mår som jag förtjänar?
jag tror det ändå.
det har blivit enbart sena nätter och tidiga mornar hela veckan.
men visst är det så livet ska levas ändå.
fulla dagar och vakna nätter.
sådär ungdomligt glatt -synd bara att kroppens reaktion är som en 80- årings..
ända tills idag.
det funkade att gå upp ur sängen.
det gjorde det, helt seriöst.
men efter att ha stått där nån timme i en något svalare lokal (enbart 27 grader idag..)
var det som om benen inte bar.
illamåendet som borde dykt upp än tidigare kom,
huvudet började sakta dunka och kroppen skrek nej.
jag vet inte vad som hände.
mamma är expert på de värmande orden
- nämen oj hanna. så du ser ut. är du hur trött som helst eller?
(hör till saken, är att hon började jobba två timmar innan mig och slutar tre timmar efter..)
hennes kollega bredvid frågar
- kommer du direkt utifrån eller?
ännu mera tack.
- ser jag sån ut?
nu vet inte mamma hur hon ska ta sig ur det här
- nej inte direkt. eller.. jo... nej.. kanske lite ändå.
jag brukar säga att 'jag är sånhär en vecka sen går det över.
så är det också.
överlag.
men hur ska jag nånsin kunna glömma min alldeles egna edward cullen?
det värsta är att jag redan nu börjar tappa hur han ser ut.
eller klart jag har kvar bilden, men jag minns inte alla detaljer lika bra som i början..
jag behöver inte prata med honom igen.
jag vill bara få se honom så jag inte glömmer hur han ser ut.
åhh. vackra människa. fina människa. snälla människa.
can't take my eyes off you.
ska se om benen vill bära om jag går ut till badenbaden.
ingen sol kvar, långärmade tröjan på och geijerskolan byxor - softish.
peace out
mår troligtvis ännu mer som jag förtjänar nu.
efter förra inlägget kom ett stort sting av rastlöshet över hela kroppen.
trots benen som väger 1 ton. styck.
jag har blivit sjuk.
det är karins dom och jag litar blint på den!!
natten är fortfarande ung och det är inte alls jättesent.
pensionären i mig lever alltså fortfarande..
ska väl helt enkelt packa ihop mig,
bereda tid för den stora tandborstningen och bara bege mig in i drömmarnas värld.
please give me sweet dreams.
edward cullen where are you?
köss
det har blivit enbart sena nätter och tidiga mornar hela veckan.
men visst är det så livet ska levas ändå.
fulla dagar och vakna nätter.
sådär ungdomligt glatt -synd bara att kroppens reaktion är som en 80- årings..
ända tills idag.
det funkade att gå upp ur sängen.
det gjorde det, helt seriöst.
men efter att ha stått där nån timme i en något svalare lokal (enbart 27 grader idag..)
var det som om benen inte bar.
illamåendet som borde dykt upp än tidigare kom,
huvudet började sakta dunka och kroppen skrek nej.
jag vet inte vad som hände.
mamma är expert på de värmande orden
- nämen oj hanna. så du ser ut. är du hur trött som helst eller?
(hör till saken, är att hon började jobba två timmar innan mig och slutar tre timmar efter..)
hennes kollega bredvid frågar
- kommer du direkt utifrån eller?
ännu mera tack.
- ser jag sån ut?
nu vet inte mamma hur hon ska ta sig ur det här
- nej inte direkt. eller.. jo... nej.. kanske lite ändå.
jag brukar säga att 'jag är sånhär en vecka sen går det över.
så är det också.
överlag.
men hur ska jag nånsin kunna glömma min alldeles egna edward cullen?
det värsta är att jag redan nu börjar tappa hur han ser ut.
eller klart jag har kvar bilden, men jag minns inte alla detaljer lika bra som i början..
jag behöver inte prata med honom igen.
jag vill bara få se honom så jag inte glömmer hur han ser ut.
åhh. vackra människa. fina människa. snälla människa.
can't take my eyes off you.
ska se om benen vill bära om jag går ut till badenbaden.
ingen sol kvar, långärmade tröjan på och geijerskolan byxor - softish.
peace out
mår troligtvis ännu mer som jag förtjänar nu.
efter förra inlägget kom ett stort sting av rastlöshet över hela kroppen.
trots benen som väger 1 ton. styck.
jag har blivit sjuk.
det är karins dom och jag litar blint på den!!
natten är fortfarande ung och det är inte alls jättesent.
pensionären i mig lever alltså fortfarande..
ska väl helt enkelt packa ihop mig,
bereda tid för den stora tandborstningen och bara bege mig in i drömmarnas värld.
please give me sweet dreams.
edward cullen where are you?
köss
Kommentarer
Trackback