en vidrig sanning
oke.
en dag till har gått.
jag hinner knappt notera dagarna.
att de går, och att det faktikst är olika dagar.
allt går i ett up-tempo, och då är det inga powerballader a la johan utan det går galet fort.
jag vet inte vad det är.
men det finns ingen tid att stanna upp, ta vara på tiden, chillidilla.
jag skrattade mig igenom halva övningen idag.
det var inte särskilt kul, i den bemärkelsen att man måste skratta.
det var trötthetens språk idag.
morgnarna är värre än värst,
kroppen förmår inte att röra på sig.
näst efter nätterna,
de är en vidrig sanning att somna kära människor.
och att inte vakna 8 gånger av drömmar eller som jag gör nuförtiden,
vaknar mitt i en tanke "shit, gjorde jag klart analysen kring det där?!
jaa, det gjorde jag. men blev det bra? nooo. verkligen inte. gosh, jag orkar inte"
hur är det ens möjligt att vakna så. mitt i någonting. ett spel i huvudet typ.
yippeyayayyippeyippeyäy.
bye bye forever
en dag till har gått.
jag hinner knappt notera dagarna.
att de går, och att det faktikst är olika dagar.
allt går i ett up-tempo, och då är det inga powerballader a la johan utan det går galet fort.
jag vet inte vad det är.
men det finns ingen tid att stanna upp, ta vara på tiden, chillidilla.
jag skrattade mig igenom halva övningen idag.
det var inte särskilt kul, i den bemärkelsen att man måste skratta.
det var trötthetens språk idag.
morgnarna är värre än värst,
kroppen förmår inte att röra på sig.
näst efter nätterna,
de är en vidrig sanning att somna kära människor.
och att inte vakna 8 gånger av drömmar eller som jag gör nuförtiden,
vaknar mitt i en tanke "shit, gjorde jag klart analysen kring det där?!
jaa, det gjorde jag. men blev det bra? nooo. verkligen inte. gosh, jag orkar inte"
hur är det ens möjligt att vakna så. mitt i någonting. ett spel i huvudet typ.
jag vet att jag typ är ond,
nu när jag gör det här.
men jag vet inte hur man hanterar det.
detta känslomässiga freak-out där samvetet vet vad som är rätt,
men hjärtat inte förmår att gå därefter.
vad gör man då?
ohh, ja. jonathan j. har lagt upp nya låtar.nu när jag gör det här.
men jag vet inte hur man hanterar det.
detta känslomässiga freak-out där samvetet vet vad som är rätt,
men hjärtat inte förmår att gå därefter.
vad gör man då?
yippeyayayyippeyippeyäy.
bye bye forever
Kommentarer
Trackback