otippat att det händer mig.
15/8, 02.35 sittandes på en bänk längs avenyn, ensam.
en man närmar sig 35-40 årsåldern. jag känner hur han stirrar.
orkar inte vara trevlig, kollar inte tillbaka.
han ställer sig upp. ställer sig precis framför mig,
inte ens en meters avstånd.
kollar fortfarande inte. han sätter sig bredvid mig.
kan inte ignorera längre.
- hej, hur är det?
- bra
- vad heter du?
- hanna heter jag. (är inte otrevlig, men verkligen inte trevlig..)
- ok, bor du här?
- nej
- ok var bor du?
han har ett snällt ansikte.
verkar inte vilja något ont,
bemödar mig med en halvsekunds ögonkontakt,
får av nån dum anledning dåligt samvete för att jag är otrevlig.
- jag bor inte här
- ok, var bor du?
fast det blir lite väl mycket
- jag bor inte här. jag hälsar på en vän.
- ok, varför sitter du här? ensam?
han ser ändå snäll ut, verkar trevlig, och inte som om han har nåt ofint i tankarna.
- missade bussen - yeah right. insåg mitt misstag och antog han skulle erbjuda svarttaxi. men icke..
- väntar du på nån?
- inte direkt, förlåt. jag är inte särskilt pratglad nu, du kanske borde prata med nån annan..
- ok det är lugnt.
här börjar han berätta om sig själv och sitt liv. han är indier. bor här, jobbar på restaurang.
men han tappar mig ganska fort.
- mm
- bla bla bla bla
ingen respons
- bla bla bla bla
- mm
- bla bla bla bla..
sen sitter han tyst bredvid.
funderar på om han tycker synd om mig. skulle vara just snyggt.
kommer fram till att han nog bara vill väl.
och att han tycker synd om mig,
ensam - mitt i natten, mitt bland folket.
- är det ett problem att jag sitter här?
- va?
han varvar lite med engelska och frågar igen om jag anser att det är ett problem att ha honom där.
- (säg ja säg ja) ehh. nej.
äntligen. han reser sig upp.
ja ja ja!!
han skakar hand.
ger mig en kram
där går han långt över min gräns för vad som är tillåtet.
ingen kram här inte.
sen stannar han med ansiktet en millimeter från mitt.
- can i have aslköf?
- va?
- can i have a kiss?
(får panik, puttar bort honom)
- är du dum i huvudet. aldrig.
. ok, thank you
varför alltid jag? alltid dessa äckelgubbar.
åh åh åh. jag mår illa bara jag tänker på det.
naiv som man är tror man gott.
vad är felet?
jag har insett det igen.
i just don't do boys.
jag vet inte hur man gör.
det blir alltid fel.
som chriss så fint sa i väntan på taxi för två år sedan efter en ola-konsert.
' snälla lär mig. jag fattar ingenting'
jag ger upp.
seriöst.
- så länge han inte är brunhårig, blåögd, lagom lång, hockeyspelare och kommer från jönnet..!
peace out!
en man närmar sig 35-40 årsåldern. jag känner hur han stirrar.
orkar inte vara trevlig, kollar inte tillbaka.
han ställer sig upp. ställer sig precis framför mig,
inte ens en meters avstånd.
kollar fortfarande inte. han sätter sig bredvid mig.
kan inte ignorera längre.
- hej, hur är det?
- bra
- vad heter du?
- hanna heter jag. (är inte otrevlig, men verkligen inte trevlig..)
- ok, bor du här?
- nej
- ok var bor du?
han har ett snällt ansikte.
verkar inte vilja något ont,
bemödar mig med en halvsekunds ögonkontakt,
får av nån dum anledning dåligt samvete för att jag är otrevlig.
- jag bor inte här
- ok, var bor du?
fast det blir lite väl mycket
- jag bor inte här. jag hälsar på en vän.
- ok, varför sitter du här? ensam?
han ser ändå snäll ut, verkar trevlig, och inte som om han har nåt ofint i tankarna.
- missade bussen - yeah right. insåg mitt misstag och antog han skulle erbjuda svarttaxi. men icke..
- väntar du på nån?
- inte direkt, förlåt. jag är inte särskilt pratglad nu, du kanske borde prata med nån annan..
- ok det är lugnt.
här börjar han berätta om sig själv och sitt liv. han är indier. bor här, jobbar på restaurang.
men han tappar mig ganska fort.
- mm
- bla bla bla bla
ingen respons
- bla bla bla bla
- mm
- bla bla bla bla..
sen sitter han tyst bredvid.
funderar på om han tycker synd om mig. skulle vara just snyggt.
kommer fram till att han nog bara vill väl.
och att han tycker synd om mig,
ensam - mitt i natten, mitt bland folket.
- är det ett problem att jag sitter här?
- va?
han varvar lite med engelska och frågar igen om jag anser att det är ett problem att ha honom där.
- (säg ja säg ja) ehh. nej.
äntligen. han reser sig upp.
ja ja ja!!
han skakar hand.
ger mig en kram
där går han långt över min gräns för vad som är tillåtet.
ingen kram här inte.
sen stannar han med ansiktet en millimeter från mitt.
- can i have aslköf?
- va?
- can i have a kiss?
(får panik, puttar bort honom)
- är du dum i huvudet. aldrig.
. ok, thank you
varför alltid jag? alltid dessa äckelgubbar.
åh åh åh. jag mår illa bara jag tänker på det.
naiv som man är tror man gott.
vad är felet?
jag har insett det igen.
i just don't do boys.
jag vet inte hur man gör.
det blir alltid fel.
som chriss så fint sa i väntan på taxi för två år sedan efter en ola-konsert.
' snälla lär mig. jag fattar ingenting'
jag ger upp.
seriöst.
- så länge han inte är brunhårig, blåögd, lagom lång, hockeyspelare och kommer från jönnet..!
peace out!
Kommentarer
Trackback