bitterljuv

bitterljuv.
smaka på ordet.
vi gjorde det under religionstimmen igår.

smaka på känslan.
känslan som är underbar, samtidigt som man hatar den.
för det gör ju sådär förbannat ont.
när man lyssnar på skivan man fick, specialgjord med en tanke för varje låt.
man tar den för vad det är, ser en djupare mening i varje ord.
samtidigt svider det till i hjärtat eftersom man vet att det inte längre är så,
det är bara gammalt. orden betydde något. nu är det bara ord. utan någon egentlig betydelse.
oh man, what it hurts. visserligen har jag inte lyssnat på skivan på över ett år.. 'cause it hurts. men ändå.


eller när man tar fram det stora bladet.
bilder på mig och mina vänner från det att jag var 11 - 16.
när jag fick det blev jag så rörd att jag inte fann några ord.
när jag ser bladet nu, infinner sig samma känsla.
samtidigt som det svider till. för det är inte så längre.
och bilderna känns genast så falska.
fast de är ju inte det. det var då. då var det så.
oh man what it hurts.

bitterljuvt var ordet.
den där bitterljuva känslan som man plockar fram. för ofta.

-hannu

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback