i'm in love!!

som sagt. det krävs inte så mycket för att få upp mitt humör.

övervägde att sätta mig nere i baren igårkväll.
mest för sakens skull.
det är ju det man ser att man ska göra, om man sover på hotell på film.
kändes (dock av  någon märklig anledning) inte lika lockande då majoriteten var över 40.
nej det var i minsta laget. de flesta var nog över 50.

utöver den stora förkylningen som har mig i ett härligt grepp,
(vet inte om jag är värd åter en förkylning i år..?)
har årets hittills snällaste berlinmage även äntrat min kropp.
underbart!

imorn blir det den stora färden till lund.
yey!
och valborg.
bara att gå ut och käka upp stan då.
even though kroppen is in strejk?
jag vet faktiskt inte hur partynivån läggs.
troligtvis pretty lågt.



våra vänner som såg ola.



ola är fortfarande kung!!

hotell tonight baby

jag har blivit kallad - against all odds.
ska fara upp till den stora hufvudstaden nästa vecka igen.
ett kort, men ganska klokt konstaterande;
bounce och intervjuerna kunde gärna fått ligga samma vecka.

fast det kan ju bli trevligt att flänga.
nu en vecka till.
det blir lund till helgen.
emily ska visa mig sin tillfälliga stad,
samt göra den farlig i sällskap av alla oss andra.


ola ikväll.
fantastiskt.
jag älskar konserter där alla är 14.
nej, de som lyssnar på ola är inte ens 14.
de är 10 = jag kommer vara längst i publiken!!
och jag inser än en gång att, nej jag kommer aldrig växa upp.
hjälp!


här har ni någon som vet hur man använder orden.
lyssna, titta och enjoy!

http://flvplayer.static.vss.viasat.tv/play/popup.html?id=228596&affiliate=4se&country=se&theVolume=80&playerVersion=popup&autostart=true&language2=G1

och ja, det är sant.
jag ska sova så fett på hotell inatt.
(det är inte så fancy som man kan tro, enkelrum)
men det är gratis(!) och det krävs inte så mycket för att få upp mitt humör.

cheers

still an ankunge

jag har de fetaste i-landsproblemen evah.
det är lite som om man aldrig blir nöjd.
sex and the city har förstört oss för all framtid.
jag vet nog inte vad det är vi eftersträvar.
inser att perfektion inte existerar.
ändå är det just det vi vill ha.
inget annat är en möjlighet, ens i tanken.

det ska pirra konstant i magen.
och vara lika perfekt som i new york.
(man ska rent utav vara i new york för att det ska vara på riktigt)
man ska vara snygg. alltid fräsch.
bara att inse.
jag kommer aldrig leva the american dream.
jag kommer aldrig bli en svan.


trots att den stora förkylningen  kom över mig igår,
gick det inte att välja bort vårens (ev årets - ÅNGEST!) sista house dance.
det där med avsked har aldrig varit min starka sida.
min klokare sida inser idag,
att det kanske inte var min smartare hjärnhalva som fick bestämma igår.
halsen är snart på väg att explodera.
hoppas jag, så man blir av med den.

ser att mina fingrar för tillfället är på gränsen till blå.
när blev jag sån?


snart kommer finaste tjejen i stan hit.
och senare blir det date vid botaniska med awesome gals!

cheers.

stockholm baby!

dagens första måltid har precis intagits.
för att sammanfatta helgen = sjukt bra.
numera mår jag som jag förtjänar.

stockholm är nog min stad.
jag tror det.
och jag vet.
det är inte ok.

bounce var så fett bra.
så sjuuuuuuuukt bra.
det värsta var att det tog slut.
och tomhetskänslan det förde med sig.


utöver det har vi ägt stora hufvudstaden.
på bästa möjliga tänkbara sätt.

och ja.
snygga killar finns det i sthlm.
så det räcker och blir över.
det är bara att åka dit och käka upp dem innan nån annan gör det.

cheers


greyzone

mitt liv står så gott som stilla.
på gott och på ont (det går fortfarande alltid hem)

traskar i den där berömda gråzonen.
zonen man överlever,
men samtidigt inte vill fastna i.

våren har ju trots allt tagit oss med storm.
och det kan ju bara bli bra då. eller?

vaknade 5.42 imorse.
klockan skulle ringt 7.40.
underbart. där vann jag två timmar (not. jag låg kvar.)

har gjort det till en vana mer eller mindre, att glömma av och känna efter.
vilket brukar leda till att jag efter att ha tränat
(och svar: ja. de snygga killarna är överallt på gymet)
numera alltid sitter smått utslagen efteråt.
jag brukar ramla ner från maskinerna.
och trots att jag vet att samma visa spelas varje gång,
kan jag inte bryta detta sjuka mönster.
what's wrong with me?!


gotta go to work.
cheers

det där med att äpplet kanske inte alltid faller så långt från trädet

ni som känner mig vet hur lätt jag har för att gå upp i nåt.
vad som helst.
det stora och det lilla.

jag var på väg ut när jag funderade på;
varför i allsindar har jag inga spärrar?!
inget som stoppar mig innan jag tagit det steget för långt?

jag tog på mig mammas handkräm som låg i handväskan (hennes)
hmm.
-mamma har inte du denna som bodylotion också?
- JOO. JAG HAR DEN PÅ ALLA SÄTT SOM FINNS!




undra varifrån den sidan av mig kommer.

cheers

fabulous

det är vår.
jag måste vara den första som konstaterar detta faktum.
våren har tagit mig med storm.

mig och alla andra.

gatorna fullständigt kryllar av good looking guys som kommit ur sina skal.
livet kunde vara värre.


det är också ett konstaterande,
som återkommer år efter år.
vart kommer alla snygga killar ifrån!?
var i hela världen håller de till september-mars?!


jag ska göra stan farlig nu med snyggaste tjejen i stan
(bad choice i know, dumt att inte ha en chans ens..!)
kan bara bli bra.

cheers

thank you sweetie

min danslärare är fantastisk.
jag är kär i honom.
när jag gick igår utbyttes följande;
jag -thank you, bye bye.
han -ohh thank you sweetie.

jag har levt på det sedan dess.
haha nu är ju han amerikanare och det har inte lagts nån större tyngd vid ordvalet.
(han kallar oss alltid vid namn som love, honey osv)
men jag är ju som jag är med det där. TRAGISK.

förra söndagen var det bara att ta de stora andetagen,
och sedan hoppas på att hinna ta några nypor luft under veckan.

det har gått sådär.
andetagen då var välbehövliga.

igår vaknade jag skakandes och insåg att sabbatsdagen skulle bli en dag till vila.
på tok för lite sömn och en natt ute i stora staden gjorde sitt.

kommande vecka är allt annat än stressig.
på något märkligt sätt blir jag nästan mer stressad av att veta det.


jag ska ta tag i dagen.
våren är här och jag ska fara in till stora staden.

har sovit på tok förlänge inatt och är fortfarande i nån dvala.
jag har tänkt på dig, dina ögon och ditt luriga leende.
och jag vet att jag bara borde radera det.
puts väck.
men det går inte.

köss och kram

inte längre ms.black

- oj hanna har du färgat håret?
- ja men.. jag har slingat det lite bara. men jag tyckte inte det syntes så mycket.
- ehh, ok
- vadå, syns det så mycket?
- det är ju inte så att jag skulle missa det direkt.


och detta hör till sammanhanget.
herrarna hermansson är inte de som alltid lägger märke till detta.
i synnerhet inte lillbebror hermansson.
så detta faktum kom lite som ett slag i ansiktet.

väl inne ser jag att jag ser ut som en tant.
eller troll.
men jag väljer hellre troll framför tant.


veckan i övrigt.
en lång vecka.
minst sagt.
en bra vecka överlag.

de senaste dagarna har varit så fyllda av det stora och det lilla,
-och dåligt matintag som grädde på moset-
att jag igår efter att ha köttat på på gymmet nästan spydde när jag kom hem.
- det var ju det där med att känna gränser. inte min starka sida.


i onsdags gick sänggåendet vid 21.30.
igår 22.15 (efter debatt)
helt otroligt.
jag kan inte minnas sist jag somnat så tidigt.

en helg nalkas.
kan bli bra.

cheers

life without limbs

'but i've realised i may not have hands to holm my wifes hand,
but when the time comes. i'll be able to hold her heart'

jag vet inte om jag hört nåt vackrare.

jag kan inte ens skylla på att det är kväll.
eller att jag är trött. eller svag.

det är bara så otroligt vackert.

godnatt

sörj ej det du saknar, gläds åt vad du har

jag fick den sköna stämpeln i pannan idag igen.
you suck.
jag vet det redan,
men idag kom det som allmän beskådan.
det enda som snurrar i mitt huvud just nu:
kommer det nånsin lösa sig?


det är lätt att tillåta sig tänka mörkgrått.

försöker dock låta bli.

jag försöker ta till mig av mammas korsstygnsbroderier,
som hänger i sovrummet.
sörj ej det du saknar, gläds åt vad du har.
(ett av alla. hon är bra på det där lilla mamma, att handskas med nål och tråd)

jag försöker leva det, andas det, tänka det.
jag behöver bara styrkan som ger ro till att faktiskt lyckas.


cheers