himlen gråter

min lillebror har en kompis. hans pappa var med i en mc olycka i fredags. och omkom.
jag antar att det är därför det regnar ute.
inte ens himlen kan le en sån här dag.
himlen gråter, med oss och alla andra.


genast känns alla problem så små.

det skär i mig när jag hör detta. orden riktigt ekar i huvudet. de sitter kvar.
de vill inte försvinna.

det borde vara förbjudet att låta en förälder försvinna så tidigt ur ett barns liv.
det borde stå i lagen.
alla barn borde ha rätt till sin mamma och pappa. punkt slut.

jag antar att det är sånt här jag som människa inte kan förstå, men frustrationen över att inte gud låter pappan leva känns enorm.
återigen detta ständiga tvivel.
och man känner sig så liten.
liten, rädd och sårbar. för visst är vi sårbara?

fösöker se hoppet. i hoppet. leva i hoppet,
genom att be en bön om att den gud som omsluter på alla sidor, håller familjen i sin hand.

/hanna


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback