte bli mer övertydlig.
kan bara nämna igen att det var AAAAWESOOME.

ska checka läget hos so you think you can dance dansarna nu eftersom jag jobbade i torsdags.
ibland är jag glad att jag har lillen.
eller jag är alltid glad åt honom - såklart - men speciellt såna kvällar!

peace and love  - hannu k

i want you to know my heart is beating

i want you to know my heart is beating
i want you to know my heart is beating
i want you to know my heart is beating
i want you to know my heart is beating - eskju divine

jag tror nästan hela låten går så.
egentligen, är det ok att samma låt bara innehåller en mening som går 700 gånger?

jag tvekar faktiskt inte när det handlar om denna låten.
ibland blir man så fett träffad va.


en varm kram till sandru också.

over and out

fetingångest

ok jag sitter här med en fetingångest som jag förtjänar.
efter frukosten med skruttan o tove blev vi fångade av en på stan.
först sa jag bara nej nej nej.
jag kan inte göra såna här stora val utan nån som mattias.
(han var för snygg helt enkelt..)

väl hemma inser jag att jag borde inte ha gjort det.
det handlar inte om några stora summor eller nåt sånt,
bara det att jag egentligen borde känna mig själv såpass väl att jag kan stoppa mig.
för annars kommer den här känslan bitande på småtimmarna.
shit va har jag gjort!
well well whatever. jag behöver en handsfree anyhow.

dagen annars har varit fin. det blev middag hos dozza med kakan.
och kunde dagen börjat på ett bättre sätt? skulle inte tro det!

so if the answer is no
can i change your mind?
so if i had a chance
would you let me know?


we're all the same
and love is blind
the sun is gone before it shines
and i said if the answer is no
can i change your mind?


you take my hand in your hand breathe life in me again

coming out of my cage
and i've been doing just fine
gotta gotta be down because i want it all
it started out with a kiss how did it end up like this
it was only a kiss it was only kiss

det vansinnigt lilla blir så otroligt stort. allt för ofta.
resan som enbart var en pytteliten del av mitt liv har förföljt mig varenda dag  sen jag kom hem.
och nånstans är det precis som om jag väntar på att känslan därifrån bara ska komma tillbaka.
antagligen är det omöjligt.
dags att gilla läget kanske, inse att man inte kan leva ett liv på en längtan.
en dröm, en saknad tillbaka till det som faktiskt kändes bra i hela kroppen.
samtidigt precis som jag skrivit innan,
pallar man att leva utan den där känslan när man väl känt den och haft den så levande i hela kroppen?
jag är faktiskt tveksam.

men jag tycker det är skrämmande. snackade med tovis om det idag.
känslan av att veta vad man gör en månad framåt men inte två kan kännas jobbig.
spännande, men jobbig.
man får aldrig nån riktig ro i kroppen, nånstans undrar man hur iallsindar allt ska gå vägen.
(finns det ens hopp liksom?)
men för att återgå till resan. var det nånting man lärde sig där så var det: det ordnar sig.
'don't worry 'bout a thing. 'cause every little thing is gonna be alright'


nu ska jag kolla scrubs.
- hannu

försöker stänga ute omvärlden

försökte med alla krafter jag hade att stänga ute världen imorse.
rullgardinen var nerdragen och dörren stängd.
ändå envisades solstrålar med att sända in små strålar i glappet mellan gardinen och fönstret.
so anoying.
och då skämtar jag inte.

bettan tog några jättesteg hit och hjälpte mig på så vis att stiga ur sängen.
vi stängde ute solen och allt vad vår heter med rullgardinen och kollade R.E.N.T.
(bra film btw)
fick en bamsemassagen över ryggen sen. och shit vad det känns som om nåt inte står rätt till där.
när det känns så. hur i allsindar kan det kännas så mycket?!

en ny vecka med nya möjligheter. och vilka möjligheter sen..

kanske en himmel blå ovanför himmel grå -jonathan j.
-
eller?

chill out - hannu



blunda!

- har du sett honom nåt det senaste då?
- nä!! o det kommer typ dröja tre veckor till nästa gång. jag fattar inte hur jag ska klara mig, utan det fina leendet och de snälla ögonen!!
- blunda hanna, så finns det där.

hahahah. tror du jag gjort nåt annat sen dess eller?

en eloge till lillen som igår hade utvecklingssamtal.
han hade då med sig sina betyg och hade själv skrivit i de förändringar han ville nå.
då han sträckte fram betygen till läraren sa han
svårt? ja. omöjligt? nej.
det är svårt att beskriva sättet han gör det på, men det är oslagbart.
hahahaha. jag skrattar ihjäl mig.

viva la diva rocks!
- hannu k

and i scream your name

marvin gick vidare i so you think you can dance och mitt hjärta jublar.
inte bara hjärtat, hela min kropp jublar.
övervägde några korta sekunder ifall jag skulle sluta kolla när dan-erik åkte ut.
men skam den som ger sig.
jag kommer sitta som bänkad varje avsnitt så länge jag har marvin att vila ögonen hos.
eller heter det på? kan man vila ögonen hos någon? well well whatever..

jag har en dålig vana att välja ut en låt och sen toklyssna på den för att jag inte orkar byta.
jag har ingen såndär bra lista på datorn där låtarna byts hela tiden.
det verkar inte så krångligt, det blir bara att jag inte orkar ta mig för det.
och istället spyr på den låten jag valt att lyssna på.

hjärtat fick sin beskärda del av det som gör gott ikväll.
åh vad vackert och åh vad jag insåg att jag har en fristad mindre i mitt liv.
och kom då att tänka på 'cause where your treasure is your heart will aslo be'
vart i allsindar har jag min skatt, och då leder det ju till vart har jag hjärtat?

men orka. helt onödigt, oviktigt. börja tänka och man blir helt knäpp.

min lediga helg blir inte riktigt lika ledig.
jag kommer jobba stängning fredag, öppning lördag.
see you there guys.
sen vankas det håkan och party hos kakan.

over and out

bara en lite parentes (eh, ok. varför skriva bara en lite parentes liksom)
snälla nån. ge mig jonathan j. NU!

with you

jag har en ny favorit(låt iaf).
här har ni allt som är värt just nu:
http://www.youtube.com/watch?v=OqumjziPTzk


och när jag i sittandes stund under pb igår insåg att han som spelar sammy påminner mig om nåt, -om nån i thailand- i thailand så blev han genast ganska så snygg. för sin ålder vill säga..
image142


va ska man annars säga?
håkan  väntar på sin date på lördag,
hoppas bara han är lika taggad som jag.
orkar knappt vara sansad längre och ha tålamod.
ge mig honom nu!
på tordag blir det dock en annan date, chriss my sis.
vi ska iväg på konsert då också.
i något mindre format kanske, men ändå.


jag borde lägga mig nu,
jag ska lägga mig nu.
intalar ofta mig själv att jag inte är trött.
men igårkväll somnade jag med lampan tänd och mina glasögon på.
boken låg bredvid mig och jag insåg på morgonen att det var den hårda boken som gjorde att jag hade ont i pannan eftersom jag legat o tryckt på den. unsmart.

bara en sista grej.
mina läppar!
helt ur funktion, fattar ingenting.
efter thailand har de bara gått in i en ny fas.
det måste vara luften.
de är inte sådär sjukt torra som de kan vara,
de är bara så sköra.
om du känner igen dig, eller hört talas om det så snälla berätta för mig.

sleep tight

this is the shit

image141

HJÄLP

ok, då var det dags. HJÄLP.
on my way up north
för det går inte att banga ?

är det kallt däruppe, går det isbjörnar på gatan?
önskar nästan jag brydde mig om såna saker just nu.
jag skiter i vilket.
eller helst av allt. jag skulle bli glad om en björn åt upp mig för att slippa allt.
för det där med att kliva ur kroppen funkade ju inte.


vad är det hon brukar säga,
' tänk näsan - här står hon demonstrativt och skrynklar ihop hela ansiktet. ut med läpparna
' hitta kärnan - ibland går det. riktigt bra t.o.m
' föreställ dig som på ett grillspett - rak rygg, en rak linje genom hela kroppen, axlarna nere
' använd stödet - det säger hon faktiskt inte längre till mig, det sitter inpräntat sen jag var nio men jag tänker
alltid på det.
' tänk på vad du sjunger - använd texten. det är inte bara ord. det ska synas vad du sjunger.
' tänk inte på att sjunga rätt ton -  då blir det bara fel. på förra lektionen sa hon
" hanna jag märker att du tänker på tonen nu (vi hade jobbat med den ett tag då, den blev lätt lite för hög) du får INTE tänka på den. du kommer bort då"
' andas - det är alltid viktigt. men ibland extra viktigt att lägga märke till var man faktiskt andas.
' när det går (för) ljust - tänk ner, att jag är världens tjockaste (inga problem med det..)
' nere på djupet - GLASSA!

har övat lite det sista idag och insett att det sitter ganska bra nu.
den övriga tiden har tillbringats med att lägga upp bilder på fejjan.
det går ju inte fort.
packat nu precis. och ska väl snart försöka pallra mig till sängs.
bli inte arg om jag inte svarar på min mobil.
den kommer vara avstängd.

och då var även håkan h. bokad 12:e april.
looking forward to see you mate.

och snälla rara vänner, håll tummarna.
så hårt det bara går.
jag kommer verkligen behöva det.

- den för tillfället ganska oroliga hannu



dags att kliva ur kroppen

fick man nån gång välja att kliva ur sin kropp skulle det lätt vara nu.
den skulle fungera precis som vanligt. utan att känna rädsla, nervositet, press och allt annat man kan känna.
jag själv skulle ligga ovetandes om allt som sker och sova till söndagkväll.

på söndagkväll skulle jag få veta att allt gått bra och att de närmsta två åren är säkrade up north.
(det var standardfrasen i Australien. "we're going up north and then to Sydney by bus")
kan det inte få vara så?
snälla.
snälla snälla SNÄLLA!!!!


antagligen inte.
en sak som är mer eller mindre säker är dock att mobilen troligtvis kommer vara avslagen.
och att jag verkligen ska försöka göra så gott det bara går.
eller går det fortfarande att banga?
jag har ju bara köpt flygbiljett, bokat vandrarhem och betalat alla avgifter.
(men det ska väl inte va nåt hinder?)

suck it up
- jane