det där med att ha fötterna på jorden - än en gång
tiden här står inte stilla längre.
och hur omöjligt jag än trodde det var från början är jag numera stressad.
ganska mycket stressad. tiden som fanns i överflöd förr har bara försvunnit.
kapoof.
jag vet inte om bara tiden är konstig, eller om jag blivit helt knäpp i huvudet.
natten till igår somnade jag halv tre. sängåendet var vid halv två, så det hade ju en förklarlig anledning.
men sen vaknar jag halv sex. efter att vridit på mig ett bra tag, lyssnat på jonathan johansson skivan en gång,
och fortfarande inte kan somna om tar jag vara på tiden och målar naglarna.
jag har fortfarande nagellack jämt i förebyggande syfte för att inte bita.
och det går -belive it or not- fortfarande bra.
några naglar har brutits och flikat sig, så de har jag faktiskt bitit av för att jämna ut.
but still, jag har aldrig förr (utan att överdriva eftersom jag bitit jämt) haft så här långa naglar.
annars då.
jag har i vanlig ordning inga storheter att dela med mig av.
mitt vanliga jag kunde jag inte lämna hemma.
ännu har jag inte gått och blivit tragisk.
men det är ju inte jättelångt ifrån..
det i sin tur kan tolkas så här.
mina problem med ha att fötterna på jorden kvarstår.
att jag aldrig lär mig läxan (det borde jag verkligen gjort vid det här laget).
pussiluss
och hur omöjligt jag än trodde det var från början är jag numera stressad.
ganska mycket stressad. tiden som fanns i överflöd förr har bara försvunnit.
kapoof.
jag vet inte om bara tiden är konstig, eller om jag blivit helt knäpp i huvudet.
natten till igår somnade jag halv tre. sängåendet var vid halv två, så det hade ju en förklarlig anledning.
men sen vaknar jag halv sex. efter att vridit på mig ett bra tag, lyssnat på jonathan johansson skivan en gång,
och fortfarande inte kan somna om tar jag vara på tiden och målar naglarna.
jag har fortfarande nagellack jämt i förebyggande syfte för att inte bita.
och det går -belive it or not- fortfarande bra.
några naglar har brutits och flikat sig, så de har jag faktiskt bitit av för att jämna ut.
but still, jag har aldrig förr (utan att överdriva eftersom jag bitit jämt) haft så här långa naglar.
annars då.
jag har i vanlig ordning inga storheter att dela med mig av.
mitt vanliga jag kunde jag inte lämna hemma.
ännu har jag inte gått och blivit tragisk.
men det är ju inte jättelångt ifrån..
det i sin tur kan tolkas så här.
mina problem med ha att fötterna på jorden kvarstår.
att jag aldrig lär mig läxan (det borde jag verkligen gjort vid det här laget).
pussiluss
Kommentarer
Trackback