my babylove

kändes en kort stund;
veckan har flugit iväg och jag har bara inte hunnit med allt som skulle hunnits.

kanske för att jag på kvällarna suttit här istället för att ha gjort allt som man borde ha gjort.
får nästan ont i magen när jag inser att timmar faktiskt tillbringats här.
timmar där jag verkligen inte gjort nåt vettigt överhuvudtaget.
men det har ju onekligen vart skönt. också..

idag blev det en heldag med tovis i stan.
vi gick på ungefär som förr.
det där med att åka buss/spårvagn är överskattat, helt klart!
det är märkligt det där. hur man kan fästa sig vid en person,
helt utomstående och inte nån man känt hela livet.
och hur förbannat ont det gör när personen är långt borta ifrån en.
oavsett om det handlar om att man är kär eller inte.
(btw, kärlek är överskattat)

suget efter hultsfred börjar komma krypandes.
kan vara det bästa året.
det har vart mycket prat om att det hade vart kul.
men OM det hade vart. hultsfred i år känns som det ultimata året.

brorsan spyr däruppe så jag flyttar ner.
mammas snabba prognos är att han kört slut på kroppen.
och det är nog inte helt uteslutet, med tanke på att hon själv genomgått liknande procedur denna veckan..
- jag fattar inte hur killen funkar. går upp 5 till jobbet varje dag.
och sen tränar han två timmar - minst - om dagen.
nu när det är 'lov'. bra jobbat där.
- men det gör ont i mig att se på för jag älskar honom.

jag flyttar alltså ner en våning och förflyttar till lillens rum - stackars honom.
har blivit den där oroande föräldern till honom också.
han gick ut efter 21.
EFTER 21 för att spela fotboll.
och han skulle en bit härifrån. gå ensam.
ENSAM!
- ska jag följa dig?
- ring när du är klar, jag kommer och möter dig.
kanske dags att tagga ner hanna.

appropå ingenting.
att påven har ett sånt inflytande gör mig inget annat än trött.
vad är problemet liksom?

är nog allt annat än trött,
men jag ska ändå pröva att bege mig mot stora tandborstningen och allt som hör där till.
i någorlunda tid..
det där med att få ro.

dagens:
http://www.youtube.com/watch?v=_7OQSl4FdJE

nu knackade lillebror precis på rutan.
eller knackade och knackade.
kastade en boll och skrek 'BÖH'
inte långt ifrån en hjärtattack härinne.
tillbaka till det där med att inte tappa fattningen..

kärleksglitter

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback