but she's touching his chest now he takes of her dress now - let me go

hemma.
det är konstigt att vara hemma.
men visst är det märkligt ändå att det känns konstigt.

det blir så lurigt det där.
när man är hemma på olika ställen.
- parts of me is still on lonely beach..

fredagen var en jobbig dag.
man vill ju helst vara stark och känna att det är över.
att man är glad åt det som varit,
men att det nu är dags för nåt annat.
delar av mig kände så.
men mestadels var det pretty jobbigt.
och som annie sa
- när det väl bryter löst kan man inte sluta.

och så var det.
det fanns inget slut på tårarna.
det där med avslut är inte riktigt min grej.

väl hemma var det ändå ok.
började packa upp redan på lördagen faktikst.
och sen dess har jag fortsatt uppackningen / städning av rummet.
= never ending project.

det har varit mit projekt sen cirkus 2006 att få det städat på rummet.
utan att lyckas.
kanske min tur nu. dags att bestämma sig för att genomföra det.
det är ju det det hänger på so to say..

lillebror ska iväg på den festen man har i nian.
nu ganska snart.
min fina lillebror.
skjorta och finbyxor får även honom att se stor ut.

naglarna gror fortfarande och jag lyckas hålla de borta från tänderna.
därmed är cirkeln mer eller mindre sluten.
jag började geijerskolan med att försöka sluta bita på naglarna.
tappade det några gånger under terminen,
men är nu tillbaka i försökandet att sluta.
och har lyckats för ett tag iaf!

köss


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback