jag är inte misslyckad
vet inte om det handlar om oss, här i sverige.
eller om det handlar om folk i allmänhet.
man vill aldrig avsluta något med en bitter underton.
slutet gott, allting gott.
och sen levde de lyckliga i alla sina dagar.
för visst är det så.vi vill framstå. om inte annat.
tanken är ganska bra antar jag,
att man ser det från en positiv sida.
men det kan även bli lite krystat.
man måste lägga till det där sista, för annars är man misslyckad. (eller?)
det hände för några år sedan, men tanken slog mig inte förrän idag.
jag berättade om en period i tiden. annorlunda från nu.
och undertexten i alla texterna därefter blev att allt numera var frid och fröjd.
och man ville i texten finna lösningen.
"det var då det hände, vändpunkten kom"
även om jag inte berättat om en lösning.
när det sedan kom i tryck och jag läste vad det stod så var ju min första tanke också,
jaha, va bra. ett bra slut, allting är frid och fröjd. på pappret iaf.
hmm, enbart massa onödig skit.
men är vi rädda för att allt inte är perfekt?
sårbarhet är ju förbjudet.. jag vet!!
själv är jag hårdare än hårdast nowadays.
och jag skojar inte. den du!
och självklart är det inget bittert slut här inte.
efter en tuff dag (minst sagt),
massgöra på jobbet, och då skojar jag definitivt inte!
fatta att jag vart på sjuhundra ställen samtidigt och vart sjukt speedad hela dagen sen jag slutat
och some träningsverket kunde inte kvällen avslutas bättre.
det har hängts med skruttan.
och jag fick precis ett samtal från den närmsta av de nära.
slutet gott..
eller om det handlar om folk i allmänhet.
man vill aldrig avsluta något med en bitter underton.
slutet gott, allting gott.
och sen levde de lyckliga i alla sina dagar.
för visst är det så.
tanken är ganska bra antar jag,
att man ser det från en positiv sida.
men det kan även bli lite krystat.
man måste lägga till det där sista, för annars är man misslyckad. (eller?)
det hände för några år sedan, men tanken slog mig inte förrän idag.
jag berättade om en period i tiden. annorlunda från nu.
och undertexten i alla texterna därefter blev att allt numera var frid och fröjd.
och man ville i texten finna lösningen.
"det var då det hände, vändpunkten kom"
även om jag inte berättat om en lösning.
när det sedan kom i tryck och jag läste vad det stod så var ju min första tanke också,
jaha, va bra. ett bra slut, allting är frid och fröjd. på pappret iaf.
hmm, enbart massa onödig skit.
men är vi rädda för att allt inte är perfekt?
sårbarhet är ju förbjudet.. jag vet!!
själv är jag hårdare än hårdast nowadays.
och jag skojar inte. den du!
och självklart är det inget bittert slut här inte.
efter en tuff dag (minst sagt),
massgöra på jobbet, och då skojar jag definitivt inte!
fatta att jag vart på sjuhundra ställen samtidigt och vart sjukt speedad hela dagen sen jag slutat
och some träningsverket kunde inte kvällen avslutas bättre.
det har hängts med skruttan.
och jag fick precis ett samtal från den närmsta av de nära.
slutet gott..
snälla ögon, fint leende..
kan konstatera att ibland tar den där lilla sista
"hej vad glad jag är att jag jobbar kind of varje dag och nu börjar jag inte förrän klockan 14,
fast du har sagt att jag ska vara här 12" känslan gör att man bara inte orkar le och vara överdrivet trevlig.
som idag.
det blir lätt missförstånd, men jag vet inte om det kan kallas missförstånd nu ens.
(jo det kan det, jag är bara för trött)
har verkligen inget vettigt att skriva, det står mest still här.
det sociala livet verkar ha dött mer eller mindre.
får väl tänka att det är värt det, när man väl är på andra sidan jorden och glassar.
då får man väl betalt varenda dag i överflöd. i hope, i sure do!
har dock fått upp ögonen litegrann. lite litegrann.
på ett enbart kul, bra, roligt, kravlöst sätt.
snälla ögon, fint leende, lång, breda axlar me like!
"hej vad glad jag är att jag jobbar kind of varje dag och nu börjar jag inte förrän klockan 14,
fast du har sagt att jag ska vara här 12" känslan gör att man bara inte orkar le och vara överdrivet trevlig.
som idag.
det blir lätt missförstånd, men jag vet inte om det kan kallas missförstånd nu ens.
det sociala livet verkar ha dött mer eller mindre.
får väl tänka att det är värt det, när man väl är på andra sidan jorden och glassar.
då får man väl betalt varenda dag i överflöd. i hope, i sure do!
har dock fått upp ögonen litegrann. lite litegrann.
på ett enbart kul, bra, roligt, kravlöst sätt.
snälla ögon, fint leende, lång, breda axlar me like!
har fastnat lite i detta, jag vet.
men sandru min. tack igen.
VIVA LA DIVA KILLS!
men sandru min. tack igen.
VIVA LA DIVA KILLS!
party hela veckan lång
mitt nya liv fortsätter. och jag ska inte klaga.
jag har ett jobb (just nu) och pengar rullar in som de ska. -detgåbranu-
jag sitter här nu och tar de sista andetagen innan denna veckan startar. på riktigt.
jag jobbar sex dagar at pressbyrån denna veckan.
känner hur jag redan talar pressbyrån,
nu kommer jag väl lukta, andas, se ut som en enda stor reklampelare för pressbyrån också.
jag har nog inte kommit in i det riktigt.
nu börjar det kännas som att jag faktiskt bara sommarjobbar,
och snart börjar skolan igen. (men det är ju det jag inte gör..)
tanken slog mig igår,
att lika långt tillbaka som studenten, (och därmed en sjuk cirkus tog full fart)
lika lång tid är det till vi åker på vår livs resa (och därmed borde cirkusen stannat av då. eller?)
gotta sätta in linserna i ögat och sen cykla iväg to tha job.
peace out
ingen slår oss i snygghet..
jag har ett jobb (just nu) och pengar rullar in som de ska. -detgåbranu-
jag sitter här nu och tar de sista andetagen innan denna veckan startar. på riktigt.
jag jobbar sex dagar at pressbyrån denna veckan.
känner hur jag redan talar pressbyrån,
nu kommer jag väl lukta, andas, se ut som en enda stor reklampelare för pressbyrån också.
jag har nog inte kommit in i det riktigt.
nu börjar det kännas som att jag faktiskt bara sommarjobbar,
och snart börjar skolan igen. (men det är ju det jag inte gör..)
tanken slog mig igår,
att lika långt tillbaka som studenten, (och därmed en sjuk cirkus tog full fart)
lika lång tid är det till vi åker på vår livs resa (och därmed borde cirkusen stannat av då. eller?)
gotta sätta in linserna i ögat och sen cykla iväg to tha job.
peace out
ingen slår oss i snygghet..
sexy love
killen med stort K(uk, sorry var tvungen) kom in i affären igår.
åhh nej, jag orkar inte är min första tanke.
men ok, dags att ta tjuren i hornen kanske..(?)
han kommer in bakom kassan och hittar ett bra ställe att vila på.
jag får massvis av frågor om arbetet, kläderna och hur livet är som mestadels.
grejen är ju den att det är jag som borde ställa alla frågor.
hur tänkte du? varför gjorde du som du gjorde?
men det blir inte alls så.
tillslut blir det olidligt.
-jag orkar inte mer nu, du får faktiskt gå.
samtidigt som jag säger det vet jag att jag inte menar det.
men jag ser ingen annan utväg.
då han reser sig upp för att gå iväg vill jag nästan säga,
stanna, få mig att förstå. snälla. jag gör vad som helst.
men han går inte, han förflyttar sig bara så han hamnar på andra sidan kassan.
fortsätter prata, frågar frågor.
här inser jag, shit detta händer ju inte. eller hur.
sen inser jag att jag drömmer. vaknar. how i love life!
åhh nej, jag orkar inte är min första tanke.
men ok, dags att ta tjuren i hornen kanske..(?)
han kommer in bakom kassan och hittar ett bra ställe att vila på.
jag får massvis av frågor om arbetet, kläderna och hur livet är som mestadels.
grejen är ju den att det är jag som borde ställa alla frågor.
hur tänkte du? varför gjorde du som du gjorde?
men det blir inte alls så.
tillslut blir det olidligt.
-jag orkar inte mer nu, du får faktiskt gå.
samtidigt som jag säger det vet jag att jag inte menar det.
men jag ser ingen annan utväg.
då han reser sig upp för att gå iväg vill jag nästan säga,
stanna, få mig att förstå. snälla. jag gör vad som helst.
men han går inte, han förflyttar sig bara så han hamnar på andra sidan kassan.
fortsätter prata, frågar frågor.
här inser jag, shit detta händer ju inte. eller hur.
sen inser jag att jag drömmer. vaknar. how i love life!
lyssnar på ne-yo nu och tanken på att jag faktiskt gillar detta är riktigt skrämmande.
http://youtube.com/watch?v=4Rm6DbQvjZI&mode=related&search=
http://youtube.com/watch?v=4Rm6DbQvjZI&mode=related&search=
fat ass
idag känns det som om jag fortfarande går i gymnasiet.
det känns som en sån dag då jag skolkade hela dagen.
hade planerat att hinna med en del innan jobbet idag,
så jag hade helt enkelt satt klockan.
det började med några snooz(e?)ningar.
och tillbaka till det gamla vanliga "jag går på nästa lektion".
efter frukost var jag på väg ut.
men då började ju top ten at ten på mtv.
och tillbaka till "ok, jag måste kolla vem som vinner, sen går jag till skolan"
hmm klockan är snart halv tolv.
har inte klätt på mig än och har ont i halsen,
back to"ingen ide att bara gå på de tre sista lektionerna."
det slutade med att jag gick till affären och köpte päron,
och gick en sväng till skogen och fotade.
blir om möjligt ännu knäppare av att bara vara inne hela dagen,
och sen bara vara inne hela eftermiddagen/kvällen at pressbyrån också.
men så onödigt, har ett dåligt samvete som gnager i bakhuvudet och säger allt jag borde gjort.
jag har haft tid idag. men absolut inte gjort nåt vettigt.
har precis den känslan som när man skolkade en hel dag.
väl hemma har jag övat, sjungt och shit vad rösten är oslipad.
helt off. läskigt att man bara tappar allt. dags att komma tillbaka kanske.
dags att äta, ta på dig skorna och traska iväg till hej hej fredagskväll på pressbyrån.
peace out
det känns som en sån dag då jag skolkade hela dagen.
hade planerat att hinna med en del innan jobbet idag,
så jag hade helt enkelt satt klockan.
det började med några snooz(e?)ningar.
och tillbaka till det gamla vanliga "jag går på nästa lektion".
efter frukost var jag på väg ut.
men då började ju top ten at ten på mtv.
och tillbaka till "ok, jag måste kolla vem som vinner, sen går jag till skolan"
hmm klockan är snart halv tolv.
har inte klätt på mig än och har ont i halsen,
back to"ingen ide att bara gå på de tre sista lektionerna."
det slutade med att jag gick till affären och köpte päron,
och gick en sväng till skogen och fotade.
blir om möjligt ännu knäppare av att bara vara inne hela dagen,
och sen bara vara inne hela eftermiddagen/kvällen at pressbyrån också.
men så onödigt, har ett dåligt samvete som gnager i bakhuvudet och säger allt jag borde gjort.
jag har haft tid idag. men absolut inte gjort nåt vettigt.
har precis den känslan som när man skolkade en hel dag.
väl hemma har jag övat, sjungt och shit vad rösten är oslipad.
helt off. läskigt att man bara tappar allt. dags att komma tillbaka kanske.
dags att äta, ta på dig skorna och traska iväg till hej hej fredagskväll på pressbyrån.
peace out
jag blir knäpp
- de senaste dagarna har jag fått typ åtta missade samtal från telnr jag inte känner igen.
- går in i nån form av omänsklighet efter jobbet då jag stigit upp 04.50 för att cykla iväg 05.40. sjukt omänskligt säger jag. fungerar ens kroppen då?
- fick ett brev på posten idag. weehoo! tack, keep the thumbs hard now!! jag vill jag vill jag vill! inga höga förväntningar. men visst vore det kul..
- relationer (we don't need to say nomore)
- alla verkar tokanvända facebook. dags att förstå hur det funkar. kanske(?)
jag bara känner, hej vad kul att jobba med alla fulla fjortisar i butiken.
grr på det.
förr drömde jag om att en dag bli vacker. då skulle allt vara bra, och livet fulländat.
det pinsamma är väl att jag kind of fortfarande drömmer samma dröm. peinlich!
för visst är det så,
då man är vacker ordnar sig allt.
tokbra!
snyggaste killen
antagligen såg jag världens snyggaste kille igår.
eller det vet jag inte. inte direkt den snyggaste ever,
men det var definitivt något visst över honom.
kan inte riktigt definiera vad dock.
sommaren 2007 då.
den är över helt klart nu (eller?)
antagligen den sjukaste på många sätt och vis.
spec. med tanke på hej hej magsjuka varannan vecka.
och ryggskott twice. hej hej doktorer, både snygga och "vanliga".
sen har det vart sjukt på alla andra sätt också.
tillbaka till vardagen, hösten nu igen då.
men inget är som vanligt. kommer man nångång komma in i nåt vanligt igen?
men jag trivs rätt bra med detta. lite jobb, lite häng med de nära, lite träningsverket.
sitter och käkar det godaste höstäpplet och ska nu trotsa vädret, göteborg.
pussiluss
eller det vet jag inte. inte direkt den snyggaste ever,
men det var definitivt något visst över honom.
kan inte riktigt definiera vad dock.
sommaren 2007 då.
den är över helt klart nu (eller?)
antagligen den sjukaste på många sätt och vis.
spec. med tanke på hej hej magsjuka varannan vecka.
och ryggskott twice. hej hej doktorer, både snygga och "vanliga".
sen har det vart sjukt på alla andra sätt också.
tillbaka till vardagen, hösten nu igen då.
men inget är som vanligt. kommer man nångång komma in i nåt vanligt igen?
men jag trivs rätt bra med detta. lite jobb, lite häng med de nära, lite träningsverket.
sitter och käkar det godaste höstäpplet och ska nu trotsa vädret, göteborg.
pussiluss
hate it
jag hatar denna låten.
ändå spelas den hela tiden av nån anledning.
http://youtube.com/watch?v=Brlzm0X_BZ0
-hannu
ändå spelas den hela tiden av nån anledning.
http://youtube.com/watch?v=Brlzm0X_BZ0
-hannu
you sit there in your heartache..
they say the devil's water, it ain't so sweet
you don't have to drink right now..
you don't have to drink right now..
sjukt kul kväll
kulturnatta här i mölndal har blivit lite av min kväll.
inte bara min såklart, men det har vart sjukt kul typ alla år.
ska jag vara helt ärlig kändes det mest jobbigt att åka dit i år.
konserten, va ska man säga?
lite ofokuserad stundtals kanske,
men det var mycket folk.
jag började skratta några gånger.
känslan efteråt var att man garvat sig igenom hela konserten, men så var det inte riktigt.
men så fort vi kom ut släpptes alla spärrar och det skrattades hysteriskt.
de flesta gångerna var när vi stod i klumpar så jag bara kunde böja mig ner för att inte synas.
den sista gången var när vi stod i halvcirkel, och jag i mitten typ. gosh.
min sånglärare och jag skrattade lite åt det efteråt.
sen blev det ett evigt letandes efter min andra gamla lärare..
-ursäkta, får jag bara fråga en sak (till han läraren med de blå ögonen)
- ja, vet du om han har gått hem
- ja jag tror det, han var här nyss men han har nog åkt nu.
- ja okej..
- ska jag hälsa nåt?
- ja, du kan ju alltid hälsa hej från hanna
- va det hanna?
- japp
fem minuter senare
- får jag fråga hur du känner honom?
- ja visst, jag har tagit lektioner för honom i elva år. men nu tog jag studenten så jag har slutat..
- jaha, saknar du honom?
frågan kom så oväntat, men det behövdes verkligen inte tänkas till
- ja, det gör jag faktiskt.
inte bara min såklart, men det har vart sjukt kul typ alla år.
ska jag vara helt ärlig kändes det mest jobbigt att åka dit i år.
- det är svinkallt ute.
- jag har vart astrött.
- rösten har bara segat efter
konserten, va ska man säga?
lite ofokuserad stundtals kanske,
men det var mycket folk.
jag började skratta några gånger.
känslan efteråt var att man garvat sig igenom hela konserten, men så var det inte riktigt.
men så fort vi kom ut släpptes alla spärrar och det skrattades hysteriskt.
de flesta gångerna var när vi stod i klumpar så jag bara kunde böja mig ner för att inte synas.
den sista gången var när vi stod i halvcirkel, och jag i mitten typ. gosh.
min sånglärare och jag skrattade lite åt det efteråt.
sen blev det ett evigt letandes efter min andra gamla lärare..
-ursäkta, får jag bara fråga en sak (till han läraren med de blå ögonen)
- ja, vet du om han har gått hem
- ja jag tror det, han var här nyss men han har nog åkt nu.
- ja okej..
- ska jag hälsa nåt?
- ja, du kan ju alltid hälsa hej från hanna
- va det hanna?
- japp
fem minuter senare
- får jag fråga hur du känner honom?
- ja visst, jag har tagit lektioner för honom i elva år. men nu tog jag studenten så jag har slutat..
- jaha, saknar du honom?
frågan kom så oväntat, men det behövdes verkligen inte tänkas till
- ja, det gör jag faktiskt.
tid att andas ut
ok. det kommer bli av.
en lättnadens suck. ahh.
en lättnadens suck. ahh.
det var en kul dag på jobbet idag minst sagt.
shit, hade jag (precis som vanligt)
hört det här för ett halvårsen hade jag verkligen inte trott på det.
men nu är då bara skrattretande, gosh. peinlich!
tänker jag tillbaka känns jag så ung. precis som om jag pratar om mig själv som 13-åring.
och nu har jag smakat på den sura kakan, blivit mer vuxen, eller? (antagligen inte)
- med tanke på att jag nästan började lipa idag.
jag såg fel och trodde att det var the guy jag såg med armen om en annan brud-
aldrig mer säger jag.
folk verkar inte förstå att jag är seriös. dödsseriös even though.
det funkar bra.
imorn drar jag till vårdcentralen igen. wiie.
sen har vi konsert med kammarkören på kvällen.
min allra sista. weird.
som nämnts innan, halva mitt hjärta har tillhört musikskolan i 11 år.
pussiluss
the waken natt
05.55 låser upp dörrarna till (det nya) jobbet.
ok, gör rätt nu hanna.
jag har under vaknat sju gånger med ett ryck som säger
"shit, nu har jag fösovit mig" men så ser man att klockan bara är halv två.
kvart i två. tre. tjugo över tre. you see mah point.
06.28, två minuter innan öppning, då jag sätter i kassan är det helt stopp i datorn.
gosh, hjälp. jag kan inte öppna såhär. hur gör man,
vad händer?
jag ringer och väcker min medarbetare, som lovat att det är ok.
hon säger att jag ska ringa helpdesk.
efter att jag hittat lappen med numret vill säga.
när jag väl ringer får jag snacka med en norrman.
och det är inte så att det är omöjligt att förstå,
men just de där små orden: gör så eller gör INTE så, blir ganska viktiga.
så det slutar med att jag säger
"ursäkta, kan du ta det en gång till, vad var det du sa, ska jag...?"
åttamiljarder gånger.
06.45 allt är frid och fröjd.
men fatta minutrarna innan..
imorn går cykeln hemifrån 05.40 igen. adorable!
jag borde försöka få mig lite sömn. men just nu har jag ingen ro i kroppen.
sleep tight folks
ok, gör rätt nu hanna.
jag har under vaknat sju gånger med ett ryck som säger
"shit, nu har jag fösovit mig" men så ser man att klockan bara är halv två.
kvart i två. tre. tjugo över tre. you see mah point.
06.28, två minuter innan öppning, då jag sätter i kassan är det helt stopp i datorn.
gosh, hjälp. jag kan inte öppna såhär. hur gör man,
vad händer?
jag ringer och väcker min medarbetare, som lovat att det är ok.
hon säger att jag ska ringa helpdesk.
efter att jag hittat lappen med numret vill säga.
när jag väl ringer får jag snacka med en norrman.
och det är inte så att det är omöjligt att förstå,
men just de där små orden: gör så eller gör INTE så, blir ganska viktiga.
så det slutar med att jag säger
"ursäkta, kan du ta det en gång till, vad var det du sa, ska jag...?"
åtta
06.45 allt är frid och fröjd.
men fatta minutrarna innan..
imorn går cykeln hemifrån 05.40 igen. adorable!
jag borde försöka få mig lite sömn. men just nu har jag ingen ro i kroppen.
sleep tight folks
sjukhus och paradisco!
ok, det börjar bli lite utav en vana att starta med: jag är helt slut.
jag förstår inte vad det är med mig, men det funkar. just nu.
aktiveringen hålls ganska bra.
de flesta dagarna är fulla.
jag har traskat mig vidare inom pressbyrån till mölndals bro också.
så jag kommer hänga både där och på sjukhuset.
det har ringts himla mycket.
fick ryggskott i tisdags, den andra gången på en månad.
så denna gången begav jag mig till vårdcentralen,
men då slutade de självklart med drop in tider, dagen innan jag kom dit.
så det fick ringas åtta miljarder samtal nästa dag.
fick även hem ett brev där proverna jag tog på min födelsedag (yippie!) inte var bra.
eller det var bara ett som inte var bra om jag inte läste fel,
så det blev massa ringandes igen, och ett återbesök där nya prover tas.
och ett till doktorn.
har även fått hem brev från örongrejen.
det känns som om my place to be är sjukhus.
det började med mölndals sjukhus dagen efter studenten,
sahlgrenska i juli.
östra, krokslätts vårdcentral i augusti.
nu fick jag ett nr till en sjukgymnast,
har bara inte orkat ringa. men jag gör det på måndag.
vi var på håkan igår, och jag är inte jätteimponerad.
visserligen sög ljudet hårdare än hårdast,
men jag vet inte om allt kan skyllas på det..
nä, det var ingen höjdare.
men det var ju trots allt håkan. så jag tycker ju inte det var dåligt.
det är inte många som beskriver så väl hur det känns.
vi begav oss till båten sen, och paradisco.
det blev en lyckad kväll.
jag hade kul iaf haha!
men det var så märkligt.
en kund som typ ALLTID kommer (som ständigt verkar typ hög)
och handlar dyker upp på båten.
det verkar kanske inte så konstigt som det låter,
men det var verkligen skitmärkligt.
fel tillfälle, fel plats, fel person.
nu är det lördag.
det känns som om klockan är nio, men den är redan fyra.
ikväll är det fotboll, och lite telefonsamtal som måste ringas.
jag förstår inte vad det är med mig, men det funkar. just nu.
aktiveringen hålls ganska bra.
de flesta dagarna är fulla.
jag har traskat mig vidare inom pressbyrån till mölndals bro också.
så jag kommer hänga både där och på sjukhuset.
det har ringts himla mycket.
fick ryggskott i tisdags, den andra gången på en månad.
så denna gången begav jag mig till vårdcentralen,
men då slutade de självklart med drop in tider, dagen innan jag kom dit.
så det fick ringas åtta miljarder samtal nästa dag.
fick även hem ett brev där proverna jag tog på min födelsedag (yippie!) inte var bra.
eller det var bara ett som inte var bra om jag inte läste fel,
så det blev massa ringandes igen, och ett återbesök där nya prover tas.
och ett till doktorn.
har även fått hem brev från örongrejen.
det känns som om my place to be är sjukhus.
det började med mölndals sjukhus dagen efter studenten,
sahlgrenska i juli.
östra, krokslätts vårdcentral i augusti.
nu fick jag ett nr till en sjukgymnast,
har bara inte orkat ringa. men jag gör det på måndag.
vi var på håkan igår, och jag är inte jätteimponerad.
visserligen sög ljudet hårdare än hårdast,
men jag vet inte om allt kan skyllas på det..
nä, det var ingen höjdare.
men det var ju trots allt håkan. så jag tycker ju inte det var dåligt.
det är inte många som beskriver så väl hur det känns.
vi begav oss till båten sen, och paradisco.
det blev en lyckad kväll.
jag hade kul iaf haha!
men det var så märkligt.
en kund som typ ALLTID kommer (som ständigt verkar typ hög)
och handlar dyker upp på båten.
det verkar kanske inte så konstigt som det låter,
men det var verkligen skitmärkligt.
fel tillfälle, fel plats, fel person.
nu är det lördag.
det känns som om klockan är nio, men den är redan fyra.
ikväll är det fotboll, och lite telefonsamtal som måste ringas.
är det ok att vilja fly ibland..
är det ok att vilja fly ibland,
eller klassas man som klen då?känslan av ett litet andrum vore inte fel.
det är nog där jag landar just nu.
