för sent för edelweiss
jag försöker tänka rätt nu,
idag är det en månad sen vi lämnade koh chang.
ja det måste stämma.
sheisse. jag ska inte säga att det gått fort direkt.
vardagen här hemma går inte att jämföra.
får inte riktigt grepp om nånting, hur tar man vara på tiden här liksom(?)
det är märkligt, jag somnar med koh chang och jag vaknar med koh chang.
ja det är faktiskt så.
jag kan nästan se morfar, managern, bebisen, leo, thai, mowgli,tod framför mig.
de små söta hundvalparna, och alla de stora hundarna som jag var rädd för. i början.
det går faktiskt att vänja sig märkte jag.
alla försäljare, alla lappar "kom hit ikväll, världens party"
(världens party på koh chang = sitta o chilla. förutom sista kvällen på nature beach vill säga),
alla smycken. alla de gånger man tycker att nu kom man överens om en bra deal,
och inser efteråt att jag blev ganska så rejält blåst. whatever.
och det blev aldrig nåt avslut, snarare ett " vi ses snart "
kan man ens sakna de man inte känner.
egentligen känner jag ju ingen av de här,
men ändå känns det som de står mig ganska nära.
hur funkar det där egentligen?
jag ser att brevbäraren kom nu.
dags att hämta in håkan från cdon.com
och dags att göra den stora tvättningen av hår och tänder.
om två timmar står jag på pressbyrån.
see you there!
idag är det en månad sen vi lämnade koh chang.
ja det måste stämma.
sheisse. jag ska inte säga att det gått fort direkt.
vardagen här hemma går inte att jämföra.
får inte riktigt grepp om nånting, hur tar man vara på tiden här liksom(?)
det är märkligt, jag somnar med koh chang och jag vaknar med koh chang.
ja det är faktiskt så.
jag kan nästan se morfar, managern, bebisen, leo, thai, mowgli,
de små söta hundvalparna, och alla de stora hundarna som jag var rädd för. i början.
det går faktiskt att vänja sig märkte jag.
alla försäljare, alla lappar "kom hit ikväll, världens party"
(världens party på koh chang = sitta o chilla. förutom sista kvällen på nature beach vill säga),
alla smycken. alla de gånger man tycker att nu kom man överens om en bra deal,
och inser efteråt att jag blev ganska så rejält blåst. whatever.
och det blev aldrig nåt avslut, snarare ett " vi ses snart "
kan man ens sakna de man inte känner.
egentligen känner jag ju ingen av de här,
men ändå känns det som de står mig ganska nära.
hur funkar det där egentligen?
jag ser att brevbäraren kom nu.
dags att hämta in håkan från cdon.com
och dags att göra den stora tvättningen av hår och tänder.
om två timmar står jag på pressbyrån.
see you there!
Kommentarer
Trackback