höstlovet ger en känsla av splitterhet
(hmm existerar ens splitterhet? det är frågan om. men det beskriver läget himla bra..)
två nätter kvar hemma.
och man ska kort sagt säga att jag drar ut på denna här.
kvällen har efter jobb tillbringats hos lisa.
det har vart mycket trevligt!!
mot småtimmarna gick ögonen mer eller mindre i kors dock.
och de gör det fortfarande.
men jag har som vanligt inte riktigt ron i kroppen att gå och lägga mig.
jag vill inte tänka att det faktiskt bara är en dag kvar hemma och sen tillbaka.
jag blir så splittrad.
likaväl som jag saknar skolan. lika mycket (om inte mer) saknar jag er här hemma.
veckan har varit sjukt intensiv.
intensiv är verkligen ordet.
och jag känner att det finns inte ett uns av ork kvar i kroppen.
men det har varit så givande att träffa er.
alla nära, alla kära. ni står mig nära.
jag saknar att brinna.
att känna 'detta är det bästa jag vet'
den intensiva känslan har jag tappat.
finns den inte mer?
det är jättelängesen jag kände så.
jag vill kunda andas, brinna för och gå in i nåt så mycket som förut att man enbart levde i det.
den där gnistan går kanske lite på sparlåga?
nu börjar jag nog bli för trött ändå.
dags att trotsa mig själv genom att faktiskt gå och lägga mig.
over and out
två nätter kvar hemma.
och man ska kort sagt säga att jag drar ut på denna här.
kvällen har efter jobb tillbringats hos lisa.
det har vart mycket trevligt!!
mot småtimmarna gick ögonen mer eller mindre i kors dock.
och de gör det fortfarande.
men jag har som vanligt inte riktigt ron i kroppen att gå och lägga mig.
jag vill inte tänka att det faktiskt bara är en dag kvar hemma och sen tillbaka.
jag blir så splittrad.
likaväl som jag saknar skolan. lika mycket (om inte mer) saknar jag er här hemma.
veckan har varit sjukt intensiv.
intensiv är verkligen ordet.
och jag känner att det finns inte ett uns av ork kvar i kroppen.
men det har varit så givande att träffa er.
alla nära, alla kära. ni står mig nära.
jag saknar att brinna.
att känna 'detta är det bästa jag vet'
den intensiva känslan har jag tappat.
finns den inte mer?
det är jättelängesen jag kände så.
jag vill kunda andas, brinna för och gå in i nåt så mycket som förut att man enbart levde i det.
den där gnistan går kanske lite på sparlåga?
nu börjar jag nog bli för trött ändå.
dags att trotsa mig själv genom att faktiskt gå och lägga mig.
over and out
Kommentarer
Trackback