vill du eller vill du inte?
ok. den sjukaste kvällen på länge.
hur länge som helst. typ.
efter att ha stått i den längsta kön nånsin
(för mig, chill att det tog mindre än fem minuter att komma in bara, hehe)
kom vi in på trädgår'n och möttes av tårar.
glädjetårar om jag kunde läsa av situationen rätt.
nu skämtar jag inte, och det var inte jag eller tovis som grät heller för den delen.
lite överväldigade, - men glada - startade vår kväll ändå här (tror jag?)
innan dess hade vi checkat fotboll, i sällskap av lillasyster sandström som några gånger försiktigt frågade
- är ni verkligen så taggade?
jag märkte inte av att vi sände ut några såna intentioner,
men jag tvivlar på mig när jag själv när jag försöker se mig objektivt.
här kommer min stora nervositet - hmm, ska man kalla det nervositet?-
eller den fanns där hela tiden egentligen,
men här var det verkligen den stora konstiga känslan i kroppen.
helt plötsligt var man ett år tillbaka i tiden och allt var konstigt.
efter några kisspauser och sittpauser kom vi iaf fram till kön, och därefter glädjetårarna.
den glädjen i det rummet,
går den att ta på?
den är helt utöver det mänskliga.
det är läskigt hur mycket man ljuger.
nånstans ligger du skall icke ljuga och trycker med sitt mantra alla de gånger man talar i osanning.
eller visst har jag ingen mobil, en msn som heter [email protected], och en pojkvän..
ja som sagt, stämningen i det rummet är helt galen.
och ni som var i göteborg vet ju att hela göteborg var galet,
inte bara galet, i närheten av hysteri.
but how we love it!!
för att återgå till rubriken då.
- vill du eller vill du inte?
- hahahhaha
- men säg, vill du eller vill du inte
- hahahahha.
- men du får säga, vill du eller vill du inte?
- hahahhahaha
jag har sagt det förr.
men ett skratt funkar ofta.
skitbra.
och ikväll rockar vi på salem al fakir tjejör.
sandra, lovajs visst kommer vi bara vara så fett bäst!
nu ska jag försöka få i mig en liten frukost.
den fortfarande ohungriga,
- hannu
hur länge som helst. typ.
efter att ha stått i den längsta kön nånsin
(för mig, chill att det tog mindre än fem minuter att komma in bara, hehe)
kom vi in på trädgår'n och möttes av tårar.
glädjetårar om jag kunde läsa av situationen rätt.
nu skämtar jag inte, och det var inte jag eller tovis som grät heller för den delen.
lite överväldigade, - men glada - startade vår kväll ändå här (tror jag?)
innan dess hade vi checkat fotboll, i sällskap av lillasyster sandström som några gånger försiktigt frågade
- är ni verkligen så taggade?
jag märkte inte av att vi sände ut några såna intentioner,
men jag tvivlar på mig när jag själv när jag försöker se mig objektivt.
här kommer min stora nervositet - hmm, ska man kalla det nervositet?-
eller den fanns där hela tiden egentligen,
men här var det verkligen den stora konstiga känslan i kroppen.
helt plötsligt var man ett år tillbaka i tiden och allt var konstigt.
efter några kisspauser och sittpauser kom vi iaf fram till kön, och därefter glädjetårarna.
den glädjen i det rummet,
går den att ta på?
den är helt utöver det mänskliga.
det är läskigt hur mycket man ljuger.
nånstans ligger du skall icke ljuga och trycker med sitt mantra alla de gånger man talar i osanning.
eller visst har jag ingen mobil, en msn som heter [email protected], och en pojkvän..
ja som sagt, stämningen i det rummet är helt galen.
och ni som var i göteborg vet ju att hela göteborg var galet,
inte bara galet, i närheten av hysteri.
but how we love it!!
för att återgå till rubriken då.
- vill du eller vill du inte?
- hahahhaha
- men säg, vill du eller vill du inte
- hahahahha.
- men du får säga, vill du eller vill du inte?
- hahahhahaha
jag har sagt det förr.
men ett skratt funkar ofta.
skitbra.
och ikväll rockar vi på salem al fakir tjejör.
sandra, lovajs visst kommer vi bara vara så fett bäst!
nu ska jag försöka få i mig en liten frukost.
den fortfarande ohungriga,
- hannu
Kommentarer
Trackback