sista chansen nu
det har varit såna här ganska brådskande dagar nu
och man är fortfarande lite inne i det som skett.
tisdagen blev den första studentdagen i år.
onsdagen den andra, och mina enda studentuppvaktningar för i år.
det känns skönt.
det var en av mina absolut äldsta vänner som hade sin stora dag igår alex.
congrats. det kändes bara så fruktansvärt konstigt.
jag tror inte jag insett att det faktiskt hänt. men det har det ju.
hjälp. vad stor du har blivit!!
vi var och såg en stumfilm på bio capitol igårkväll.
vi i klassen har fått en snutt på fem minuter var av filmen som vi musiksatt.
min del sög nog hårdare än alla alla andras, men det var ändå svinkul att se.
och man är fortfarande lite inne i det som skett.
tisdagen blev den första studentdagen i år.
onsdagen den andra, och mina enda studentuppvaktningar för i år.
det känns skönt.
det var en av mina absolut äldsta vänner som hade sin stora dag igår alex.
congrats. det kändes bara så fruktansvärt konstigt.
jag tror inte jag insett att det faktiskt hänt. men det har det ju.
hjälp. vad stor du har blivit!!
vi var och såg en stumfilm på bio capitol igårkväll.
vi i klassen har fått en snutt på fem minuter var av filmen som vi musiksatt.
min del sög nog hårdare än alla alla andras, men det var ändå svinkul att se.
idag var jag på mattias sånglektion. en sista övning inför konserten på gunnebo.
det kommer bli han som spelar piano och jag som sjunger.
precis som om jag skulle spelat då liksom. hehe. det hade verkligen vart kul.
den 10:e juni blir det av. det ska nog bli kul,
förhoppningsvis gör jag bättre ifrån mig än sist vi gjorde låten i musikskolan..
fast det kan ju typ inte gå sämre, så jag borde nog sätta ribban högre än så.
det kommer bli han som spelar piano och jag som sjunger.
precis som om jag skulle spelat då liksom. hehe. det hade verkligen vart kul.
den 10:e juni blir det av. det ska nog bli kul,
förhoppningsvis gör jag bättre ifrån mig än sist vi gjorde låten i musikskolan..
fast det kan ju typ inte gå sämre, så jag borde nog sätta ribban högre än så.
det känns litegranna tungt
idag, om enochenhalv timme kommer jag ha min sista barytonlektion. ever.
det är inte själva instrumentet jag kommer sakna. utan snarare allt det innebär.
alla minnen. alla dessa minnen
och framförallt kanske styrkan.
kraften i att någon faktiskt tror på en,
tycker man är bra, och säger att det är ok. du är en bra människa.
hur ofta hör man det annars liksom.
det är faktiskt med ett rätt tungt hjärta det beges till musikskolan idag.
det hade ju vart annorlunda om jag varit med på avslutningen.
fast jag fick lova att gå på studentfesten istället för vår avslutning. haha.
det är inte själva instrumentet jag kommer sakna. utan snarare allt det innebär.
alla minnen. alla dessa minnen
och framförallt kanske styrkan.
kraften i att någon faktiskt tror på en,
tycker man är bra, och säger att det är ok. du är en bra människa.
hur ofta hör man det annars liksom.
det är faktiskt med ett rätt tungt hjärta det beges till musikskolan idag.
det hade ju vart annorlunda om jag varit med på avslutningen.
fast jag fick lova att gå på studentfesten istället för vår avslutning. haha.
party på hög nivå
finns det något trevligare sätt att spendera en fredagkväll än genom att dammsuga och städa kontor?
nej, skulle inte tro det.
så där får ni alla andra som tror att ni har kul då ni gör något annat.
jag och my adorable tovis hade redovisning av vår dans idag.
och jag måste bara säga att vi kickade ass och var nog bäst av alla.
om jag får säga det själv.
för tillfället är det en bra-känsla i magen.
(förutom att jag mår fruktansvärt illa. tror jag käkat nåt konstigt)
visserligen har jag antagligen tappat all min värdighet som människa.
det kan vara värt det.
återstår att se om det är så nu.
hmm, föresten.
kanske att det skulle vara lite roligare att städa toaletterna nu när jag tänker efter..
nej, skulle inte tro det.
så där får ni alla andra som tror att ni har kul då ni gör något annat.
jag och my adorable tovis hade redovisning av vår dans idag.
och jag måste bara säga att vi kickade ass och var nog bäst av alla.
om jag får säga det själv.
för tillfället är det en bra-känsla i magen.
(förutom att jag mår fruktansvärt illa. tror jag käkat nåt konstigt)
visserligen har jag antagligen tappat all min värdighet som människa.
det kan vara värt det.
återstår att se om det är så nu.
hmm, föresten.
kanske att det skulle vara lite roligare att städa toaletterna nu när jag tänker efter..
this feeling inside
jag börjar känna igen mig själv och hur jag brukar bli. once again.
ibland är det tokigt, att det aldrig vill ta slut.
det som är märkligt är att det alltid blir så stort.
det finns inget inom mig som heter normalt.
som inför konserter, antingen är jag så nervös att jag darrar i hela kroppen.
eller så känns det inte alls.
denna våren har det varit övervägande det sista, och det har känts ganska oskönt.
praktiskt, men oskönt. vart tog motivationen vägen liksom?
nu handlar det inte om månader, inte ens veckor.
det handlar om dagar tills min favorit is back on track igen.
och det känns verkligen fruktansvärt bra.
det handlar om dagar tills min favorit is back on track igen.
och det känns verkligen fruktansvärt bra.
BAL!
04.30 släcktes lampan på mitt rum, och jaa. jag la mig med en härlig känsla i magen.
om man säger så.
för trots att inget blev som det skulle, så blev det bra.
(men jag måste ändå konstatera att det hade ju kunnat vara så bra.
om saker och ting blivit som de skulle.
som sagt, jag har lite svårt att släppa det. trots massa månader.)
jag tror jag fick fyra skavsår, vilket ledde till blod på skorna,
och ett brännmärke på handen, fast vadå. man är väl hård.
om man säger så.
för trots att inget blev som det skulle, så blev det bra.
(men jag måste ändå konstatera att det hade ju kunnat vara så bra.
om saker och ting blivit som de skulle.
som sagt, jag har lite svårt att släppa det. trots massa månader.)
jag tror jag fick fyra skavsår, vilket ledde till blod på skorna,
och ett brännmärke på handen, fast vadå. man är väl hård.
ahh. det var en kul kväll. och ja, det kunde nästan inte blivit bättre.
att vädret var som det var, bara en sån sak! --->
att vädret var som det var, bara en sån sak! --->
ehm
ibland kan det mest ointressanta fånga intresset, så att det bara är just det som finns.
då jag var sjuk snöt jag mig i änglanäsdukar mamma köpt i julklapp.
det kändes verkligen jättedåligt, kan man verkligen snyta sig i änglar liksom..
då jag var sjuk snöt jag mig i änglanäsdukar mamma köpt i julklapp.
det kändes verkligen jättedåligt, kan man verkligen snyta sig i änglar liksom..
gel nipple covers
de senaste dagarna har mest bara gått.
fast de har ändå varit ganska så fyllda.
just nu är det mest en stor lättnad över att vi kommer ha långhelg.
fram tills söndag då vi har bal.
jag och min otroligt heta tove åkte till frölunda torg efter skolan.
det köptes nödvändigheter, men desto mer onödigheter.
men det börjar bli klart med alla grejs till balen.
imorn ska jag hem till karin, vi ska greja lite smink,
och till helgen kommer camilla hit, twice. hon ska göra ordning håret.
jag borde vara tacksam. och det är jag. verkligen!
och jag drömde inatt. massa massa.
jag vaknade runt en fyra gånger,
och sen försov jag mig. har inget minne av att klockan ringde,
men den måste gjort det, för den var avstängd.
jag gillar inte att drömma sånt.
då man vaknar är det bara himla många frågor som cirkulerar i huvudet,
och jag skulle inte kalla det för att man är utvilad..
jag fick ett kort idag, från venedig.
åhh. det är märkligt vad ohel man kan känna sig.
men just nu ler jag.
en lättnad har lagt sig,
för tillfället.
fast de har ändå varit ganska så fyllda.
just nu är det mest en stor lättnad över att vi kommer ha långhelg.
fram tills söndag då vi har bal.
jag och min otroligt heta tove åkte till frölunda torg efter skolan.
det köptes nödvändigheter, men desto mer onödigheter.
men det börjar bli klart med alla grejs till balen.
imorn ska jag hem till karin, vi ska greja lite smink,
och till helgen kommer camilla hit, twice. hon ska göra ordning håret.
jag borde vara tacksam. och det är jag. verkligen!
och jag drömde inatt. massa massa.
jag vaknade runt en fyra gånger,
och sen försov jag mig. har inget minne av att klockan ringde,
men den måste gjort det, för den var avstängd.
jag gillar inte att drömma sånt.
då man vaknar är det bara himla många frågor som cirkulerar i huvudet,
och jag skulle inte kalla det för att man är utvilad..
jag fick ett kort idag, från venedig.
åhh. det är märkligt vad ohel man kan känna sig.
men just nu ler jag.
en lättnad har lagt sig,
för tillfället.
i mitt hjärta
just precis nu
zlatan
zlatan zlatan i love you ich liebe dich zlatan...
jag tror vi sjöng den fyra gånger idag.
sjukt, men kul.
och fruktansvärt smart, det säger liksom ingenting.
fast ändå allt.
delad är nog ordet för dagen.
tänkte börja asbra, men jag vaknade 07.44 och kände att nej nu försov jag mig.
så jag gick upp femöverhalvtio istället. det var skönt.
tanken slog mig i skolan då jag och mina favoriter satt och pratade.
tänk vilken lycka jag varit fylld av denna kväll, om allt varit på ett annat sätt.
gaaah. dags att släppa det kanske, men var det tvunget att bli såhär!
om man säger som så, skulle jag inte trott att detta ens var en möjlighet då det begav sig.
men nu är det sanning, och jag vill inget hellre än fly fältet.
vilka tusen vändningar denna vägen fick ta asså.
och nu är vi där tanken började.
fast på ett helt annat sätt än vad den var då.
det hade kunnat vara så bra.
fast jag tror ändå det kommer bli grymt.
något i mig vill tro det iaf.
så det är kanske dags att sadla om och faktikst göra det!
peace
jag tror vi sjöng den fyra gånger idag.
sjukt, men kul.
och fruktansvärt smart, det säger liksom ingenting.
fast ändå allt.
delad är nog ordet för dagen.
tänkte börja asbra, men jag vaknade 07.44 och kände att nej nu försov jag mig.
så jag gick upp femöverhalvtio istället. det var skönt.
tanken slog mig i skolan då jag och mina favoriter satt och pratade.
tänk vilken lycka jag varit fylld av denna kväll, om allt varit på ett annat sätt.
gaaah. dags att släppa det kanske, men var det tvunget att bli såhär!
om man säger som så, skulle jag inte trott att detta ens var en möjlighet då det begav sig.
men nu är det sanning, och jag vill inget hellre än fly fältet.
vilka tusen vändningar denna vägen fick ta asså.
och nu är vi där tanken började.
fast på ett helt annat sätt än vad den var då.
det hade kunnat vara så bra.
fast jag tror ändå det kommer bli grymt.
något i mig vill tro det iaf.
så det är kanske dags att sadla om och faktikst göra det!
peace
sårbarhet
ok, att visa sig sårbar innebär att man är svag. och det är bevare mig väl(!) nästinitll förbjudet.
för vem vill vara svag, vem vill visa att man egentligen inte pallar trycket liksom.
man vill inte vara sämre än någon annan.
tidigare fann jag mitt andrum,
eller iaf någon form av vila någonstans.
det är svårt att hitta ett nytt ställe, för det finns liksom inget lika självklart ställe igen.
om man inte mot all förmodan skulle välja att gå tillbaka.
det händer att man kan prova nångång ibland.
men it will never be the same again i think.
vet inte om det är ett steg fram eller bak,
men igår då jag skrev den nästsista raden i dagboken
kom jag på mig själv med attvavsluta precis som jag alltid slutade kring åren 2001 - 2003.
det är knepigt det där också med att lägga locket på.
så fort man öppnar blir det kaos, katastrof i hjärnan.
(fast inte på mig förstås, jag är för allt i världen inte svag!)
för vem vill vara svag, vem vill visa att man egentligen inte pallar trycket liksom.
man vill inte vara sämre än någon annan.
tidigare fann jag mitt andrum,
eller iaf någon form av vila någonstans.
det är svårt att hitta ett nytt ställe, för det finns liksom inget lika självklart ställe igen.
om man inte mot all förmodan skulle välja att gå tillbaka.
det händer att man kan prova nångång ibland.
men it will never be the same again i think.
vet inte om det är ett steg fram eller bak,
men igår då jag skrev den nästsista raden i dagboken
kom jag på mig själv med attvavsluta precis som jag alltid slutade kring åren 2001 - 2003.
det är knepigt det där också med att lägga locket på.
så fort man öppnar blir det kaos, katastrof i hjärnan.
(fast inte på mig förstås, jag är för allt i världen inte svag!)
keep me warm
jag har nog fått upp ögonen lite för laleh.
äntligen någon som inte säljer sin själ.
jag funderar på mig själv ibland,
om jag skulle göra det.
om man hamnade i den sitsen (hur trolig den nu är..)
nä, men helt seriöst, så undrar jag.
gör man det för pengar och beröm?
jag vill säga nej, jag lovar att jag aldrig skulle göra det.
men jag är inte så stark att jag klarar av det.
(ingen ide att ens leka med tanken antagligen ändå...)
vi hade konsert med klassen i grevegårdskyrkan igår.
det var manfall på sju pers så vi var sju stycken,
och det var verkligen en trevlig kväll.
jag och kajsa kom på iden att spela nåt från konserten vi hade i februari.
det blev jag ger dig min morgon. antagligen en av de vackraste sångerna ever.
det var konstigt igår. jag blev himla nervös stundtals mitt i låten.
och hjälp vad märkligt det kändes. jag minns knappt hur det känns att känna nervositet.
men det var skönt.
det blev liksom som en sporre, stundtals har det känts som om motivationen är tappad. typ.
precis som det konstaterats så många gånger innan,
jag önskar du varit fem år yngre..
åldersskillnaden fram tills nu har varit perfekt.
gaaaah. att det aldrig vill sig väl.
-hannu
äntligen någon som inte säljer sin själ.
jag funderar på mig själv ibland,
om jag skulle göra det.
om man hamnade i den sitsen (hur trolig den nu är..)
nä, men helt seriöst, så undrar jag.
gör man det för pengar och beröm?
jag vill säga nej, jag lovar att jag aldrig skulle göra det.
men jag är inte så stark att jag klarar av det.
(ingen ide att ens leka med tanken antagligen ändå...)
vi hade konsert med klassen i grevegårdskyrkan igår.
det var manfall på sju pers så vi var sju stycken,
och det var verkligen en trevlig kväll.
jag och kajsa kom på iden att spela nåt från konserten vi hade i februari.
det blev jag ger dig min morgon. antagligen en av de vackraste sångerna ever.
det var konstigt igår. jag blev himla nervös stundtals mitt i låten.
och hjälp vad märkligt det kändes. jag minns knappt hur det känns att känna nervositet.
men det var skönt.
det blev liksom som en sporre, stundtals har det känts som om motivationen är tappad. typ.
precis som det konstaterats så många gånger innan,
jag önskar du varit fem år yngre..
åldersskillnaden fram tills nu har varit perfekt.
gaaaah. att det aldrig vill sig väl.
-hannu
lost along the way
vi har tittat på tvåochenhalvtimmes kammarkör. hemma hos vår körledare.
med början julen 2004.
shit vad tiden gått. det kändes verkligen konstigt att titta på så långt tillbaka och förstå att det är never more.
halva mitt hjärta tillhör ju musikskolan. den delen som inte är ute och far i europa.
det är läskigt att allt tar slut. skolan är skitsamma.
men musikskolan. nej. det känns bara tråkigt.
det var även intressant att se sig själv, under alla åren.
den andra ettan, som är det första inspelade, har jag knappt några minnen ifrån.
att se sig själv från den tiden kändes helt sjukt.
det var turbulent då. och det syntes.
allting hände på samma gång och jag hade ingen plattform som var.
jag kände inte igen mig själv. jag vill inte minnas att jag sett ut så.
tvåan kändes mer ok. där fanns det lite minnen, och där kände jag igen mig själv. lite mer.
det var på väg tillbaka.
och visserligen trots att jag hatar att se mig själv så var det skönt att se ifrån trean.
det är ju så det är. har nog funnit lite av det där som saknades i ettan.
det var där jag kände igen mig, och kunde identifiera mig med den på bilden.
det var omöjligt innan. typ.
- hannu
med början julen 2004.
shit vad tiden gått. det kändes verkligen konstigt att titta på så långt tillbaka och förstå att det är never more.
halva mitt hjärta tillhör ju musikskolan. den delen som inte är ute och far i europa.
det är läskigt att allt tar slut. skolan är skitsamma.
men musikskolan. nej. det känns bara tråkigt.
det var även intressant att se sig själv, under alla åren.
den andra ettan, som är det första inspelade, har jag knappt några minnen ifrån.
att se sig själv från den tiden kändes helt sjukt.
det var turbulent då. och det syntes.
allting hände på samma gång och jag hade ingen plattform som var.
jag kände inte igen mig själv. jag vill inte minnas att jag sett ut så.
tvåan kändes mer ok. där fanns det lite minnen, och där kände jag igen mig själv. lite mer.
det var på väg tillbaka.
och visserligen trots att jag hatar att se mig själv så var det skönt att se ifrån trean.
det är ju så det är. har nog funnit lite av det där som saknades i ettan.
det var där jag kände igen mig, och kunde identifiera mig med den på bilden.
det var omöjligt innan. typ.
- hannu