tillåt mig drömma
hanna maria hermansson
hanna maria tingsek? yey.
jag är kär.
igen.
efter en konsert på lisebergs taubescen var det tid för försäljning.
tingsek himself sålde lite skivor och t-shirts.
det jag ville åt var självklart tygpåsen.
med ett krux, jag hade inga pengar.
tänkte fråga om jag han ville lägga undan en, medan jag gick och hämtade pengar.
men blyg som jag var vågar jag inte tilltala honom.
jag frågar tjejen bredvid istället.
- hej, vad kostar tygpåsen?
- den är slut tyvärr.
- neej, va synd..
- ja. annars kostar den 80, men det spelar inte så stor roll
- nej.. tack ändå (vänder ryggen börjar gå)
nu hör jag tingsek på sin härliga skånska
- vänta
och jag tror definitivt inte att det är till mig, men hoppet är ju det sista som lämnar en säger mammu.
vänder mig om, försiktigt, så det inte märks att jag hoppas han tilltalar mig.
men jo, han tittar på mig och säger
- jag tror jag kan ha nån sån hemma, jag kommer komma hit snart. och spela igen, inte en egen spelning men en hyllningskonsert till dusty springfield. om du vill kan vi ses efteråt, så kan jag ha med en.
- ja men va bra!
- ja trevligt.
- men då ses vi då
- ja vi ses då!
ni som känner mig, förstår kanske att jag är alldeles till mig. och mer därtill.
hela jag skriker, ja ja ja ja JA JA JA JA.
ok, jag fattar. han kommer antagligen stå och sälja som förra gången.
eller klart han kommer det. men sättet han lägger upp det på.
och jag tar det för vad det är. belive me.
men tillåt mig drömma. bara lite. litegrann.
har jobbat 6 dagar denna veckan, imorn.
känslan i kroppen säger : slut. helt slut.
tänker tillbaka på förra året och känner en stor lättnad över bröstet.
tack och lov vet jag lediga sommardagar - till skillnad från då.
onsdagen var ledig - god bless onsdag (och vilken onsdag det blev sen!!)
det blir tight imorn.
åker upp till värmland igen,
tåget går en timme efter jag låst till pressbyrån.
softish.
hej hej spårvagn och rullväska säger jag.
peace and love - jane
hanna maria tingsek? yey.
jag är kär.
igen.
efter en konsert på lisebergs taubescen var det tid för försäljning.
tingsek himself sålde lite skivor och t-shirts.
det jag ville åt var självklart tygpåsen.
med ett krux, jag hade inga pengar.
tänkte fråga om jag han ville lägga undan en, medan jag gick och hämtade pengar.
men blyg som jag var vågar jag inte tilltala honom.
jag frågar tjejen bredvid istället.
- hej, vad kostar tygpåsen?
- den är slut tyvärr.
- neej, va synd..
- ja. annars kostar den 80, men det spelar inte så stor roll
- nej.. tack ändå (vänder ryggen börjar gå)
nu hör jag tingsek på sin härliga skånska
- vänta
och jag tror definitivt inte att det är till mig, men hoppet är ju det sista som lämnar en säger mammu.
vänder mig om, försiktigt, så det inte märks att jag hoppas han tilltalar mig.
men jo, han tittar på mig och säger
- jag tror jag kan ha nån sån hemma, jag kommer komma hit snart. och spela igen, inte en egen spelning men en hyllningskonsert till dusty springfield. om du vill kan vi ses efteråt, så kan jag ha med en.
- ja men va bra!
- ja trevligt.
- men då ses vi då
- ja vi ses då!
ni som känner mig, förstår kanske att jag är alldeles till mig. och mer därtill.
hela jag skriker, ja ja ja ja JA JA JA JA.
ok, jag fattar. han kommer antagligen stå och sälja som förra gången.
eller klart han kommer det. men sättet han lägger upp det på.
och jag tar det för vad det är. belive me.
men tillåt mig drömma. bara lite. litegrann.
har jobbat 6 dagar denna veckan, imorn.
känslan i kroppen säger : slut. helt slut.
tänker tillbaka på förra året och känner en stor lättnad över bröstet.
tack och lov vet jag lediga sommardagar - till skillnad från då.
onsdagen var ledig - god bless onsdag (och vilken onsdag det blev sen!!)
det blir tight imorn.
åker upp till värmland igen,
tåget går en timme efter jag låst till pressbyrån.
softish.
hej hej spårvagn och rullväska säger jag.
peace and love - jane
Kommentarer
Trackback