inget går som det ska
det hände något med fokuseringen.
i fredags hade vi som har min sånglärare konsert.
jag stod med pappret framför mig för säkerhetsskull.
men så fort jag ställer mig i längst fram i aulan för att sjunga försvinner allt.
men så kommer jag upp mig igen.
sedan försvinner allt igen, men så kommer jag tillbaka.
detta händer typ sju gånger.
det ledde till att jag stod och sjöng na na na igenom halva låten typ.
idag på sånglektionen var det en praktikant där, fredrik. och min sånglärare.
och så hade inte tove hunnit gå när jag kom.
det första min sånglärare säger är.
-tack för i fredags!! det var jättebra!!
- oj, tack. tycker du?
-du sjöng fel, men det gick jättebra.
- jaha, ja... tack så jättemycket.
- du bara improviserade precis som om det skulle vara så.
nu vänder hon sig mot tove och fredrik
- ni förstår, hanna kom av sig och sjöng fel, men hon redde ut det, utan att stanna.
och, det var inte bara en gång hanna sjöng fel, utan det var massor av gånger!!
så var det verkligen. jag vet inte vad det beror på.
förra året darrade jag som ett asplöv inför såna här konserter.
jag kunde allt spiksäkert. bara för att vara så lite nervös som möjligt.
i år hade jag inte tittat på låten på två veckor, bara precis innan vi skulle framföra den,
eftersom jag hade en kille i tvåan på piano som spelade, vi behövde öva ihop..
men det är bara någonting som gör att jag inte bryr mig.
och det känns skönt. samtidigt blir jag lite rädd.
håller jag på att tappa all motivation?!
eller så kanske det kan vara så att det handlar om fokus,
jag har svårt att fokusera på så mycket samtidigt.
förra veckan blev det show för hela slanten,
så när denna konserten kom var man helt urladdad.
och vi kan konstatera att jag gjorde bort mig imorse igen.
hela helgen har jag funderat på vad jag skulle prata om i fem minuter till svenskan.
jag kom bara inte på något.
igårkväll fick jag nästan lite panik och kände att nu måste jag göra det.
så jag satte mig ner 21.55 och bara skrev.
och det blev skitdåligt. jag förberedde mig ingenting. läste en gång för mamma innan hon somnade.
och föräldrar måste vara de värsta på att vara kritiska. "det var helt fantastiskt hannu" yeah right.
frågan är om fröken håller med..
ikväll är det sista avsnittet av pb. neeeeeeeeej.
-hannu
i fredags hade vi som har min sånglärare konsert.
jag stod med pappret framför mig för säkerhetsskull.
men så fort jag ställer mig i längst fram i aulan för att sjunga försvinner allt.
men så kommer jag upp mig igen.
sedan försvinner allt igen, men så kommer jag tillbaka.
detta händer typ sju gånger.
det ledde till att jag stod och sjöng na na na igenom halva låten typ.
idag på sånglektionen var det en praktikant där, fredrik. och min sånglärare.
och så hade inte tove hunnit gå när jag kom.
det första min sånglärare säger är.
-tack för i fredags!! det var jättebra!!
- oj, tack. tycker du?
-du sjöng fel, men det gick jättebra.
- jaha, ja... tack så jättemycket.
- du bara improviserade precis som om det skulle vara så.
nu vänder hon sig mot tove och fredrik
- ni förstår, hanna kom av sig och sjöng fel, men hon redde ut det, utan att stanna.
och, det var inte bara en gång hanna sjöng fel, utan det var massor av gånger!!
så var det verkligen. jag vet inte vad det beror på.
förra året darrade jag som ett asplöv inför såna här konserter.
jag kunde allt spiksäkert. bara för att vara så lite nervös som möjligt.
i år hade jag inte tittat på låten på två veckor, bara precis innan vi skulle framföra den,
eftersom jag hade en kille i tvåan på piano som spelade, vi behövde öva ihop..
men det är bara någonting som gör att jag inte bryr mig.
och det känns skönt. samtidigt blir jag lite rädd.
håller jag på att tappa all motivation?!
eller så kanske det kan vara så att det handlar om fokus,
jag har svårt att fokusera på så mycket samtidigt.
förra veckan blev det show för hela slanten,
så när denna konserten kom var man helt urladdad.
och vi kan konstatera att jag gjorde bort mig imorse igen.
hela helgen har jag funderat på vad jag skulle prata om i fem minuter till svenskan.
jag kom bara inte på något.
igårkväll fick jag nästan lite panik och kände att nu måste jag göra det.
så jag satte mig ner 21.55 och bara skrev.
och det blev skitdåligt. jag förberedde mig ingenting. läste en gång för mamma innan hon somnade.
och föräldrar måste vara de värsta på att vara kritiska. "det var helt fantastiskt hannu" yeah right.
frågan är om fröken håller med..
ikväll är det sista avsnittet av pb. neeeeeeeeej.
-hannu
Kommentarer
Trackback