hur länge står man ut?
just nu känns natten väldigt sen. och timmarna väldigt långa.
precis som det nämndes innan är jag svintrött.
jag får bara ingen ro i kroppen till att sova.
det är tankarna som spelar mig ett spratt,
och jag tror ibland det kunde sett annorlunda ut om jag agerat annorlunda.
fast jag ska inte tänka så.
för jag vet att det kändes rätt. där och då.
ett annat agerande än det som blev hade troligtvis inte känts rätt.
men hade läget varit annorlunda nu?
tro inte att jag inte tänkt tanken över åttatusen gånger.
fast nej. det kändes ju rätt. jag gjorde rätt där och då,
om jag följde min vilja.
klassas jag som tråkig nu?
vrids klockan tillbaka till sisådär andra advent 2006.
startade en cirkus, jag aldrig misstänkte skulle leda till det här.
framtiden är ju alltid oviss,
men skulle nån sagt att det slutat såhär,
och framförallt, att jag känt såhär, skulle jag garvat den rätt upp i ansiktet.
helt seriöst. jag hade aldrig för nåt i hela världen trott på det.
det som kändes så tungt i början av året, känns nu mest pinsamt och naivt.
kanske att jag kommer tänka så här om detta om sisådär ett halvår eller två. (eller tre, fyra, fem...)
och jag minns att jag som nybakad student yttrade orden
-utan e hade jag aldrig kommit hit. så det kanske fanns en mening trots allt.
hell no.
visserligen såg jag ingen poäng för ett halvårsen att det slutade som det slutade.
men kommer jag nånsin se en poäng i det här?
probably not.
för det går inte att jämföra.
man kan säga att det är pretty far away från varandra.
och nu vill jag inget hellre än att bara sova,
men det går ju inte. eftersom det bara finns massa tankar som säger att
"det kunde sett annorlunda ut om..."
samtidigt som jag vet att det kändes rätt då.
så nu önskar jag att det bara kunde slutas fred i hjärnan,
och att jag kunde sova bort eländet.
nu har jag i vanlig ordning gett bort allt mitt värde som människa. igen.
jag har tappat det helt kan vi ju konstatera vid det här laget
så jag kan ju lika gärna fortsätta lite till.
bre på lite extra so to say
för nu vill jag inte mer.
det får vara nog snart.
hur länge står man ut,
hur länge härdar man ut,
vad är mänskligt?
over and out
precis som det nämndes innan är jag svintrött.
jag får bara ingen ro i kroppen till att sova.
det är tankarna som spelar mig ett spratt,
och jag tror ibland det kunde sett annorlunda ut om jag agerat annorlunda.
fast jag ska inte tänka så.
för jag vet att det kändes rätt. där och då.
ett annat agerande än det som blev hade troligtvis inte känts rätt.
men hade läget varit annorlunda nu?
tro inte att jag inte tänkt tanken över åttatusen gånger.
fast nej. det kändes ju rätt. jag gjorde rätt där och då,
om jag följde min vilja.
klassas jag som tråkig nu?
vrids klockan tillbaka till sisådär andra advent 2006.
startade en cirkus, jag aldrig misstänkte skulle leda till det här.
framtiden är ju alltid oviss,
men skulle nån sagt att det slutat såhär,
och framförallt, att jag känt såhär, skulle jag garvat den rätt upp i ansiktet.
helt seriöst. jag hade aldrig för nåt i hela världen trott på det.
det som kändes så tungt i början av året, känns nu mest pinsamt och naivt.
kanske att jag kommer tänka så här om detta om sisådär ett halvår eller två. (eller tre, fyra, fem...)
och jag minns att jag som nybakad student yttrade orden
-utan e hade jag aldrig kommit hit. så det kanske fanns en mening trots allt.
hell no.
visserligen såg jag ingen poäng för ett halvårsen att det slutade som det slutade.
men kommer jag nånsin se en poäng i det här?
probably not.
för det går inte att jämföra.
man kan säga att det är pretty far away från varandra.
och nu vill jag inget hellre än att bara sova,
men det går ju inte. eftersom det bara finns massa tankar som säger att
"det kunde sett annorlunda ut om..."
samtidigt som jag vet att det kändes rätt då.
så nu önskar jag att det bara kunde slutas fred i hjärnan,
och att jag kunde sova bort eländet.
nu har jag i vanlig ordning gett bort allt mitt värde som människa. igen.
jag har tappat det helt kan vi ju konstatera vid det här laget
så jag kan ju lika gärna fortsätta lite till.
bre på lite extra so to say
för nu vill jag inte mer.
det får vara nog snart.
hur länge står man ut,
hur länge härdar man ut,
vad är mänskligt?
over and out
Kommentarer
Trackback