in the middle of nowhere
jag tror man får låta allt det där stora bli så litet.tillräckligt litet för att man ska kunna hålla det i sin hand.
så länge man inte kan bära allt, är det kanske för mycket.
om man inte ens får plats med allt i en ryggsäck.
jag sitter med nutida konst boken. natt och dag känner jag.
har börjat vid halv tio ons-fre, men gått till skolan åtta varje dag.
för att hinna plugga. det har varit då jag hunnit.
det har inte varit några som helst problem att gå upp på morgonen heller.
jag har vaknat innan väckarklockan ringt nästan varje dag.
men idag pallar jag bara inte. har satt mig för att plugga.
det har resulterat i att jag:
skrivit brev
fantiserat iväg till drömmarnas land
lyssnat på jose gonzales skiva. tre gånger
läst tidningen
bitit på naglarna
jag vet inte varifån alla pluggscenarion kommer ifrån.
jag har inte, och kommer antagligen aldrig få den där lilla rösten som kräver det allra bästa av en.
det är en funktion som inte funkar hos mig.
jag nöjer mig med att bli godkänd. men ändå. jag är himla rädd att få ig.
dagen börjades med att jag låg och frös på hela vänstersidan,
eftersom dragkedjan till sovsäcken gått upp.
anledningen till att jag sov i sovsäck i mitt eget rum i en extrasäng är lång,
men för att göra en lång historia kort.
det var sent, tove hängde med hem. jag fick hittade inga täcken, så det blev en nödlösning.
men jag känner mig himla nöjd som var såpass kvicktänkt ändå.
jag mådde fruktansvärt illa imorse.
magen gick till uppror. jag lär mig adlrig av mina misstag. gosh.
det blev alltså ingen frukost i stan,
men min fina vän drog in ändå och var så lyklig man kan vara efter på tok för få timmars sömn.
nu är det eftermiddag. snart kväll. och jag har inte kommit nånstans.
dagen skulle egentligen slutat i hammarkullen på musik direkt.
men nja. det är frågan om. kanske att vi ses ändå, tove (när man talar om trollen, nu ringer hon)
vi får se. vi får se. kvällen är ung.
peace and love
Kommentarer
Trackback