den stora flykten
jag kände förut, både igårkväll och imorse att jag hade så mycket som ville ut.
så mycket att skriva om att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.
men datorn har vart avstängd,
och att trycka på startknappen har känts som ett större projekt som vart lite väl övermärktigt nu i sommarvärmen.
inte för att jag på nåt sätt är viktig,
och vem är jag att döma att det jag hade var tillräckligt intressant för att skrivas om..
well well. man kan väl säga att jag återigen tappade det lite.
kommer bara ur form när jag inte får grepp om tiden, vardagen, dagen, kvällen, natten.
att ena dagen börja jobba då solen står som högst,
för att nästa gå upp mitt i natten ger mig en helt störd sömn och ingen kontinuerligtet.
och det leder i sin tur till att jag allt som oftast går runt i en grå dimma av trötthet där jag inte vet varken ut eller in.
försöker hitta anledning till den trötthet som breder ut sig i hela mig.
och nånstans förstår jag väl att detta är den största anledningen.
men man vill väl helst blunda för den eftersom det inte är nåt som går att påverka.
just nu.
till hösten flyr jag.
eller kallar man det flykt nu med?
jag ska ju faktiskt bosätta mig på en helt annan plats ett tag framöver.
men känslan i kroppen är ju fortfarande övervägande: FLYKT!
kanske för att jag varje kväll, varje morgon befinner mig nån helt annanstans.
det handlar inte om ett medvetet val,
det bara är så.
jag ligger inte i min egen säng, jag ligger i en säng som gnisslar i sydney.
(kan ju påpeka att alla i mitt rum HATADE mig där,
1. jag hade himla bed bugs liknande bett över hela vänstersidan,
det ledde i sin tur att jag när jag låg i sänger kliade mig maniskt utan att veta om det.
2. i vanliga fall vande jag mig vid att inte springa på toa,
men eftersom jag sov så dåligt där sprang jag säkert trehundra gånger per natt.
och att inte ha tove som stöd i samma rum sved såklart lite extra)
jag håller lille zkj i ett hårt tag och ser fram emot en dag på manly beach och sedan billy elliot på capitol theatre.
eller så ligger jag i coffs harbour med det fetsate täcket ever,
bara tove som sällskap (grr!) och vi äger hela hostelet.
bokstavligt äger placet.
ja, det är svårt att inte längta tillbaka.
samtidigt så ska min inte bara lägga guld i allt.
för så bra var det inte jämt.
men nästan.
en natt efter att vi varit ute gick jag o la mig.
men stod inte ut med att sova så äcklig.
folk hade varit överallt, det där med att man har känsliga delar på kroppen finns inte bland backpackers.
jag fick gå upp halv fyra och för första gången på länge duscha varmt.
och det krävdes lång tid innan man kände sig någorlunda ren igen.
lillen sa idag - tråkigt att du jobbar hela sommaren och inte kan åka med till flodåsen.
och mitt hjärta går sönder lite när han säger så.
är det nåt jag vill så är det att ta vara på tiden med honom i största möjliga mån nu innan den stundande hösten.
jag frågar honom varje kväll - hur ska jag klara mig utan dig till hösten?
och han säger med sin numera mörka röst - det kommer gå bra hannu. men det känns lite tråkigt.
och att inte kunna hänga på o spela minigolf med delar av syskonskaran och kusinerna gör också lite ont.
men o andra sidan. det är jag som tjänar pengar ikväll!
closer, because of you, hate that i love you so (har förberett kvällen med massa neyo)
- hannu
så mycket att skriva om att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.
men datorn har vart avstängd,
och att trycka på startknappen har känts som ett större projekt som vart lite väl övermärktigt nu i sommarvärmen.
inte för att jag på nåt sätt är viktig,
och vem är jag att döma att det jag hade var tillräckligt intressant för att skrivas om..
well well. man kan väl säga att jag återigen tappade det lite.
kommer bara ur form när jag inte får grepp om tiden, vardagen, dagen, kvällen, natten.
att ena dagen börja jobba då solen står som högst,
för att nästa gå upp mitt i natten ger mig en helt störd sömn och ingen kontinuerligtet.
och det leder i sin tur till att jag allt som oftast går runt i en grå dimma av trötthet där jag inte vet varken ut eller in.
försöker hitta anledning till den trötthet som breder ut sig i hela mig.
och nånstans förstår jag väl att detta är den största anledningen.
men man vill väl helst blunda för den eftersom det inte är nåt som går att påverka.
just nu.
till hösten flyr jag.
eller kallar man det flykt nu med?
jag ska ju faktiskt bosätta mig på en helt annan plats ett tag framöver.
men känslan i kroppen är ju fortfarande övervägande: FLYKT!
kanske för att jag varje kväll, varje morgon befinner mig nån helt annanstans.
det handlar inte om ett medvetet val,
det bara är så.
jag ligger inte i min egen säng, jag ligger i en säng som gnisslar i sydney.
(kan ju påpeka att alla i mitt rum HATADE mig där,
1. jag hade himla bed bugs liknande bett över hela vänstersidan,
det ledde i sin tur att jag när jag låg i sänger kliade mig maniskt utan att veta om det.
2. i vanliga fall vande jag mig vid att inte springa på toa,
men eftersom jag sov så dåligt där sprang jag säkert trehundra gånger per natt.
och att inte ha tove som stöd i samma rum sved såklart lite extra)
jag håller lille zkj i ett hårt tag och ser fram emot en dag på manly beach och sedan billy elliot på capitol theatre.
eller så ligger jag i coffs harbour med det fetsate täcket ever,
bara tove som sällskap (grr!) och vi äger hela hostelet.
bokstavligt äger placet.
ja, det är svårt att inte längta tillbaka.
samtidigt så ska min inte bara lägga guld i allt.
för så bra var det inte jämt.
en natt efter att vi varit ute gick jag o la mig.
men stod inte ut med att sova så äcklig.
folk hade varit överallt, det där med att man har känsliga delar på kroppen finns inte bland backpackers.
jag fick gå upp halv fyra och för första gången på länge duscha varmt.
och det krävdes lång tid innan man kände sig någorlunda ren igen.
lillen sa idag - tråkigt att du jobbar hela sommaren och inte kan åka med till flodåsen.
och mitt hjärta går sönder lite när han säger så.
är det nåt jag vill så är det att ta vara på tiden med honom i största möjliga mån nu innan den stundande hösten.
jag frågar honom varje kväll - hur ska jag klara mig utan dig till hösten?
och han säger med sin numera mörka röst - det kommer gå bra hannu. men det känns lite tråkigt.
och att inte kunna hänga på o spela minigolf med delar av syskonskaran och kusinerna gör också lite ont.
men o andra sidan. det är jag som tjänar pengar ikväll!
closer, because of you, hate that i love you so (har förberett kvällen med massa neyo)
- hannu
Kommentarer
Postat av: Mimmi
hannabanana! I miss U redan!!!
ska vi ses snart?
puss
Trackback