give me strength (or) time to breathe
vet inte om det går att förstå hur oviktig jag är idag
(och nej jag är inte viktig andra dagar, men idag är det extremt)
jag har precis fått på mig (tränings = inte riktiga) kläder och är allt annat än pigg.
igår hade jag på mig pyjamas tills jag tog på mig (tränings) kläder och sen pyjamas igen.
min kropp och dess trötthet är inte av denna värld.
egentligen är jag inte sysslolös.
men jag har bara inte förmått mig att göra det som borde gjorts.
under kvällarna innan jag somnar skriver jag ner kommande dag tidvis,
av två andleningar
1. jag kommer inte till ro av att bara tänka på det
2. jag är hysteriskt rädd att glömma bort nåt viktigt.
igårkväll orkade jag bara inte.
så fram tills nu har dagen varit helt oplanerad.
sen är dagarna planerade fram till den 29 okt (vet inte om jag jobbar den dagen än).
kan känna igen lite känslor från förra året,
bara det att de dök upp senare, typ i december.
då det var tokmycket med alla övningar, konserter, skola..
nu känns det likadant, fast det är oktober och jag har varken övningar, konserter eller skola.
men just känslan i kroppen.
dags att komma ikapp -sig själv- kanske (?)
jag ska faktiskt ta på mig (riktiga) kläder ikväll, innan det beges in till stan.
kärlek och respekt
(och nej jag är inte viktig andra dagar, men idag är det extremt)
jag har precis fått på mig (tränings = inte riktiga) kläder och är allt annat än pigg.
igår hade jag på mig pyjamas tills jag tog på mig (tränings) kläder och sen pyjamas igen.
min kropp och dess trötthet är inte av denna värld.
egentligen är jag inte sysslolös.
men jag har bara inte förmått mig att göra det som borde gjorts.
under kvällarna innan jag somnar skriver jag ner kommande dag tidvis,
av två andleningar
1. jag kommer inte till ro av att bara tänka på det
2. jag är hysteriskt rädd att glömma bort nåt viktigt.
igårkväll orkade jag bara inte.
så fram tills nu har dagen varit helt oplanerad.
sen är dagarna planerade fram till den 29 okt (vet inte om jag jobbar den dagen än).
kan känna igen lite känslor från förra året,
bara det att de dök upp senare, typ i december.
då det var tokmycket med alla övningar, konserter, skola..
nu känns det likadant, fast det är oktober och jag har varken övningar, konserter eller skola.
men just känslan i kroppen.
dags att komma ikapp -sig själv- kanske (?)
jag ska faktiskt ta på mig (riktiga) kläder ikväll, innan det beges in till stan.
kärlek och respekt
Kommentarer
Trackback