mungojerrie & rumpleteazer

hur långt är man beredd att gå innan man tappar bort sig själv?

när jag tänker tillbaka på veckan börjar jag undra.
fast det är ju inte rättivst att lägga upp det så,
veckan har varit bra på många sätt, speciellt med tanke på att livet gått sambo.
och jag har dejtat tove, träffat farmor och farfar och monne idag.
men om man bortser från det så börjar jag verkligen fråga mig själv.
hur långt är du (i detta fall jag) beredd att gå.
är det ok att tappa sig själv helt bara för att man inte vet hur man handskas med frågan?

hur mycket tar man, hur mycket har man rätt att säga ifrån?

visst är det ganska klent att klaga. I KNOW. bli inte arga på mig.
but please: tell me how am i supposed to breath with no air?

svar kom i veckan,
och det med besked. massa val som ska göras.
nu med detsamma.
eller nä, jag har hela juli på mig.
men ändå!!

antar att jag är för trött för mitt eget bästa.
men har inte haft ro i kroppen under hela dagen och har det fortfarande inte
= jag kan bara inte gå och lägga mig.

fast kanske ändå, att det börjar bli dags?

over and out
- jane

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback