klart det känns
ok folks.
visst är det märkligt hur någon bara kan förgylla hela ens dag,
nästan upprymma hela ens tankeverksamhet.
och nej. jag menar inte så som ni tror nu.
jag har två kvällar i rad diskuterat det stora och det lilla med min vän på maui.
och allt hon förmedlar bara färgar av sig.
det finns alltså nåt annat, en annan möjlighet.
en annan värld.
låt mig..
visst är det klart att det känns.
precis som när man är yngre och verkligen förstår,
att det faktiskt är människor som utför hemska saker mot andra människor.
det behöver inte vara det allra största, som krig.
bara som att frysa ut nån i skolan..
igår fick jag det så tydligt framför mig.
det kom in fem tjejer, i 14 - 15 årsåldern.
man märkte genast vem som var ledaren, och hennes bästis.
sen två andra tjejer som bara var häng, och en femte som bara kvävdes.
hon ignorerades, öppnade hon munnen var det ingen som lyssnade.
det var när hon gav en spänn till ledartjejen som hon fick uppmärksamhet.
men det kom inte ens ett tack, det lät snarare
- men åhh. bara en spänn. har du en krona (till sin kompis)
- nää..
- jag har en krona.
- okej då.
(här kollar hon på mig och ler "varsågod")
när de gått ut gjorde det bara så ont i mig.
jag kände igen den där tjejen också.
vi har gått på samma skola, för längesen.
men jag vet att jag sett henne innan.
jag ville bara springa ut o skrika i hennes öron.
det blir bättre sen. skit i dem.
de tror att dem är nåt, men i slutändan är de bara loosers.
är det nåt jag lärt mig med åren är det att bara vara där man trivs.
på gott och på ont ( line från jan the revelator, men ack så användbart)
fast visst kan man alltid lära sig mer.
för visst händer det att man faller i det gamla. igen.
och igen. och igen.
time to sleep mates.
men jag ger er några ord från lifehouse på vägen
'cause you're all i want
you're all i need
you're everything everything
you're all i want
you're all i need
you're everything everything
you're all i want
you're all i need
you're everything everything
visst är det märkligt hur någon bara kan förgylla hela ens dag,
nästan upprymma hela ens tankeverksamhet.
och nej. jag menar inte så som ni tror nu.
jag har två kvällar i rad diskuterat det stora och det lilla med min vän på maui.
och allt hon förmedlar bara färgar av sig.
det finns alltså nåt annat, en annan möjlighet.
en annan värld.
låt mig..
visst är det klart att det känns.
precis som när man är yngre och verkligen förstår,
att det faktiskt är människor som utför hemska saker mot andra människor.
det behöver inte vara det allra största, som krig.
bara som att frysa ut nån i skolan..
igår fick jag det så tydligt framför mig.
det kom in fem tjejer, i 14 - 15 årsåldern.
man märkte genast vem som var ledaren, och hennes bästis.
sen två andra tjejer som bara var häng, och en femte som bara kvävdes.
hon ignorerades, öppnade hon munnen var det ingen som lyssnade.
det var när hon gav en spänn till ledartjejen som hon fick uppmärksamhet.
men det kom inte ens ett tack, det lät snarare
- men åhh. bara en spänn. har du en krona (till sin kompis)
- nää..
- jag har en krona.
- okej då.
(här kollar hon på mig och ler "varsågod")
när de gått ut gjorde det bara så ont i mig.
jag kände igen den där tjejen också.
vi har gått på samma skola, för längesen.
men jag vet att jag sett henne innan.
jag ville bara springa ut o skrika i hennes öron.
det blir bättre sen. skit i dem.
de tror att dem är nåt, men i slutändan är de bara loosers.
är det nåt jag lärt mig med åren är det att bara vara där man trivs.
på gott och på ont ( line från jan the revelator, men ack så användbart)
fast visst kan man alltid lära sig mer.
för visst händer det att man faller i det gamla. igen.
och igen. och igen.
time to sleep mates.
men jag ger er några ord från lifehouse på vägen
'cause you're all i want
you're all i need
you're everything everything
you're all i want
you're all i need
you're everything everything
you're all i want
you're all i need
you're everything everything
Kommentarer
Trackback