bara ord.
jag har tittat på mängder av brev jag fick för runt 2 år sedan.
folk har skrivit så fruktansvärt fina saker.
"hanna. du är en underbar människa. jag kommer alltid att tycka om dig. glöm inte det hanna. glöm aldrig
"jag tänker på dig varje dag hanna, jag saknar dig och jag önskar att du kommer hem så vi kan ses. snart. älskar dig vännen"
"hanna, du känns så långt borta. jag saknar dig. vill bara att du ska veta att jag tycker om dig och bryr mig om dig. glöm inte det."
etc. etc.
såna här ord gläder nog vilken människa som helst.
men av någon anledning är det bara ord. det är ingen vikt i orden. bara ord.
man inser det nu. det är bara ord. hur lätta som helst att säga/skriva, men hur svåra som helst att leva upp till.
det ligger en fruktansvärd kraft i orden. det gör ju det.
Kommentarer
Trackback