jag och nobelpristagaren
inte nog med att man springer på vickan på friskis.
det är jag och tomas transtömer som går till samma sjukgymnastik!
fatta att jag sett en NOBELPRISTAGARE IRL!!
cooolisch!!
pussiluss
det är jag och tomas transtömer som går till samma sjukgymnastik!
fatta att jag sett en NOBELPRISTAGARE IRL!!
cooolisch!!
pussiluss
jag och vickan
vet inte när skrivlusten försvann.
skrivandet brukar vara tillflykten.
det man alltid kan falla tillbaka på.
jag skriver, alltså är jag.
senaste tiden har jag inte ens skrivit här.
visst finns jag ändå,
men skrivandet har under en så lång tid haft en så stor plats.
varit något att se fram emot.
det gör jag fortfarande.
men det blev en liten paus.
välbehövlig.
surt bara att man inte kan ta paus från livet i övrigt också om man så önskar(!)
faster som sagt.
så underbart.
snart kommer jag åka hem för att få träffa den finaste familjen i världen.
dagarna rullar på i vanlig takt
- nej inte HELT VANLIG förstås. jag har ju sprungit på victoria svensson sandell på friskis!
watch her out!
mycket med skolan,
och mycket på samtliga plan faktiskt.
till helgen blir det recovery minst sagt.
ska upp till orsa och möta upp stockholms finaste människa i sällskap med familj.
att man kan sakna någon så det känns ända ut i fingertopparna..
när slutar man göra det?!
slutar man nånsin göra det?
ta hand om er vänner.
jag saknar er, snart ses vi!!
cheers
skrivandet brukar vara tillflykten.
det man alltid kan falla tillbaka på.
jag skriver, alltså är jag.
senaste tiden har jag inte ens skrivit här.
visst finns jag ändå,
men skrivandet har under en så lång tid haft en så stor plats.
varit något att se fram emot.
det gör jag fortfarande.
men det blev en liten paus.
välbehövlig.
surt bara att man inte kan ta paus från livet i övrigt också om man så önskar(!)
faster som sagt.
så underbart.
snart kommer jag åka hem för att få träffa den finaste familjen i världen.
dagarna rullar på i vanlig takt
- nej inte HELT VANLIG förstås. jag har ju sprungit på victoria svensson sandell på friskis!
watch her out!
mycket med skolan,
och mycket på samtliga plan faktiskt.
till helgen blir det recovery minst sagt.
ska upp till orsa och möta upp stockholms finaste människa i sällskap med familj.
att man kan sakna någon så det känns ända ut i fingertopparna..
när slutar man göra det?!
slutar man nånsin göra det?
ta hand om er vänner.
jag saknar er, snart ses vi!!
cheers