stockholm baby
jag beskrev honom såhär
-killen med stort k(uk, sorry, kan bara inte sluta köra den)-
'han är en sån som tränar så mycket att han t.o.m har en bred nacke!!'
vad hade jag jag att komma med.
hur kunde 'en sån som han' vilja ha mig?!
i mina ögon var allt mer eller mindre perfekt.
inte vi då alltså. utan han.
det är lätt att måla upp en bild av någon, sätta honom högt.
min syster i lagen hämmade mig ganska tidigt.
fick mig att förstå hur dumma tankarna var.
hur jag satte mig i underläge,
och vilket dumt ursprungsläge det blir.
uppenbarligen vill han ses.
släpp tankarna.
sagt och gjort.
jag traskade samma väg som vanligt.
tar det lugnt.
försiktigt, varsamt, långsamt, sakta - you name it.
trampar alltid i fällan. igen.
ett slag i magen - och du dör lite inombords.
och har återigen tappat allt vad värdighet och känna-in-läget-känsla heter.
hur kan man se något så olika?!
konstigt dock att man fortsätter förvånas.
vi pratade ikapp all tid som gått, bara traskat förbi oss
-utan att vi riktigt lagt märke till det- nu under helgen.
stockholm log med oss när vi skrattade oss upp och ner längs kungsgatan,
då vi julmarknade i gamla stan.
vi insåg att likheten fortfarande finns kvar i oss.
att så många år gått nu, att vänskapen växer trots de få gånger vi ses per år.
vi kom även fram till hur olika vi är.
hur min vän alltid har män. med betoning på alltid, kring sig,
eller rättare sagt EFTER sig.
hur hon har svårt att känna.
hur min situation är tvärtom.
men att jag alltid är den som känner.
så sjukt.
att man inte bara kan ta av varann.
ge åt varann.
äta upp godbitarna man vill leva med.
ska agera fotograf imorn åt världens vackraste barn.
ska tänka sängväg nu då så jag kan ta några vettiga bilder.
sleep tight mates
- hannu
-killen med stort k(uk, sorry, kan bara inte sluta köra den)-
'han är en sån som tränar så mycket att han t.o.m har en bred nacke!!'
vad hade jag jag att komma med.
hur kunde 'en sån som han' vilja ha mig?!
i mina ögon var allt mer eller mindre perfekt.
inte vi då alltså. utan han.
det är lätt att måla upp en bild av någon, sätta honom högt.
min syster i lagen hämmade mig ganska tidigt.
fick mig att förstå hur dumma tankarna var.
hur jag satte mig i underläge,
och vilket dumt ursprungsläge det blir.
uppenbarligen vill han ses.
släpp tankarna.
sagt och gjort.
jag traskade samma väg som vanligt.
tar det lugnt.
försiktigt, varsamt, långsamt, sakta - you name it.
trampar alltid i fällan. igen.
ett slag i magen - och du dör lite inombords.
och har återigen tappat allt vad värdighet och känna-in-läget-känsla heter.
hur kan man se något så olika?!
konstigt dock att man fortsätter förvånas.
vi pratade ikapp all tid som gått, bara traskat förbi oss
-utan att vi riktigt lagt märke till det- nu under helgen.
stockholm log med oss när vi skrattade oss upp och ner längs kungsgatan,
då vi julmarknade i gamla stan.
vi insåg att likheten fortfarande finns kvar i oss.
att så många år gått nu, att vänskapen växer trots de få gånger vi ses per år.
vi kom även fram till hur olika vi är.
hur min vän alltid har män. med betoning på alltid, kring sig,
eller rättare sagt EFTER sig.
hur hon har svårt att känna.
hur min situation är tvärtom.
men att jag alltid är den som känner.
så sjukt.
att man inte bara kan ta av varann.
ge åt varann.
äta upp godbitarna man vill leva med.
ska agera fotograf imorn åt världens vackraste barn.
ska tänka sängväg nu då så jag kan ta några vettiga bilder.
sleep tight mates
- hannu
Kommentarer
Trackback