den stora tröttheten slog till
den stora tröttheten slog till idag som ett slag i magen.
ja, bokstavligt talat. jag sitter här och mår illa.
funderar på om jag ska käka nåt mer idag överhuvudtaget,
det är ju bara sex timmar sen frukost och går man och lägger sig runt åtta kanske det är lagom för dagen.
för det första, att överhuvudtaget resa sig ur sängen tog ungefär tre timmar.
jag låg i sängen, tittade i taket och tänkte: nu går jag upp om fem minuter, i tre timmar.
i tre timmar innan jag tog det stora steget och gick från tanke till verksamhet.
efter mamma kommit hem från jobbet åkte vi till mölndals bro för att köpa dagens middag.
mamma (och jag) kände att det var bra att komma ut i lite dagsljus.
väl hemma igen la jag mig i soffan. och somnade.
jag vet inte om jag är klen,
eller om detta livet faktiskt inte passar mig.
rutiner, det mest fyrkantiga som jag under en period avskydde kanske är rätt för mig ändå.
vakna, äta, jobba, leva, sova, allt i ett ganska naturligt mönseter kanske är mer min stil.
för såhär kan det inte vara länge till.
mamma kom faktiskt precis och sa att hon ska försöka få in mig imorn,
som hon uttryckte det
"om det är nån käck som jobbar, så jag slipper förklara, jag kan bara säga - hon är trött,
fast det beror ju såklart på hur mycket folk det är"
får se om det är någon som lyckas fylla alla kraven imorn då, och om det är lite folk.
over and out
ja, bokstavligt talat. jag sitter här och mår illa.
funderar på om jag ska käka nåt mer idag överhuvudtaget,
det är ju bara sex timmar sen frukost och går man och lägger sig runt åtta kanske det är lagom för dagen.
för det första, att överhuvudtaget resa sig ur sängen tog ungefär tre timmar.
jag låg i sängen, tittade i taket och tänkte: nu går jag upp om fem minuter, i tre timmar.
i tre timmar innan jag tog det stora steget och gick från tanke till verksamhet.
efter mamma kommit hem från jobbet åkte vi till mölndals bro för att köpa dagens middag.
mamma (och jag) kände att det var bra att komma ut i lite dagsljus.
väl hemma igen la jag mig i soffan. och somnade.
jag vet inte om jag är klen,
eller om detta livet faktiskt inte passar mig.
rutiner, det mest fyrkantiga som jag under en period avskydde kanske är rätt för mig ändå.
vakna, äta, jobba, leva, sova, allt i ett ganska naturligt mönseter kanske är mer min stil.
för såhär kan det inte vara länge till.
mamma kom faktiskt precis och sa att hon ska försöka få in mig imorn,
som hon uttryckte det
"om det är nån käck som jobbar, så jag slipper förklara, jag kan bara säga - hon är trött,
fast det beror ju såklart på hur mycket folk det är"
får se om det är någon som lyckas fylla alla kraven imorn då, och om det är lite folk.
over and out
Kommentarer
Trackback