kom nära

kom nära. närmre än förut.
men inte så nära. att du går innanför skinnet på mig.

det är väl det som gör att man backar ur,
känner att. det här är för mycket.

jag vet inte alls om det är så. och vi säger inte det.
men ibland tror jag ändå att det var det som gjorde att det kraschade. en gång.

för nånstans inom en blir det nästan tungt tillslut.
när nån vet så mycket. när nån förstår en fullt ut.
på alla sätt och vis. jag tror att det var det som gjorde att det blev som det blev.

nu är man i uppbyggnadsfasen.
och det kan bli bra.
för visst lär man sig av sina misstag...?




jag förstår mig inte på mig själv.
dagen har vart asbra.
skratt och allmänt måbraeende
 resulterar visst idag  i en blogg som inte alls strålar av glädje.
fast kanske är det just vad den gör.
glädjen i att finna det som fanns.
men tappades bort.
glädjen i att åter få börja på nåt nytt.
trots att det är med viss bitterljuv känsla.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback