somewhere else
jag har suttit tre timmar och glott på uppvisningsgalan.
då det handlar om konståkning får jag bara inte nog.
kan ju säga att filip stiller äger konståkningstvfolket.
de som pratar om och ska kunna allt.
han är verkligen den jag tycker är helt klart bäst, och svt gjorde rätt i att fånga honom.
hoppas han finns kvar ett tag till.
fick btw skruttan till att ta några kort på honom (och hon gjorde det fett bra) när vi var på plats i scandinavium.
han är inte bara grym, han är söt också.
jag får dock dåligt samvete för att det är så mycket man borde göra.
och den tiden tar jag bara till att göra onödiga saker.
om en vecka är det dags för sång hos min sångpedagog igen,
då gäller det att varenda ord sitter hårdare än nånsin.
= dags att ta varenda tillfälle som ges till att pränta in varenda ton och vartenda ord.
det är fint att titta ut, hej mitt vinterland överallt.
men ändå. det hjälper inte, det är fortfarande inte i närheten av att ligga på en strand.
jag börjar nästan tro att delar av mig faktiskt befinner sig därborta,
och att det är därför kroppen bara skriker tillbaka för att plocka tillbaka allt det som ligger kvar.
lillen är ute och skottar,
jag ska följa hans spår och fota lite tänkte jag.
han är mitt bästa objekt!
nej nej, längtar inte alls tillbaka
då det handlar om konståkning får jag bara inte nog.
kan ju säga att filip stiller äger konståkningstvfolket.
de som pratar om och ska kunna allt.
han är verkligen den jag tycker är helt klart bäst, och svt gjorde rätt i att fånga honom.
hoppas han finns kvar ett tag till.
fick btw skruttan till att ta några kort på honom (och hon gjorde det fett bra) när vi var på plats i scandinavium.
han är inte bara grym, han är söt också.
jag får dock dåligt samvete för att det är så mycket man borde göra.
och den tiden tar jag bara till att göra onödiga saker.
om en vecka är det dags för sång hos min sångpedagog igen,
då gäller det att varenda ord sitter hårdare än nånsin.
= dags att ta varenda tillfälle som ges till att pränta in varenda ton och vartenda ord.
det är fint att titta ut, hej mitt vinterland överallt.
men ändå. det hjälper inte, det är fortfarande inte i närheten av att ligga på en strand.
jag börjar nästan tro att delar av mig faktiskt befinner sig därborta,
och att det är därför kroppen bara skriker tillbaka för att plocka tillbaka allt det som ligger kvar.
lillen är ute och skottar,
jag ska följa hans spår och fota lite tänkte jag.
han är mitt bästa objekt!
Kommentarer
Postat av: Emily
Saknar dig!
Trackback