tingeltangel

ok, jag vet inte om vi ska kalla mig tragisk,
eller om det är något helt annat.
men sen studenten har det börjat gå utför.
alla spärrar har släppt.
och min värdighet som människa finner vi i papperskorgen under diskhon.
bland alla slemmigt skräp typ.

det är nästan så jag knappt kan låta bli att fnissa bara jag tänker på mig själv.
bara en sån sak.
men men, för tillfället funkar det.

peace and love