utslag is the shit
jag sitter med utslag på bröstet, (utslag is still the shit)
eller barmen som jag fortfarande envisas med att kalla det tove!
och efter en natt med på tok för lite sömn är jag trött.
väldigt trött.
samtidigt så är jag väldigt tillfreds.
jag tror faktiskt tillfreds är det rätta ordet för sinnestillståndet just nu.
det blir ju lätt att man fokuserar på de kliande utslagen, och tröttheten
(ja, redan nu har jag ju gett detta faktum en ganska stor del av det jag skrivit hittills)
men det är ändå känslan av ro, att vara tillfreds som överväger.
timbaland och keri hillson spelades på radion förut, the way i are.
låten som aldrig dör. eller tappar sin självklarhet bland eliten.
brorsan brukar säga att man ska vara försiktig med ord som alltid eller aldrig.
men jag tror nästan jag vågar förmedla detta ändå.
det är den övervägande känslan och det går inte att frångå att hela jag får en skön känsla i kroppen då den spelas.
det var när jag satt ute i skuggan och var i läget mellan att vara vaken och sova låten kom.
och jag ska verkligen inte sätta guldkant på allt just nu, men den får mig att tänka på förra året.
förra sommaren -och även om allt fortfarande var en dans på rosor är det inte så jag minns sommaren.
denna sommaren slår den med hästlängder-
förra vintern -hey hey australia, var det nån låt som man inte ville gå hem utan att ha hört är det utan tvekan denna. jag kommer ihåg en gång vilken panik det blev när jag o tove var på olika håll på dansgolvet, denna låten spelades och vi hittade inte varann förrän sluttonerna precis spelades. den känslan var inte kul att handskas med vänner -
bättre vinter har jag inte haft.
jag och mina utslag ska lyssna en sista gång på låten nu,
innan vi vågar oss ut igen.
cheers
- hannu
ok, allt är fortfarande lika bra.
men och ett riktigt stort men.
ola spelade på liseberg igår och jag missde det!!!
hade jag bara vetat..
där gick jag sönder lite inombords.
och tappade trovärdigheten jag redan saknar..
eller barmen som jag fortfarande envisas med att kalla det tove!
och efter en natt med på tok för lite sömn är jag trött.
väldigt trött.
samtidigt så är jag väldigt tillfreds.
jag tror faktiskt tillfreds är det rätta ordet för sinnestillståndet just nu.
det blir ju lätt att man fokuserar på de kliande utslagen, och tröttheten
(ja, redan nu har jag ju gett detta faktum en ganska stor del av det jag skrivit hittills)
men det är ändå känslan av ro, att vara tillfreds som överväger.
timbaland och keri hillson spelades på radion förut, the way i are.
låten som aldrig dör. eller tappar sin självklarhet bland eliten.
brorsan brukar säga att man ska vara försiktig med ord som alltid eller aldrig.
men jag tror nästan jag vågar förmedla detta ändå.
det är den övervägande känslan och det går inte att frångå att hela jag får en skön känsla i kroppen då den spelas.
det var när jag satt ute i skuggan och var i läget mellan att vara vaken och sova låten kom.
och jag ska verkligen inte sätta guldkant på allt just nu, men den får mig att tänka på förra året.
förra sommaren -och även om allt fortfarande var en dans på rosor är det inte så jag minns sommaren.
denna sommaren slår den med hästlängder-
förra vintern -hey hey australia, var det nån låt som man inte ville gå hem utan att ha hört är det utan tvekan denna. jag kommer ihåg en gång vilken panik det blev när jag o tove var på olika håll på dansgolvet, denna låten spelades och vi hittade inte varann förrän sluttonerna precis spelades. den känslan var inte kul att handskas med vänner -
bättre vinter har jag inte haft.
jag och mina utslag ska lyssna en sista gång på låten nu,
innan vi vågar oss ut igen.
cheers
- hannu
ok, allt är fortfarande lika bra.
men och ett riktigt stort men.
ola spelade på liseberg igår och jag missde det!!!
hade jag bara vetat..
där gick jag sönder lite inombords.
och tappade trovärdigheten jag redan saknar..
Kommentarer
Trackback