borta bra, borta bäst

eller?
är det ok att känna så?

jag vaknade i natt och fattade ingenting.
sängen kändes liten, jag letade efter toves arm.
jag behövde gå på toa, men antog att tove var där.
så jag låg och väntade på att hon skulle komma tillbaka.
men när hon aldrig kom var jag precis på väg att ropa på henne,
då jag kommer på att jag är hemma, och tove ar också hemma.
fast hos sig. hemma för oss är inte där våra ryggsäckar är.
(eller för min del bettans ryggsäck då)


för nånstans så skriker hela kroppen tillbaka till koh chang.
nånstans fattar man att man är här och kommer vara här ett tag framöver.
känslan av att höra era röster kära vänner gjorde att jag nästan började lipa.
jag har verkligen saknat att bara kunna prata. bara prata vanligt, utan himla mail.
och jag har verkligen saknat att se era vackra ansikten.
idag kommer jag se en första uppenbarelse i sandra. wow, som manuel eller manegern sa.

dags att göra den stora tandborstningen och sen dags att dra.
peace out


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback