jag är inte misslyckad

vet inte om det handlar om oss, här i sverige.
eller om det handlar om folk i allmänhet.
man vill aldrig avsluta något med en bitter underton.
slutet gott, allting gott.
och sen levde de lyckliga i alla sina dagar.
för visst är det så. vi vill framstå. om inte annat.

tanken är ganska bra antar jag,
att man ser det från en positiv sida.
men det kan även bli lite krystat.
man måste lägga till det där sista, för annars är man misslyckad. (eller?)

det hände för några år sedan, men tanken slog mig inte förrän idag.
jag berättade om en period i tiden. annorlunda från nu.
och undertexten i alla texterna därefter blev att allt numera var frid och fröjd.
och man ville i texten finna lösningen.
"det var då det hände, vändpunkten kom"
även om jag inte berättat om en lösning.
när det sedan kom i tryck och jag läste vad det stod så var ju min första tanke också,
jaha, va bra. ett bra slut, allting är frid och fröjd. på pappret iaf.

hmm, enbart massa onödig skit.
men är vi rädda för att allt inte är perfekt?
sårbarhet är ju förbjudet.. jag vet!!

själv är jag hårdare än hårdast nowadays.
och jag skojar inte. den du!

och självklart är det inget bittert slut här inte.
efter en tuff dag (minst sagt),
massgöra på jobbet, och då skojar jag definitivt inte!
fatta att jag vart på sjuhundra ställen samtidigt och vart sjukt speedad hela dagen sen jag slutat
och some träningsverket kunde inte kvällen avslutas bättre.
det har hängts med skruttan.

och jag fick precis ett samtal från den närmsta av de nära.
slutet gott..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback